Under en tävling i Italien i mitten av april skadade sig Malin Petersens mästerskapshäst Sofarsogood under terrängprovet. Petersen märkte att hästen inte galopperade som hon skulle och valde att sitta av.
– Det var helt odramatiskt, jag hoppade av och ledde henne, säger hon till GA.
Vid den första undersökningen hittade man inget fel på Sofarsogood, men senare skulle det visa sig att stoet hade fått en ovanlig ligamentsskada. Att tävla igen var uteslutet, men Petersen ville gärna behålla hästen som avelssto. Men för att hästen överhuvudtaget skulle kunna gå ut i hage behövdes en operation göras. Till GA säger hon:
– Det fanns ingen chans att hon skulle kunna leva utan smärtor om man inte gjorde den här operationen, så det fanns inget val.
Själva operationen gick bra, men komplikationer uppstod. Det var när stoet efteråt skulle resa sig som det inte gick som det skulle; hästen drabbades av muskelsönderfall. Hennes liv gick inte att rädda. Två veckor efter den tunga förlusten var det dags för nästa hårda smäll. Under en nationell tävling i Tyskland hände det. Malin Petersen och valacken Papagayo Secret hade gjort bra ifrån sig på dressyren och hoppningen, men när det var dags för terrängmomentet var olyckan framme. Till GA säger hon:
– Det var i början av terrängbanan, jag hade hoppat fem hinder och var på väg mot det sjätte och precis innan hindret så bara försvann han.
Papagayo Secret hoppade inte, utan ramlade rakt över hindret. Hon har ännu inte fått något svar från obduktionen, men troligtvis sprack stora kroppspulsådern.
Dessa två dödsfall har tagit hårt på Malin Petersen.
– Att förlora två hästar på kort tid gör ont, säger hon till DN.
Först tanken var att hon inte orkade mer, att det fick vara nog. Till GA säger hon:
– Det är klart att man vill fortsätta, jag har gjort det här i hela mitt liv och nu börjar jag kanna mig ganska motiverad igen.
Petersen får lägga EM- och OS-satsningen på is. Däremot finns ett flertal lovande unghästar hemma i stallet. Dessa kommer Malin att ägna de närmsta åren åt att utbilda. Till DN säger hon:
– Det blir inga mästerskap för mig på några år men det är ingen katastrof. Jag tycker om att utbilda hästar och ägnar gärna några år åt det. Sedan får vi se om någon av dem kan ta sig hela vägen till ett VM eller ett OS.