Beslutet är fattat. Herrseniorerna ska kasta 18 meter i stället för 20, damseniorer 13 meter, oldboys 15 meter och oldgirls elva meter.
– Vi hoppas att vi kan få fler kastare i slutänden. 20 meter är längre i dag än för 30 år sedan, längre tillbakai tiden sysslade fler med kroppsarbete och var starkare. Många tycker att 20 meter är för långt, säger Göran Fransson, varpakonsulent.
Varpaförbundet har utrett frågan under ett antal år.
– En fördel är att det kan bli lättare att bilda lag med juniorer och seniorer, säger Göran Fransson.
Avstånden i varpa har ändrats under årens lopp. När Göran Fransson var junior så låg det på 20 meter.
– För vissa är 20 meter heligt, beslutet om att ändra är taget, men skulle det bli stora protester mot det här så får vi tänka om. Men vi har ringt många samtal och varpasporten är inte så stor, säger Göran Fransson.
Att ändra på kastavstånden kan ses som att svära i kyrkan i en traditionsbunden sport, sänkningen kan i självaverket vara en återgång till de ursprungliga tävlingsreglerna. Traditionellt ska varpa kastas på 20 alnar, det uråldriga måttet aln är osäkert – den mäts från armbågen till spetsen av långfingret. Men rent historiskt sett är 20 meter lite för långt.
– Det är precis så vi har tänkt. Det finns väldigt lite skrivet om det här, traditionen med att skriva ner regler, resultat och sådant var man inte så noga med förr. Att asta på 18 meter kan vara mer historiskt riktigt i alla fall, säger Mikael Nilsson, Varpaförbundet och Föreningen gutnisk idrott. Syftet med att ändra avståndet i metallvarpa till det som gäller för stenvarpa är framför allt taget för att gynna sportens utveckling i dag.
– Många har varit positiva till förändringen. Förhoppningsvis ska det här göra något för att förbättra varpans situation, säger Göran Fransson.
Förhoppningen är också att kastare ska kunna stanna kvar i seniorklassen längreän i dag.