Intresset för auktioner är större än kanske någonsin tidigare. Specialauktioner med design, mode och rysk konst är numer standard hos de flesta rikstäckande auktionshusen. Trots det skulle få, om ens någon svensk idag levande kulturpersonlighet kunna locka ett större auktionshus att sälja hela sitt bohag på en specialauktion. Auktionen på Ingemar Bergmans bohag är på så sätt unik. Att det är unikt skapar också i sin tur ett extra intresse kring auktionen, åtminstone nationellt. Men Ingmar Bergmans konstnärskap är kanske till och med större internationellt än här hemma vilket borgade för en framgångsrik auktion redan innan någon visste vad som skulle säljas. Med bara 337 nummer kunde man förvänta sig en mycket lyckad auktion.

Ingemar Bergmans kulturella kapital kan knappast underskattas. Men till skillnad mot Yves Saint Laurent, vars lösöre klubbades i tidigare i år i Paris, bestod Ingmar Bergmans hem inte av en samling högklassiga konstföremål. Snarare av en samling ordinära föremål från ett borgerligt hem uppbyggt under den svenska folkhemseran. Dessutom naggat i kanten av de många förhållanden som Bergman hade. Ett hem där objekten, ett fåtal undantagna underordnar sig helheten. En enhet som inte helt oväntat välregisserat skingras efter upphovsmannens död och sista vilja.

Sticker ut gör Irving Penns porträtt av Ingemar Bergman med gåvoinskription från fotografen. Hög internationell klass håller också Edvard Munchs litografiska porträtt av vännen August Strindberg. Annars framstår rekvisita från Bergmans filmer som schackpjäserna från filmen Det sjunde inseglet från 1957 eller galjonsfiguren synlig i Persona som de mest spektakulära föremålen. Stor uppmärksamhet har också ett par sängbord från 70-talet i spånskiva med Bergmans eget klotter fått. Med då har också visheter som "Julaftonsfan" skrivits på dem.

Visningen i de för ändamålet stora lokalerna vid Berzelii park i Stockholm var tematiskt uppbyggd kring Bergmans olika hus och rum, med arbetsrummet som visningens "hjärta". Många av de rätt enkla föremålen såg i den luftiga möbleringen långt mer exklusiva än vad de egentligen var. Under förhandsvisningens första timma för speciellt inbjudna sågs flera kända ansikten med direkt anknytning till Bergman och Fårö. Men sedan visningen öppnat för allmänheten har det under fyra dagar strömmat till intresserade och antalet besök uppgick slutligen till ungefär 8000 personer.

Aldrig någonsin har väl Bukowskis varit så välfyllt som när väl auktionen gick av stapeln. Två(!) helt fyllda auktionssalar med publik i Stockholm och dessutom direktuppkoppling till Bukowskis kontor i Göteborg och Malmö. Framför det stressade och fullt uppkopplade telefonbordet tog media med antikrundans Anne Lundberg plats i centrum.

I Ingemar Bergmans fall visade sig aura och proveniens redan i första numret, vara värd ungefär tio gånger det nominella värdet. Den solkiga gravyren "Den sonderbrädte Laterna=Magica" klubbades för 27 000 kronor, istället för den mer rimliga värderingen 3 000-4.000. Ett par enkla tennljusstakar av Ollers klubbades för
30 000 kronor (800-1 000) och Charles Eames klassiska Lounge chair klubbades för 115 000, respektive 130 000 (30 000-40.000 kronor styck) Eftersom den oerhört långsamma auktionen fortskred med ca 30 rop i timmen ökades paniken hos de som inte fått något och en enstaka Malmstensstol kostade 23 000
(1 200-1 500) och tiotalet furustolar klubbades för 190 000 kronor
(2 000-2 500).

Mer förvånande än den höga prisbilden var att antalet budvinnare var högst begränsat. Flera mer eller mindre kända stockholmsprofiler försökte bjuda emot men de allra flesta föremål samlades hos uppskattningsvis ett tiotal köpare uppkopplade på telefoner. Bland dessa hamnade även galjonsfiguren, 820 000 (60 000-80 000) och modellen av Dramaten
1 025 000 kronor (20 000-30 000) Medan den relativt realistiskt klubbade Munch litografin troligen hamnade hos en samlare eller i konsthandeln för 540 000 kronor (350 000-450 000).
Thomas Ekström