Kurre Johansson â alltsĂ„ âspeedwayKurreâ och inte âfotbollsKurreâ â sitter hemma i lĂ€genheten i Visbys utkant och minns tillbaka pĂ„ sin fantastiska karriĂ€r med speedwaylaget Bysarna. Största ögonblicket?
â Tveklöst nĂ€r vi blev svenska mĂ€stare 1988, svarar lagledare Kurre blixtsnabbt.
â Vilken revansch - vi var ju sĂ„ nĂ€ra att Ă„ka ur Elitserien Ă„ret innan. Vi hade ett ungt och kaxigt lag, extra roligt att sex av de nio förarna i truppen var gotlĂ€nningar.
Vi Äterkommer till det historiska 1988.
Kurre Johansson kommer frÄn BÀl, vÀxte upp tillsammans med mormor Anna och morfar Ragnar.
â Mina förĂ€ldrar skiljdes nĂ€r jag var tre Ă„r, berĂ€ttar Kurre. Min morfar var hĂ„rd men rĂ€ttvis. Jag fick börja jobba som bonddrĂ€ng i VĂ€skinde nĂ€r jag var 15.
I de unga Ären kastade han en del varpa och sprang Àven orientering, kompis som han var med den senare flerfaldige tröjmÀstaren Anders Nilsson.
â Men jag nĂ„dde aldrig nĂ„gra framgĂ„ngar som aktiv, Ă€r Kurre noga att pĂ„peka.
Allt med mopeder, motorcyklar och bilar var ocksÄ vÀldigt intressant för den unge Kurre. Han blev med tiden lastbilschaufför, flyttade till Stockholm och fick jobb hos bland annat Sveriges Radio dÀr han rattade teknikbussarna.
â Jag följde ocksĂ„ Bysarna nĂ€r de var uppe och körde seriematcher pĂ„ fastlandet â GubbĂ€ngen, Huddinge, EskilstunaâŠ
Hem till Gotland igen dÀr han drev Hemglass och sponsrade Bysarna med bland annat enhetlig klÀdsel. DÀrmed hade Kurre fÄtt in en fot i speedwayklubben. SÄ hÀnder plötsligt nÄgot pÄ campingplatsen vid à minne i Gothem. à ret Àr 1979.
â Jag campade dĂ€r och plötsligt dök dĂ„varande lagledaren Yngve Lindby upp och berĂ€ttade att han fĂ„tt förhinder att Ă„ka med till Linköping för en seriematch mot Filbyterna. Han tyckte att jag skulle Ă„ka med som lagledare.
Kurre tvekade en aning, men nappade Ă€ndĂ„ pĂ„ erbjudandet. Bysarna vann och Kurre fick blodad tandâŠ
â Fast jag kunde ju inga regler, tur att det inte behövdes den gĂ„ngen.
Men regler kom istÀllet att bli en styrka hos honom som lagledare.
â En riktig paragrafryttare, sĂ€ger hustrun Monica som sitter med under intervjun.
Kurre nickar instÀmmande. NÀr det gÀller regler var det inte mÄnga som kunde straffa Kurre som sedermera ocksÄ blev domare. Och dÄ gÀller det ju att kunna alla snÄriga regler.
Inför den guldkantade sÀsongen 1988 sÄg det dock allt annat Àn ljust ut. En protest frÄn Smederna i Eskilstuna hade gÄtt igenom dÀr man ansÄg att Bysarna olovligt anvÀnt sig av Tony Olsson i en match sÀsongen före. Det gotlÀndska laget skulle dÀrmed degraderas till division 1, nÀst högsta serien.
Den speedwayintresserade advokaten à ke Broné kopplades in, överklagandet till idrottens högsta instans (RIN) gav Bysarna rÀtt och dÀrmed blev man kvar i Elitserien. Kvar i laget blev ocksÄ storstjÀrnan Per Jonsson. Dessutom vÀrvade man danske toppföraren Brian Karger.
â Allt vĂ€nde till vĂ„r fördel, minns Kurre. Plötsligt blev vi en guldkandidat.
Kurre stegade i samma veva upp till chefen för Svenska Spel som redan var sponsor Ät Bysarna.
