Länsstyrelsen har nu fastställt "Regionalt program 2010 för förorenade områden inom Gotlands län". Det handlar om de inventeringar, riskklassningar och undersökningar av gamla industrifastigheter som kan ha förorenats av kemikalier.
Gotlands isolerade läge har medfört att nästan alla typer av branscher har förekommit på ön.
Förutom alla lantbruk och ortsvanliga branscher som bensinstationer, kvarnar (betning av säd) och sågverk har det även funnits exempelvis gasverk, oljeborrning, garverier med flera verksamheter. Ofta i form av småskalig verksamhet med kalkstens- och cementindustrin som undantag. Sammanlagt har det funnits cirka 500 kalk-ugnar på ön.

Trätopp
Träindustrin ligger i klar föroreningstopp med sex områden i högsta riskklassen. Sedan har betning av säd, skrothantering, kemtvätt, förbränningsanläggning och gasverk varsin verksamhet med högsta risk för förorening.
Den största risken för människors hälsa från förorenade området på Gotland är genom exponering av gifter genom dricksvatten/grundvatten. Det finns också ett stort antal enskilda grundvattentäkter, omkring 12 000.

Fler undersökningar
Under 2010 räknar länstyrelsens samordnare av förorenade områden, Mattias Vejlens, med att huvudstudier pågår eller är planerade för Södervägs brädgård (kompletterande grundvattenundersökning), Reno, före detta impregnering i Fardhem samt Astern-Blåklinten. Ytterligare undersökningar planeras för Sanda valskvarn, Hejde marmorbrott, Vike minnesgård samt Ljugarns före detta elverk.

400 tunnor
Olika saneringar har genomförts under senare år. Den största hittills är Vägverkets sanering av Tjängdarveområdet i Träkumla 2003-2006.
Då omhändertogs cirka 15 000 ton massor, sedan 400 nedgrävda tunnor med asfalteringsrester påträffats.

Lars Schill