På måndag är det på dagen ett år sedan vi gick till valurnorna och röstade. Här på Gotland blev det ett regimskifte och de borgerliga partierna utlovat ett nytt ledarskap. Nu, ett år senare, reflekterar jag lite över hur det nya ledarskapet som utlovades har utvecklats?
Den nya ledningen rivstartade med att sparka hälso- och sjukvårdsdirektör Maria Dalemar. För de borgerliga räckte det tydligen inte med att Dalemar haft ansvar för en sjukvård som blivit både rosad och prisad nationellt. Här skulle det markeras att ekonomin var den nya ledningens övergripande mål, och de underskott som hälso- och sjukvården gjort under Dalemars ledning skulle nu få ett slut. Genom markeringen att sparka Maria Dalemar gav man också alla andra höga chefer något att förhålla sig till. Håll budget eller leta nytt jobb.
Under nästan ett helt år hade socialnämndens dåvarande ordförande Håkan Ericsson (S) tillsammans med pensionärsorganisationerna arbetat fram nya riktlinjer för hur pensionärsrådet skulle fungera. På det första mötet med den nya borgerliga minoritetsledningen plockades frågan om de nya riktlinjerna bort från dagordningen. Utan diskussion, utan förklaring och helt obegripligt. När de gamla riktlinjerna gick ur tiden vid årsskiftet stod regionen utan pensionärsråd. Nu nästan ett helt år efter det att riktlinjerna kunde ha blivit antagna ligger ett ”nytt” förslag på bordet. Nästan identiskt med det som fanns för ett år sedan. Varför man satte pensionärsrådet på paus under ett helt år är det ingen som fått någon förklaring på. Alla skäl som muttrats fram under året har, när vi nu läser det slutliga? dokumentet, bara varit svepskäl. Annars skulle väl riktlinjerna varit kraftigt förändrade.
Under de år jag på nära håll bevakat den gotländska politiken har de borgerliga partiernas företrädare kraftig protesterat mot de flesta fastighetsförsäljningar som gjorts. Var det inte fel på upphandlingen, så var det fel att direktupphandla eller helt fel fastighet att sälja. Orsaken bakom var alltid att ”den rödgröna majoriteten bara säljer för att få ett bokslut med överskott”. Hur ser det nu ut med försäljning av regionens fastigheter med det nya ledarskapet? Ännu har inga direkta fel i upphandlingarna uppdagats, men direktanvisningarna har duggat tätt. Alliansminoriteten är till och med inne på att ”skänka bort” två riktigt intressanta fastigheter med stora möjligheter till förtjänst för kloka fastighetsutvecklare om de samtidigt tar sig an Romabadet. Man har till och med nämnt möjligheten att sockra buden genom att förbinda regionen att köpa tider i badhuset och platser på ett tänkt äldreboende. Inte ens den så hårt kritiserade försäljningen av Kanonen 1 innehöll några sockrade bud där nya verksamheter bands upp för lång tid framåt. Det som gjordes var att förhandla fram ett riktigt bra avtal för att säkra Almedalsbibliotekets framtid i lokalerna.
Nu har det som sagt bara gått ett år sedan valet och att redan nu sätta betyg på det nya ledarskapet är inte schyst. Men nog hade man förväntat sig att det nya ledarskapet skulle visa en helt annan sorts handlingskraft än den som hittills visats upp. Nu väntar vi med spänning på regionens ekonomiska utveckling med det nya ledarskapet. Jag kan redan nu sätta en krona på att regionens budget även framöver kommer att räddas av försäljningar och statsbidrag. Oavsett nytt eller gammalt ledarskap finns det en verklighet även för regionens ekonomiska förutsättningar.