â Nu fĂ„r du öppna plĂ„nboken rejĂ€lt, sa Kurre. Vi Ă„ker ju i Elitserien den hĂ€r sĂ€songen.
Han lyckades med sin âkuppâ och 100 000 kronor var i hamn.
â PĂ„ nĂ€sta styrelsemöte berĂ€ttade jag om pengarna Svenska Spel ville sponsra oss med. Ăvriga i styrelsen hĂ€pnade, trodde knappt det var sant. 100 000 var mycket pengar pĂ„ 80-talet.
Bysarna hade, med Christer Löfqvist (Dennis pappa) som galjonsfigur, blivit svenska mĂ€stare tre gĂ„nger innan Kurre tog över â 1971, 1972 och 1975. Resan mot den fjĂ€rde SM-titeln kunde börjaâŠ
Kurre Johansson veckan före avgörandet om SM-guldet mot Indianerna frÄn Kumla 1988:
â Det hĂ€r Ă€r som en saga, men vi tar inte ut nĂ„got i förskott. Nu gĂ€ller det att ta för sig i varje heat och alla mĂ„ste vara helskĂ€rpta.
Och visst fanns skĂ€rpan dĂ€r redan frĂ„n start inför drygt 3 500 entusiastiska Ă„skĂ„dare pĂ„ klassiska Galgberget i norra Visby. Det var 12â12 efter fyra heat, Bysarna vĂ€xlade upp och drog ifrĂ„n till 30â18 innan Indianerna nĂ€rmade sig till 39â33. DĂ„ kom avgörandet, Bysarna genom toppduon Dennis Löfqvist och dansken Brian Karger, tog en femetta och SM-guldet var dĂ€rmed i hamn.
NĂ€r sen Tony Olsson och Per Jonsson vinner sista heatet med 5â1 och Bysarna hela matchen med 49â35 slĂ€cks strĂ„lkastarna pĂ„ Galgberget och ett mĂ€ktigt fyrverkeri avfyras. Under efterfesten pĂ„ en restaurang i Visby sjungs ĂłlĂ©, olĂ©, olĂ© om och om igenâŠ
HĂ€r Ă€r hela den historiska truppen 1988: Per Jonsson, 22 Ă„r, Tony Olsson, 23, Brian Karger, 21, Dennis Löfqvist, 21, Kenneth Lindby, 20, Micke Löfqvist, 20, âKitteâ Hultgren, 20, Lasse Andersson, 24 och Niklas Johansson, 17.
â Vi fungerar perfekt som ett lag, tyckte Tony Olsson. Vi hjĂ€lper och stöttar varandra som aldrig förr.
â Inte nog med lagguldet, sĂ€ger Kurre 35 Ă„r senare. 1988 var ett fantastiskt Ă„r för oss i Bysarna, vi vann ju allt â Per Jonsson blev individuell svensk mĂ€stare, Per och Tony Olsson parmĂ€stare och vi vann Ă€ven Swemo-cupen.
Att Gotlands Tidningars pris till Ärets frÀmsta idrottsprestation, det sÄ kallade GT-guldet, gick till Bysarna var ingen direkt högoddsare.
Kurre Johansson var under alla sina Är i Bysarna sÄ mycket mer Àn lagledare - han fixade sponsorer, han var domare (dock inte pÄ Bysarnas A-lagsmatcher) han sÄg till att vÀrva förare och en hel del annat.
â NĂ€stan som ett heltidsjobb. Fast jag hade Tony Olsson som ett bra bollplank.
Ja, det dÀr Àr goa minnen för alla speedwayfans pÄ Gotland. Idag finns inte mycket kvar av Bysarna, pÄ sin höjd nÄgra knattar som trÀnar pÄ den nya banan i Hejdeby. RejÀla pengar har kommit in Àven i speedway och dÄ gÀller de stora plÄnböckerna för att ha rÄd med alla utlÀndska förare som Àr ett mÄste i dagens Elitserie.
Hustru Monica sitter kvar under hela intervjun och berÀttar att de varit gifta i 57 Är.
â Kurre Ă€r sĂ„ snĂ€ll och go. Fast envis, men rĂ€ttvis.
â Och har jag inte rĂ€tt sĂ„ fĂ„r jag rĂ€tt, skrattar Kurre.