Almedalsveckan har sen den blev stor alltid varit diskuterad. Politiskt ointresserade ser den som ett spektakel medan positiva röster höjer veckan till skyarna som ett fantastiskt demokratiprojekt. För Gotland är veckan ovärderlig. Den reklam som vår ö får medialt under hela veckan är enorm, och de uppdrag, gäster och besökare som gotländska företag får och servar ger dem ekonomiska muskler att vara verksamma året runt.
Förra årets 50 års jubileum, som sammanföll med att det var valår, hade rekordmånga arrangemang, men nu kan veckan ha nått sin topp. När veckan fått konkurrens och då den bland annat kritiseras för en hög prisbild har flera aktörer börjat se över sitt engagemang under veckan. Något som i och för sig är klokt. Får man inte ut det som man räknat med och för en kostnad som man ser som vettig bör man tänka till. Oavsett om det gäller privata eller offentliga aktörer.
Därför är det bra att det finns en bred diskussion här på Gotland om hur veckan ska kunna förbättras. Alla verksamheter behöver utvecklas och förnyas, och även om politiken i sig förändras år från år, måste också arrangemangen runt omkring förnyas för att veckan ska kunna bibehålla sin dragningskraft.
Från politiskt håll har det framförts kritik mot att veckan blivit för ”kommersiell” och att ”lobbyister” tagit över.
Socialdemokraterna har varit ledande och mest högljudd i den kritiken, en kritik jag till viss del håller med om. Men det är ju partierna som tillåtit veckan utvecklas till vad den är i dag och att då gnälla på det man själv har ansvaret för är rätt korkat. Någon i partiorganisationen har uppenbart missat en slogan som SSU:s använde under 1980-talet. ”Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus.”
Enligt den officiella statistiken medverkade politiker i en fjärdedel av 2018 års evenemang. Vilket innebär att politiker medverkade i över 1 000 officiella möten, debatter eller föreläsningar. Det var med andra ord en hög politisk närvaro under 2018. Men det jag kan förstå av debatten, och som också visar sig i statistiken, är att politikerna medverkar på andras evenemang och inte på egna. De springer på ”kommersiella” evenemang som är styrda av ”lobbyister”.
Men det är just i den frågan som partierna har makten. De kan själva välja vad de ställer upp på. Tycker de att så kallade lobbyister har fått för mycket av deras tid och de själva för lite till sitt eget får man väl lära sig att prioritera. Våra politiker verkar springa på alla andras bollar, vilket jag förstår kan bli jobbigt. Ibland misstänker jag att partierna inte har någon plan med veckan annat än att synas så mycket som möjligt.
Jag upplever att partierna vikt ner sig och inte gör så många egna evenemang. Partierna har tillgång till så gott som hela Almedalen under sina dagar, men det är ytterst få som nyttjar den möjligheten. Dessutom skulle de själva kunna hyra in sig någonstans och själva bestämma vilka frågor de vill ta upp. Jag tror att Socialdemokraterna skulle kunna vinna mycket på att sätta sin egen agenda. Speciellt nu när man är i regeringsställning. Det skulle räcka med att tio ministrar redogör för sina frågor under veckans fem första dagar. Varför tar partierna inte tillbaka initiativet om de nu anser att de tappat det. Varför förbanna de mörkret, när de kan tända ett ljus.