Att bestämma tid för en intervju med Gotlands färskaste allsvenska debutant, Adam Ladebäck, är inte det lättaste. Det handlar om en upptagen ung man men som gärna ställer upp då han menar att alla inom ”fotbollsfamiljen”, har mycket att tacka just media för.

– Pengarna som sporten drar in genom olika tv-avtal gör att vi som vill jobba med den har en möjlighet till det. Min dröm är att någon gång kunna leva på mitt intresse.

Det här samtalet kom att handla mycket om just familjer av olika slag och vikten av att finna stöd i samtliga. Den viktigaste, hemma i Visby, består av en sambo som är med på noterna gällande val av Adams karriär.

Artikelbild

| Även om det mestadels blir superettan för Adam Ladebäck kommande säsong hoppas han på åtminstone några allsvenska matcher.

– Det skulle aldrig gå om inte vi båda var med på min satsning.

Den andra, domarfamiljen, säger Adam motsvarar en klubbtillhörighet och den ingår också i den största av alla: fotbollsfamiljen. Den i sin tur består av alla som överhuvudtaget har en relation till sporten, till exempel åskådare, spelare och just domare.

– Vi är alla beroende av varandra.

Ett av veckans fem träningspass är just avslutat och domartalangen säger att han tagit i så han var ”nära att spy” efter en av övningarna. Trots det som hände några gånger mellan åren som 15- och 18-åring är han inte rädd att ta ut sig max under ett träningspass.

Artikelbild

| Mannen i svart. Adam Ladebäck fick i den allsvenska säsongens sista match chansen att debutera som huvuddomare i allsvenskan.  

– Det var i slutet av matcherna i såväl innebandy som fotboll som jag kunde tuppa av och ligga avsvimmad i mellan 30 sekunder och en halvtimma. De trodde det var hjärtat och jag fick en ILR (Insertable Loop Recorder) inopererad. Efter tre år och massor av tester plockades den bort och jag är nu helt friskförklarad sedan 2015.

På frågan om han inte var livrädd under den här perioden säger 26-åringen, på sitt lite krassa och konkreta sätt:

– Nej, jag var aldrig orolig faktiskt. Det var skönt att kunna lämna över det hela till läkarna och de som jobbar med sådant. Jag hade nog med mitt eget arbete redan på den tiden.

Och arbetar gör han minsann fortfarande.

– Det är svårt i det här stadiet jag befinner mig i för dagen. Det krävs en inkomst från ett vanligt jobb för att få det hela att gå runt. Jag kan inte försörja mig på fotbollen. Ännu. Och jobbet jag har kräver allt när jag är där, samtidigt som jag ju ska bli Sveriges bästa domare.

Det sista säger han mest så där i förbifarten, men det verkar som att han har bestämt sig.

– Ja, jag menar att om jag säger en sak högt till de som finns omkring mig, då är det en sanning som det är dags att förverkliga.

Man slås av vilken drivkraft Ladebäck måste ha och på frågan vad det är som fått honom att vilja framåt så mycket, och så fort, i livet kommer svaret efter en stunds betänketid.

– Jag har chansat och satsat mycket och det har gått hem.

Som ett exempel på detta beteende nämner han att redan tre månader efter studenten år 2011 köpte sin första egna lägenhet och sade upp sig från en fast heltidstjänst för att det fanns en halvtid på Ung Företagsamhet. Två år senare, som 21-åring, var han chef på stället.

Men visst har det krävts en del uppoffringar för att nå dit han är i dag.

– Jag brukar, halvt på skoj, säga att jag har växt upp på Norra Bantorget. Då syftar jag på alla hotellnätter jag tvingats till. Till exempel så tog jag 09.05-flighten 40 lördagar i sträck för att döma division 3-matcher i Stockholm. Innan dess hade jag levererat bröd från klockan 03.00 till 08.00 för firman som jag och några kompisar drev ihop.

En stor del av de 30–40 timmar i veckan som Ladebäck säger sig ägna åt sitt framtida drömyrke består i analyserande av matcher i efterhand.

– Fotbollsfamiljen tittar på repriser av ögonblicket då en eventuell hands eller en felaktig tackling sker medan jag ägnar timmar åt att kolla in vad som hände 30 sekunder innan själva händelsen. Vad var det som gjorde att jag stod fel positionerad eller valde fel löpväg, till exempel.

Med tanke på att Adam och hans flickvän väntar barn, i februari, känns ämnet hot och hat viktigt att ta upp.

– Visst, det skulle kännas fruktansvärt om min familj blev hotad på något vis på grund av vad jag gör på planen, men vi har bra stöd från förbundet så det känns tryggt.

I dagarna fick landets 24 elitdomare veta vilka tolv som får döma allsvenskan nästa år. Adam var som är den yngsta av elitdomarna känner sig tillfreds med att få fortsätta i superettan ett år till.

– Förhoppningen är att få någon mer allsvensk match 2019. Det vore bra för mitt CV då jag i framtiden vill bli en av landets sju domare med Fifabricka och möjlighet att få göra de riktigt stora matcherna.