Vi får kasta oss tillbaka åtta månader sedan den där söndagen i Royal Arena i Köpenhamn.
Läktarna är ett hav i gult och blått och tusentals svenskar har tagit sig över sundet för att se vad som kallats Sveriges folkkäraste landslag försvara VM-guldet från 2017.
Tre Kronor har kvällen före krossat USA med 6–0.
Nu är det bara ett hinder kvar – Schweiz – som skickat Kanada ur semifinalen. Förväntningarna är skyhöga på Tre Kronor.Allt annat än guld är helt plötsligt ett misslyckande och mitt i allt – med nummer 12 på ryggen – Johan Larsson från Lau på Gotland.
Jag får gåshud bara jag tänker på det, jag får gåshud för jag minns några av hans första matcher i den olivgröna Sudretdressen. Jag minns hur jag följde varje skär under JVM i Kanada 2012 då Johan blev världsmästare och senare fick motta GT-guldet för första gången. Från den upplagan av Juniorkronorna var fem med i årets VM; John Klingberg, Rickard Rakell, Filip Forsberg, Mika Zibanejad och Johan Larsson.
Alla hade de nu tagit steget från SHL till NHL och från Juniorkronorna till Tre Kronor.
Johan Larsson har inte fått samma stjärnstatus på andra sidan av vår glob som de andra. Han har blivit den lojale grovarbetaren som tar skitjobbet och banar väg för andra samtidigt som han har som uppdrag att stänga ner motståndarlagens stjärnor. Tre Kronors förbundskapten Rikard Grönborg, var assisterande förbundskapten till Roger Rönnberg när Juniorkronorna med Johan Larsson vann JVM 2012. Han visste precis vad han skulle få i Johan Larsson och trots att Johan och hans Buffalo Sabres gjort sin sämsta säsong på länge slog Grönborg till.
– Känslan är helt otrolig. Det är en enorm glädje och speciellt på det sättet vi vann på. Det var en nervös straffläggning där vi ligger under och vänder... Det är en ren glädje... du hoppar in och sen kommer man inte ihåg så mycket mer, sade han från hemmet i Buffalo inför idrottsgalan under lördagskvällen.
Själv slickade han såren efter en tung förlust mot New York Rangers dagen före. NHL-spel får räknas som rimlig frånvaro.Istället fick de stolta föräldrarna Gunilla Bendelin och Torgny Larsson ta emot priset från mig och Håkan Ericsson, styrelseledamot i Gotlands idrottsförbund.
Vi andra minns nog mer än Johan. Det blev ett straffdrama som Tre Kronor gick vinnande ur med 3–2. Jag glömmer inte när Rikard Grönborg – stenansiktet med det stora jätteskägget som fick honom att se ut som onkel Costia i trolltyg i tomteskogen – sträcker händerna i skyn och bara skriker eller när Hampus Lindholm lägger sig på rygg i guldkonfettin och gör snöänglar på isen.
Johan Larsson studsar också kring därnere, men med en rejäl fläskläpp och en avslagen tand.
En rensning träffade honom tidigt i finalen, men det var det värt.
Efter VM-guldet har vägen gått spikrakt uppåt för Buffalo Sabres som för första gången är på väg mot Stanley Cup och det har gått sju långa år sedan klubben senast var där. Det blir isåfall första gången Johan får chansen att slåss om en av idrottsvärldens kändaste och mest åtråvärda bucklor.
Annars finns ju chansen att det blir VM-spel igen innan det bär av för sommarsemester hemma. Banden till Gotland är starka.
– Gotland betyder mycket, där är jag uppvuxen och spenderar varje sommar och så mycket tid jag kan. Gotland har en stor plats i mitt hjärta och även om jag flyttade tidigt så vill jag ha kvar rötterna, sade han i samband med att han fick priset som årets gotlänning.
I kampen om GT-guldet vann Larsson före Robert Kvarnström, FMCK Gotland som kom tvåa i Gotland Grand National och Johan Holmberg som tog SM-silver i rally med en ny bil och i ny tävlingsklass. Två prestationer som ska applåderas stående!
Det här var på många sätt ishockeyns kväll och framför allt Sudrets HC:s som strax efter att klubbens bäste spelare fick GT-guldet också fick stiga upp på scenen och motta priset som årets idrottsförening efter bland annat sitt avancemang till Hockeytvåan i våras.
Apropå ishockey så vann TV-pucken priset årets evenemang och Visby Roma Ungdom var nominerat till årets ungdomsförening och ordförande Fredrik Godman till årets ungdomsledare, men där gick prisen till Ringmurens CK och Davor Vikic i VIF Gute Friidrott.
Ridsporten är stor på Gotland och i år plockade man två tunga ledarpriser i Sisu-priset till Traume Ridsällskaps Alma Sundqvist och årets eldsjäl som gick till Stenkyrkaortens Helen Erlandsson.
Galan inleddes med att fotbollsledaren och Fardhems eldsjäl Ole Nyman som sorgligt nog gick bort i torsdags hedrades för sitt arbete i idrottens tjänst.
Ole var nominerad i priset årets idrottsgärning (Visbygymnasternas föräldragrupp) och är saknad av många.
Vila i frid, Ole.