I likhet med andra yrkeskårer, råder det även inom journalistyrket ett skråtänkande. Sportjournalister är inget undantag. Vi tycker lika, ja, men förbehåller oss rätten till skitsnack om hur dåliga jobb vissa kollegor gör. Som i de flesta yrken alltså. Men jag bryter gärna denna hederskodex.
Anledningen är NHL-kubiken från Lau, öns egen VM-spelare Johan Larsson.
Att förbundskapten Rikard Grönborg skulle locka fram doldisen med epitetet hårt arbetande tvåvägscenter från den mediala kylskåpstillvaron i Buffalos köldhål för några veckor sedan, kom inte som någon blixt från klar himmel. För mig. Larsson är en tränardröm och har så alltid varit, med förbehåll för tidigare Sabres-coachen Ted Nolan, som tycktes ha ett ont öga till numera 25-åringen.
Sedan Larsson signerade ett tvåårskontrakt med NHL:s i särklass sämsta bottenlag förra sommaren, öppnades redan då VM-dörren för comeback i Köpenhamn. Spelarmarknaden ser ut så, med osäkra kontraktslägen bör de helst inte utsätta sig för eventuella risker med VM-spel. Vilket skyltfönster det än må vara.
Men Larssons VM-plats och tre matcher i Sweden hockey games före dess, fick skråkollegorna på de stora redaktionerna att plötsligt scanna av hans insats i Buffalo. Statistiskt inte mycket att skriva hem om. Flera menade utifrån hans minussiffror, att Grönborg riskerade att ha köpt grisen i säcken.
Även mitt skrå befolkas uppenbarligen av blinda kollegor.
Med Johan Larsson får Tre Kronor just den tjurskallige center som laget lär behöva. Fylld med dynamit fördelat över 180 centimeter och cirka 90 pannors muskler. Och riktig ice-smartness på det. Men ”kollegorna” tittar på mål- och assistsiffror och rakar ned på Larssons VM-plats. Som för att ge sken av att de vet något om den.
Nu är Johan Larsson inte Johan Larsson för inte. Hans VM-genrep bör ha täppt till truten även på mediedrakarnas likriktade blindstyren. Offensivt var det fräscht – och farligt. Defensivt oerhört starkt.
Att han inte är en målmaskin? Det hade de också kunnat läsa sig till. Inte ens under succén vid Brynäs SM-guld, eller före dess som kapten i Juniorkronornas historiska JVM-guld har han öst in poäng. Läs innantill!
Men skrået läser inte på. Skrået ser inte andra kvaliteter, blundar för lagspelarnas stora betydelse. I en lagsport? Ajöss!
En lätt parallell att dra är exempelvis i så fall att Jonas Thern, Klas Ingesson (salig i åminnelse) och Stefan Schwarz inte hade i VM-bronslaget 1994 att göra. För att nämna några andra ytterst betydelsefulla lagspelare.
Själv tror jag att Larssons kapacitet mycket väl kan vara värd sin vikt i guld. Förmodligen vet Grönborg det också.
Känner jag Johan rätt, tystar han nog gladeligen sina belackare.