I konkurrens med 54 spelare från sex nationer gick den gotländska Sverigetvåan Max Hedbom in som förstaseedad i 15-årsklassen.

Ohotad tog sig Max fram till semifinal där han ställdes mot Carl Sahle från Partille. Sahle tog det första setet, men sedan vände gotlänningen matchen till seger med 3-1 i set.

– Det var egentligen aldrig någon fara, det kändes ganska bra hela matchen, säger Max Hedbom.

Artikelbild

| Under helgen som gick slutade Max Hedbom på andraplats i Ängby International.

I finalen ställdes han mot den andraseedade Daniel Lindsö från Norrtull, trea på Sverigerankingen för 15-åringar. Finalen blev en riktig nagelbitare. Max Hedbom tog de två första seten 11–9,11–8.

– Det blev en bra start.

Tredje set blev mycket jämnt, men Lindsö drog det längsta strået och tog det med 12–10.

– Jag gjorde några onödiga misstag när jag ledde med 2–0. Han fick några gratisbollar och så kunde han komma in i matchen.

Även fjärde och det avgörande femte setet gick till Lindsö. I avgörande set blev siffrorna 11–13.

– Jag hade en matchboll i det sista setet. Det var synd att det inte gick hela vägen, men jag får ta revansch på honom nästa gång vi möts. Jag är ändå nöjd med resultatet, de andra tränar mycket mer än mig just nu. De tränar typ alla dagar i veckan, och jag tränar två eller max tre gånger i veckan.

Tidigare under höstlovsveckan var Max iväg på landslagsläger i Söderhamn.

– Roligt, det var fem dagar med mycket träning med landslagsspelare i blandade åldrar, upp till U21. Att träna med de som är några år äldre ger väldigt mycket.

Han satsar fortfarande på bordtennisen, även om träningsförutsättningarna här hemma på Gotland förändrats till det sämre. Detta beror delvis på att Hugo Ihse lagt av och Björn Axelsson, som i viss mån varit Hedboms pingismentor, har flyttat ifrån ön.

– Ja, det är svårt med träningen.

Är det fortfarande lika roligt?

– Det är fortfarande kul, men det är inte lika roligt som det var för ett par år sedan.

Numera tränar han mestadels med det lite äldre gardet på ön, i form av veteranerna Lars Oxenwaldt och Marcus Jarfjord som båda har passerat 40-årsstrecket.

Max befinner sig i en ålder då det inte alltid är helt självklart vad man vill göra, att lägga ner stora träningsmängder är inte enkelt i takt med att det dyker upp andra intressen. Nästa år börjar han gymnasiet, och det har funnits planer på att gå pingisgymnasium i antingen Köping eller Söderhamn. Det är fortfarande aktuellt, men inte självklart. För närvarande känner han sig kluven till hur han ska göra.

– Än så länge känns det som att det är 50-50 om jag ska flytta, säger Max.

Sett till dina fina meriter med landslagsspel och framskjutna placeringar, såsom nu senast i Ängby. Är du fortfarande sugen på att satsa på bordtennisen?

– Mm... Ja kanske. Det blir väl så om jag går pingisgymnasium.

November blir i alla fall en månad som innehåller rikligt med spel. Kommande helg väntar DM i Hemse, där Max ses som favorit till att vinna herrsingeln i ett magert startfält.

Efterföljande helg beger han sig till fastlandet och ett elitläger för juniorer.

Sedan väntar seriespel veckan efter det. I seriesammanhang representerar Max den här säsongen Wargöns IK från Vänersborg i division 2, samma serielag där även spelar Björn Axelsson spelar.

– Det är kul, det är verkligen ett jätteroligt gäng att lira med.

Inte nog med det, veckan efter seriespelet väntar en chans att på nytt mäta krafterna med konkurrenterna i Sverigetoppen, i tävlingen Riks topp 12.

– Jag vet inte riktigt om jag kommer åka på den, men jag tror det.

Om det blir av så kan det bli möjlighet till revansch mot en viss Daniel Lindsö från Norrtull.