Louise Etzner Jakobsson har tidigare två brons (2016) med Zernard och ett silver (2020) med Goldstrike BJ.
Från paralympics i Rio kom Louise Etzner hem med två bronsmedaljer. I Tokyo blev det ett silver.
Dessutom finns en handfull EM-medaljer, men fortfarande inget internationellt mästerskapsguld för 61-åringen från Eksta.
Det är lätt att tro att det är det där guldet som får Louise Etzner att samla kraft i år efter år, men hon lägger ingen större fokus på medaljer.
– Jag sätter aldrig upp några medaljmål, det bara förstör för mig. Jag vill bara rida så bra jag kan. Det är målet, jag kan inte påverka de andra något, säger hon.
– Det hade varit fantastiskt kul att vinna ett guld, det är inget snack om det. Men så länge jag känner att jag gjort mitt bästa, slår personligt rekord och rider på en fantastisk procent så kommer jag att vara jättenöjd. Rider någon annan bättre så kommer jag ändå att vara jättenöjd.
Nyligen har hon varit på träningsläger i Skåne och på onsdag startar hon sitt tredje paralympics. Med på resan finns äldsta dottern Lisa och maken Gunnar.
Konkurrensen är knivskarp och utvecklingen har varit enorm.
– Det har hänt otroligt mycket sen jag red i Rio. Det går nästan inte att jämföra. Både hästar och ryttare har utvecklats och det är en helt annan nivå idag. Det är stenhård konkurrens i min grad. Det är fem till som är ungefär på samma nivå som mig. Jag tror att det kommer att handla om dagsform. Jag gör bara mitt bästa för det enda jag kan påverka är mig och min häst.
Louise Etzner Jakobsson under paralympics i Tokyo.
Under paralympics i Rio tävlade Louise tillsammans med Zernard, men i Paris liksom i Tokyo är det Goldstrike B.J som gäller.
– "Goldie" kan mycket mer i dag än när vi var i Tokyo. Det är tre år sedan och han är mer utbildad, starkare och i år har han presterat väldigt bra på alla tävlingar jag ridit. Min plan är att fortsätta på den stegen uppåt. Prestera och utvecklas. Både jag och "Goldie".
– När jag köpte honom hade han aldrig presterat på den nivån, men han var ett bra hästmaterial, men det tar tid att bygga upp en atlet., fortsätter hon.
Vad kommer att avgöra under tävlingsdagarna?
– Jag tror att det kommer att handla om dagsform. Jag gör bara mitt bästa för det enda jag kan påverka är mig och min häst. Han känns bra. Fräsch och glad och vi har fått goda vitsord.
Louise Etzner Jakobsson fick hederuppdraget att bära den svenska fanan under invigningen.
Louise landade i Paris den 26 augusti och på onsdagen tävlar hon för första gången. Däremellan fick hon också ta det ärofyllda uppdraget som fanbärare på invigningen.
– Det spelar ingen roll om det är Sverige, utlandet. Det är samma grej. Jag blir bestämd, taggad att nu ska göra det bästa jag kan. Jag går in en bubbla sen är jag där med hästen.
Att slippa flyga med häst över halva jordklotet är hon glad över att slippa. Förberedelserna blir betydligt enklare och färre.
Dressyrtävlingarna avgörs i Versailles och det är något Louise verkligen ser framemot att uppleva.
– Tävlingsbanan här i Versailles är nog det vackraste man kan rida på skulle jag tro. Det är de vackraste omgivningarna jag någonsin kommer att få tävla i. Jag har rest jorden runt, men hade aldrig varit i Paris så det var på tiden.