Jag ska försöka lÄta bli att tjata om Elitloppet men det kommer bli svÄrt. NÄgra som fÄr ladda upp inför Ärets bÀsta helg pÄ sÀkert det roligaste sÀttet av alla Àr gÀnget kring Kyrkebys Rut och Kyrkebys Bojan. Stefan Adman har lÄtit sina tvÄ tjejer inleda Ärets sÀsong pÄ hemmaplan med varsin vinst och nu spÀnns bÄgen mot Solvalla, sjÀlvaste elitloppsfredagen. BesvÀrliga utgÄngslÀgen och givetvis tuffare motstÄnd Àn pÄ Skrubbs gör att de rankas ner i tipsen. Se dÀr, kanske ett ypperligt sÀtt att lÀgga en grund till den spelkassa som lÀr gÄ Ät kommande dagar. Hur som helst Àr det lopp 6 respektive 7 som gÀller i dag för brudarna frÄn Skogsholm, om det Àr nÄgon som tÀnker lira.
Det skulle man ha gjort i lördags. Lirat alltsÄ. Mikael Cedergren stack till GÀvle med sin, och Lena Nilssons, Sundbo Bysen och hade fÄtt Kaj Widell att köra i 5-Äringens första autostartlopp. En löpning i den tuffa positionen utvÀndigt om ledaren bekom inte den hÀrligt lufsande Bysen ett dugg utan man knÀckte ledaren och svarade ut attackerna bakifrÄn pÄ ett förtjÀnstfullt sÀtt till en knapp men sÀker seger till det glada vinnaroddset 16,67. 30 000 kronor fick Àgarna och 1.28,8 skrevs vinnartiden till. Ett par dagar senare Äkte samme Cedergren till Dalarna och RÀttviks travbana med sitt nyförvÀrv PÄlagutten, Àven han av den kallblodiga slaget, om Àn importerad frÄn Norge. I sitt forna hemland startade han senast, Är 2012, och nu har alltsÄ vÀgar och vatten fört den 10-Ärige fuxen med 0 kronor pÄ kontot till Gotland. Debuten som öbo Àndade dock med galopp men Àr man hÀst och bor hos Mikael Cedergren kan man nog rÀkna med att det snart blir en tripp till Norrland igen.
PĂ„ tal om absolut ingenting sĂ„ fick jag hĂ€romdagen reda pĂ„ att Sveriges Ă€ldsta kam hĂ€rstammar frĂ„n stenĂ„ldern och hittades i NĂ€s pĂ„ Gotland. Riktigt sĂ„ lĂ€nge sedan Ă€r det kanske inte sedan jag sjĂ€lv gjorde lumpen pĂ„ A7 men dĂ„ hade vi i alla fall en plastkam som almanacka dĂ€r varje tand representerade en dag. âInga pinnar, bara timmarâ skrek vi bevĂ€ringar i kör nĂ€r den sista plastpinnen hade petats bort och det Ă€ntligen var dags för muck. Nu Ă€r kammen tom igen och inga pinnar, bara timmar, Ă„terstĂ„r till dess att âthe marshall calls the trottersâ hörs klinga ur Solvallas högtalarsystem. Det börjar nĂ€stan kĂ€nnas overkligt nĂ€ra.
Jag visste det, det kom att handla en del om elitloppet i alla fall.