- Det här har vi haft mycket nytta och glädje av. Framför allt förr när vi hade egna grisar och slaktade, säger Gunborg Söderström, som bor granne med det pistagegröna fryshuset i Sjonhem backe och som haft frysfack här ända sedan starten för snart 52 år sedan.
Maken Hilbert är död sedan fem år, men hans namn står fortfarande på dörren till frysfacket.
- Jag går mot de 80 och orkar inte hålla på lika mycket med bär och frukt, så jag får se hur länge jag har frysfacket kvar. Jag har ju frys inne. Men jag brukar ha lite bär, ingefärspäron och lite av varje här, säger Gunborg Söderström.
På 1950-talet blev möjligheten att frysa in mat tillgänglig för de svenska hushållen. Men få hade frys hemma.

En hjärtesak
I socknar och bostadsområden byggdes istället gemensamma frysanläggningar där de boende kunde hyra ett frysfack. Oftast drevs de i föreningsform.
I dag har de flesta frysskåp eller frysbox hemma och de flesta frysfacksföreningar är borta.
Men i Sjonhem backe finns alltså ett av de få fryshus som fortfarande är i drift på Gotland.
- Jag känner jättemycket för det här, försäkrar Bertil Gardell, kassör i föreningen sedan 1988.
Frysföreningen har funnits i hans liv sedan födseln för 43 år sedan. Det var hans farfar, Adolf Gardell, som skänkte marken där fryshuset först byggdes, mitt i korsningen där länsväg 143 nu går.

Skrämmande motor
Och hans pappa, Bengt Gardell, var under många år föreningens förste ordförande.
- När fryshuset byggdes kostade motor och frysanläggning 19 585 kronor, pengar som föreningen fick låna av kylföretaget STAL. För att bygga själva huset satsade var och en av de 24 andelsägarna 30 kronor var, berättar Bertil Gardell.
Korsningen byggdes om 1965-1966 och då flyttades fryshuset till platsen där den står i dag. Och härifrån har Bertil Gardell många minnen.
- Vi var en stor familj med sex barn så vi var ofta här. Jag minns hur rädd man blev när motorn brakade igång. Då sprang man snabbt till mamma.
De tre små fönstren är försedda med galler.
- De kom dit 1979. Två av medlemmarna var i luven på varandra och jag tror de stal frysta matvaror av varandra. Men man skyllde på inbrott. Därför sattes gallren upp, berättar Bertil Gardell.

Snabb infrysning
- Jag tror det var så att någon av dem behövde pengar och sa att det varit inbrott för att få ut pengar på försäkringen, säger Gunborg Söderström, vars son Göran är ordförande i föreningen sedan mitten på 1980-talet.
De flesta av dem som hyr frysfack i huset i dag har varit med från starten, eller är barn till dem som var det. Några ägnar sig åt jakt och behöver extra frysutrymme.
- Vi har väldigt snabb och bra infrysning här, säger Bertil Gardell.

Sex fack står tomma
Men frysfacksföreningen kunde ha sett slutet den 1 november i fjol. Då rasade den gamla motorn.
- Vi fick en fantastisk respons från företag och lyckades därför installera ny elmotor och kondensor till en mycket låg kostnad. Så klockan 10.20 den 22 februari kunde vi köra igång verksamheten igen. Nu ska det kunna hålla i 40 år till, tror Bertil Gardell.
Han gör själv vad han kan. Trots att han är ungkarl och har frys hemma så hyr han två frysfack i huset.
- Trots lyckade förhandlingar med Geab så kostar elen 10 000 kronor per år. Till det kommer en försäkring för ettusen kronor. Så vi behöver ha frysfacken uthyrda för att det ska gå runt.
I samband med att motorn havererade lämnade några medlemmar föreningen och sex av de 24 frysfacken står nu tomma.
- Vi har försökt få hembygdsföreningen i Sjonhem att stötta verksamheten, men de visar inget intresse. Det tycker jag är fisigt. Det är ju ändå kulturhistoria, säger Bertil Gardell.

Museum i framtiden
Han hoppas att frysfacksföreningen har många levande år framför sig.
- Och den dag fryshuset läggs ned ska det bli museum, säger han bestämt innan han ger sig iväg till jobbet i ett annat "fryshus", Visby ishall.