Till slut kände jag att jag stod still. Att jag inte blev klokare, öppnare och mer harmonisk. Att jag inte utvecklades, varken på eller utanför jobbet. Så jag sade upp mig, lämnade 08-land och flyttade till Gotland. Här är jag nu och det känns bra. Idrotten har alltid varit min passion – därför lockade givetvis Svenska Spel – och för mig är det allra viktigast att ö-livet får mig att sätta fart framåt på alla möjliga sätt.
Några av er GT-läsare kanske känner igen min pojkaktiga nuna. Jag hade äran att få vara med och göra sportsidor här under 2005 och 2006.
Själv lärde jag mig jättemycket av den tiden som nyinflyttad gotlänning.
Jag fick se en hel del av ön, träffade många trevliga människor och fick en inblick i hur det är att leva och verka på en mindre ort.
Något annat som fascinerade mig mycket i min tillvaro då var ”Gotlandsbubblan”. I brist på bättre ord kallar jag den så. Känslan av att världen är Gotland, att de lokala idrottslagens resultat är av enorm betydelse och att småsaker, genom prat på stan eller text i tidningen, kunde göras till något mycket större än det var. Under tiden på GT-sporten var jag ibland själv inne i den bubblan, det insåg jag efteråt.
Och nu när jag är tillbaka på ön har jag sett och hört flera exempel på att en liknande bubbla på sina håll finns kvar.
Missförstå mig inte – jag älskar öns rika idrottsliv, alla engagerade ledare och spelare på olika nivåer. Och jag har inget emot lite lokalpatriotism i sig, hängivenhet till egna klubben samt att media här faktiskt har möjlighet att bevaka nästan allt som händer i idrottsväg. Men samtidigt tror jag att det ofta skulle behövas lite större perspektiv. Rent generellt på ön alltså. Och det gäller naturligtvis också inne i öns trånga sportmediasfär.
Allt för att vidga vyerna och inte slå sig till ro – för att utvecklas, helt enkelt.
Ett konkret exempel på att krossa bubblan är för mig Visby Ladies välkomnande av nytillkomna flyktingar i lördags i fina Ica maxi arena. Det kan tyckas vara ett självklart initiativ, men det är det inte, varken här eller någon annanstans. Gotland må vara en geografiskt isolerad ö mitt ute i Östersjön, men världen hänger ihop.
Och inte ens inom elitidrotten är det alltid vinst eller förlust som är det mest väsentliga. Fler bra exempel finns garanterat – upplys mig gärna.
Om jag är nöjd med min första gästkrönika? Ganska nöjd. Men det är såklart ni läsare som är domare. Själv tror jag att jag kan bli ännu tydligare och vassare. Förhoppningsvis redan nästa gång. Till dess, ta hand om er!