Från popularitetsvågen på 1970-talet, med långhåriga "Z-boys" som snurrade runt i soliga Kaliforniens övergivna swimmingpooler, har skateboarden utvecklats kommersiellt. Stjärnorna har numera sponsoravtal med allt från brädtillverkare till klädjättar, men sporten har hela tiden befunnit sig utanför den traditionella idrottens omfång.

Fram till i sommar, då det blir OS-debut i Tokyo.

Jag tycker definitivt att det är en rolig möjlighet, jag ser fram emot det, säger Oskar Rozenberg Hallberg.
Artikelbild

| Skateboardåkare är inte som andra idrottare. Inga problem med det, menar Oskar Rozenberg Hallberg.

"Oski" blev nyligen världsmästare för andra gången i parkdisciplinen. Han ses som ett svenskt medaljhopp i OS, men är ännu inte kvalificerad.

"Undergroundkultur"

Han är väl medveten om att det är kontroversiellt att den traditionella idrottsvärlden satt klorna i sporten. Vissa skejtare har tagit avstånd, då de anser att sporten mer liknar en konstform än traditionell idrott.

De tror att det är ett steg mot att den blir lik andra idrotter, men det tror inte jag. Det är ju inte likt över huvud taget. Skejt kommer mer från en undergroundkultur, säger Rozenberg Hallberg.

Han har en poäng. Visst krävs det kondition och balans liksom andra tekniska och fysiska egenskaper. Men att hävda att de bästa skejtarna måste vara några fysiska praktexemplar vore att fara med osanning.

Den mesta träningen är på brädan. Vi hänger i skejtparken hela dagen. Vi skejtar kanske totalt tre–fyra timmar, sedan chillar man där i åtta timmar, säger han och fortsätter:
Det är inte så att man tränar fysiskt med skejt. Men kanske blir det vanligare.

Annorlunda stil

När TT träffar Oskar Rozenberg Hallberg ute på den spaanläggning i Hasseludden där Sveriges olympiska kommitté har samlat flera av sina största idrottare för några mediedagar, sitter han längst bak i den överdimensionerade aulan iklädd luftiga byxor, huvtröja och mössa.

Intrycket skiljer sig rätt rejält från, låt säga, brottaren Jenny Fransson.

TT: Hur har det varit att umgås med de andra här... träningsnarkomanerna?

Det är kul att träffa nya vänner. De har ett annat "lingo", men det är bara tacksamt att få möjligheten till att träffa dem från andra idrotter, säger Rozenberg Hallberg.

Träningen är inte den enda skillnaden mot övriga OS-idrotter. Kulturen, och för all del kommersen, dikterar något annat.

Det är ett helt annat tänk när det kommer till själva utförandet av sporten. För många av dem som är här handlar det bara om att tävla och vinna. Men det är inte det enda jag håller på med i min karriär. Det är kanske hälften, säger han.
Att filma videos och sådant är nästan viktigare än tävlandet för mig.

Svårbedömt

Ett frågetecken som åkarna har inför OS är domarbedömningen.

De har ändrat lite på sättet som de dömer på. Det är svårt att bedöma skateboard. Det är så personligt vad folk tycker, säger Rozenberg Hallberg.

Skateboard som konstform, återigen. Bredvid "Oski" sitter en man och scrollar i mobilen under intervjuns gång. Skateboardstjärnans "coach" John, visar det sig. Hur bedömer han sin åkare?

Vad som helst kan hända. Han kan komma sist eller vinna, medger John.

Rozenberg Hallberg protesterar inte mot den bedömningen.

De två OS-grenarna i skateboard är street och park, och Rozenberg Hallberg tävlar i den senare. Värdnationen Japan har en garanterad OS-plats i varje klass och i maj arrangeras ett världsmästerskap där ytterligare tre åkare per gren kvalar in. Sedan fylls det på med 16 åkare per gren, baserat på världsrankningen. Totalt 80 åkare, 40 kvinnor och 40 män, deltar.

Jag skulle gärna ta medalj. Men ett ännu större mål om det är möjligt är att visa upp sporten på ett rättvist sätt. Inte bara som en tävling där man snurrar och får poäng... utan att man lyckas förmedla känslan av att skejta.