Mikael Rynell, 36, hamnade på Gotland och i FC Gutes division 2-lag sommaren 2016.

Familjen hade köpt radhus i Tyresö några år tidigare och såg en framtid i Stockholm.

Men så blev det alltså inte.

Artikelbild

| Mittfältaren gjorde två och en halv säsong i FC Gute.

– Min fru Terese kommer härifrån och vi kände att Gotland var lugnare med barnen, säger Mikael Rynell, när vi träffas på ett kafé i Visby.

I december stod den nya villan i Västerhejde klar för inflyttning.

Mikael är uppvuxen på Södermalm och började spela i Hammarby som 5-åring.

– Jag hängde med när syrran skulle börja. Vi bodde inte så långt från Söderstadion och hela min familj är väldigt fotbollsintresserad, speciellt pappa.

Som 14-åring värvades han till Brommapojkarna och debuterade i klubbens A-lag fyra år senare. 2003 tog karriären fart på allvar när Landskrona värvade den bollskicklige mittfältaren.

– Landskrona hade ett bra lag med Janne Jönsson som tränare och spelare som Jonas Olsson bland andra. Det var förstås jättehäftigt att bli proffs. Något jag drömt om, fortsätter Mikael Rynell.

Efter fyra år i Skåne värvades han till Danmark – och nya äventyr väntade.

– Totalt blev det tio säsonger i Danmark, i fyra klubbar och två olika svängar. Äldsta dottern Mira är född där.

2012 återvände han till Hammarby i superettan.

– Fotbollsmässigt var det ett nedköp, men det var ändå kul att komma tillbaka till Bajen.

Hammarby stod inför en omstart och nästan hela spelartruppen var ny.

– Vi gick aldrig upp i allsvenskan det året och efter säsongen lämnade ungefär lika många klubben, jag var en.

I stället väntade en ny sväng till grannlandet och Fredericia i den danska superettan.

Sommaren 2016 hade FC Gute gjort sin bästa säsong på flera år i tvåan. Janne Sandberg var inne på sitt andra år som tränare och när Rynell presenterades höjdes förväntningarna ytterligare på klubben.

Det slutade med en tredjeplats och knapp marginal till tvåan Karlberg, som därmed snodde kvalplatsen.

– Det var en omställning att flytta hit och spela i Gute. Framför allt det med träning på kvällar och helger. Jag hade blivit van med att träna på förmiddagarna under tio års tid, men det gick ju.

I fjol nosade Gute åter på en topplacering, men slutade fyra.

– Det känns som att vi blev bättre och tog också någon poäng mer, även om vi placerade oss sämre.

Rynell fick mersmak och förlängde kontraktet med ytterligare ett år.

– Det var ännu roligt med fotboll och är det än i dag. Sedan väger andra saker in och jag känner att jag blir lite sämre för varje år.

Året blev inte som han tänkt sig. Det började redan på försäsongen.

– Jag var sjuk under en lång period i februari-mars. Det dåliga vädret gjorde att Rävhagen knappt var spelbar heller. Det har varit mycket strul. När jag kände mig återställd gick jag kanske på för hårt för att hinna ikapp och det blev bakslag i stället. Vi spelade ganska få träningsmatcher också och några spelare anslöt sent. Vi var inte redo när säsongen drog igång helt enkelt.

Hur ser du annars på säsongen?

– Vi var aldrig riktigt nära, känns det som. Vi hade sju raka vinster direkt efter att Micke (Waktel) tog över och avslutningen var väl okej. Jag upplever också att serien blivit bättre sedan jag kom. I fjol var Forward och Karlslund riktigt starka och i år Vasalund. Visst hade det varit kul om vi varit med och utmanat mer. Sedan finns det mycket att bygga vidare på, många yngre spelare har fått större förtroende i år.

Rynell bröt armen efter uppehållet och missade de två avslutande månaderna.

Nu det färdigspelat i Gute. Ett beslut han fattade redan innan säsongen drog igång.

– Så det har inget med skadan att göra. Fotbollen har fungerat med familjen och barnen har tyckt att det varit kul att hänga med på matcherna, samtidigt ska det bli skönt att det finns tid till annat nu.

När nådde du din topp?

– Mina bästa år hade jag i Danmark. Som bäst var jag nog 2011, innan jag råkade ut för en ledbandsskada. Annars har jag klarat mig bra från skador faktiskt.

Bredvid fotbollen har han utbildat sig till lärare (årskurs 4-6) och har läst på distans vid Dalarnas högskola.

– Jag började plugga 2014 och har haft något kortare uppehåll, men är klar till sommaren.

Hur kom du in på läraryrket?

– Jag gillar att jobba med barn och vet att det finns ett behov av lärare. Mina föräldrar har undervisat en del, så det finns väl inom mig. Men för mig tog det ett tag att bestämma mig för vad jag ville göra efter fotbollen. Under tiden i Gute har jag också hjälpt till på idrottsgymnasiet.

Helt färdigspelat är det inte heller.

Till våren förstärker han FC Copas lag som är tillbaka i division 4.

– Någon match får det bli i alla fall, även om laget nu tog klivet upp, skrattar Mikael Rynell.