Men häftigast av allt Dalhem IF gjorde det osannolika. För tredje året i rad klarade klubben sig kvar i division 2 som sista lag och i sista omgången.
Osannolikt med tanke på hur illa tilltygat det unga laget var fram till augusti.
Den 14 maj såg jag Dalhem förlora hemma mot Stuvsta med 0–3. I en krönika skrev jag: "Det blir en streckstrid även 2018. Det vågar jag påstå trots att säsongen nyss blåstes igång".
Det krävdes ingen fil kand fotbollskunskap för att se att Dalhem inte höll måttet och i augusti erbjöd sig nye tränaren Robert Mambo Mumba att skicka ett nödrop hem till Kenya.
Utan värvningarna av Tereza Engesha, Mary Kinuthia och Christine Nafula hade Dalhem varit borträknade för längesen. När trion landade i Visby låg laget sist i division 2 Östra Svealand med fyra poäng och minus 30 i målskillnad.
Sju omgångar senare när vi summerar tabellen har Dalhem passerat både Hällbybrunn, IFK Lidingö och stoltserar med 19 poäng och minus 8 i målskillnad.
Bara tabelltrean Stuvsta och seriesegraren Triangeln har tagit fler poäng (en mer) än Dalhem under de avslutande sju omgångarna.
Kenyanskornas intrång har gjutit mod i spelartruppen och nya spelare vågar tro på det. Som när 16-åriga Johanna Liljas med sträckt vrist dunkar dit en volleykanon till 8–0. Direkt efter slutsignalen kastade hon och ett par lagkamrater sig i en bil för att spela match med U17-laget i Visby.
Matchen slutade 9–0 samtidigt som IK Tun körde över IFK Lidingö med 5–0.
Att den kenyanska trion varit en fullträff råder inga tvivel om – 28 mål på sju matcher från nyförvärven är kvitto på det.
Lena Vallervind, ordförande i Dalhem bekräftade att klubben gör ett seriöst försök för att få trion att återvända nästa säsong.
Samtidigt har spelarnas framfart inte gått obemärkt förbi utan klubbar på högre serienivå kan förstås blanda sig i.
I skuggan av Dalhems säkrade kontrakt gjorde P18 B detsamma utan att spela om det. När Gimo torskade mot Djursholm var det klart.
Stenkyrka har chansen att rädda sig kvar i division 3 Stockholm nästa helg, men då krävs seger mot nästjumbon Bagarmossen Kärrtorp. I så fall är det Stenkyrkas första seger för säsongen.
Men trots att hurraropen över de förnyade kontrakten knappt tystnat går det inte att blunda för den limbo som dam- och flickfotbollen befinner sig i.
Den är alarmerande och om vi ska vara riktigt ärliga så finns inte underlag för ett division 1-lag (P18), två division 2-lag (Dalhem/P18 B) och ett division 3-lag (Stenkyrka).
Under flera år har flickfotbollen utmärglats. Spelarna blir färre och färre och flickspelare lyfts upp i seniorfotboll för tidigt på grund av spelarbristen, vilket i sin tur sopar undan benen för ungdomsfotbollen.
För tio år sedan fanns 31 flicklag fördelat på fem lokala serier. Den lokala division 4-serien innehöll sju lag (ett B-lag).
2018 finns 17 lag fördelat på tre lokala serier i åldersspannet F11-F14 samt två äldre flicklag som spelar i fastlandsserier. Division 4 innehåller fyra lag (tre B-lag).
Det blåser snåla vindar och om ingen agerar fort riskerar den att braka ihop fullständigt.
Jag vet att alla är medvetna om det allvarliga läget och det pratas åter om samarbete över klubbgränserna. Vi får se om klubbarna är redo att ta av sig skygglapparna och se den stora bilden.