Klassisk musik är kanske inte det man främst förknippar med barn och ungdomar. Icke desto mindre, eller kanske just därför, brukar Gotland chamber music festival bjuda på en särskild familjeföreställning, vars längd och innehåll är anpassat till lite mer rastlösa barnaben.
I publiken under gårdagens familjekonsert, fanns ett femtiotal vuxna och ett tiotal barn.
Under det inledande framförandet, violinisten Sergej Bolkhovets och pianisten Henrik Måwe, verkade alla lyssna tämligen fascinerat på Mozarts klassiska toner.
Därefter presenterade Staffan Scheja ett inslag som tillkom i programmet så sent som på söndagen - dans, för första gången under Kammarmusikveckan! Dans av och med barn, närmare bestämt, vilket Cecilia Björklund-Dahlgren, riksdanskonsulent på Kulturrådet och utvecklingsledare för programmet Dans i skolan, talade om.

Dans på schemat
Hon menade att dans är ett ursprungligt språk, som är mycket viktigt för barnens möjligheter att uttrycka tankar, känslor och idéer. Genom programmet Dans i skolan arbetar hon för att alla skolor ska införa dans på schemat. Arbetet går sakta men säkert framåt, konstaterade hon.
Med sig hade hon ett tiotal barn, som inte helt slumpartat dels dansar aktivt hemma i Stockholmstrakten och dels befinner sig på Gotland just nu. I sammanhanget kan nämnas att flera av barnen har samma efternamn som några av kammarmusikveckans artister...
I vilket fall såg man ett gyllene tillfälle och tog det i akt, genom att lägga till dans i familjeföreställningen. Det gillades!
Barnen dansade omväxlande fram tankar och känslor, lek och allvar, stillhet och rörelse, ensamhet och gemenskap - och publiken levde sig in. När såväl inhoppande Roland Pöntinens som Sergej Bolkhovets notpapper dessutom plötsligt blåste bort, lyckades Staffan Scheja genom ett elegant konststycke hålla fast bådadera. Belöningen blev full uppmärksamhet och glada skratt.
Desto mer tyst och stilla blev det under Sergej Bolkhovets och Henrik Måwes andra framförande. Åtminstone inledningsvis, sedan började det bli lite oroligt i bänkraderna. Två små blonda charmtroll började (stillsamt) kivas lite, en flicka gäspade stort och en annan hade blicken åt alla håll utom mot scenen, medan hon utforskade ruinens tak och väggar.
Det valda musikstycket var dock i sammanhanget föredömligt kort och följdes av konsertens sista inslag - mer dans, med smak av Madicken, vänskap och förlåtelse - och återigen fick de stora och små artisterna publikens fulla uppmärksamhet.
Kammarmusikveckan fortsätter till och med lördag den 2 augusti - då utan dans.