Under min uppväxt blev jag uppfostrad till att ha respekt för andra människor och att uppträda med lite hyfs. Jag fick tillrättavisningar när jag kallade överviktiga personer för tjockisar eller personer med glasögon för glasögonormar. Personer med annorlunda utseende fick jag inte kalla öknamn för det var inte snällt. Så gjorde man helt enkelt inte.
Men tiderna förändras och de egna ”rättigheterna” har tagit över. I dag verkar alla i ”yttrandefrihetens” namn ha rätt att kalla andra för vad de vill. De ramar jag fick till mig som liten, där respekt och hyfs var ledstjärnor, gäller inte längre. Vill någon i och med det nya ramverket benämna bakverket chokladboll med det gamla begreppet så har de tydligen rätt att göra det. Att det finns personer som kan bli ledsna eller upprörda verkar inte längre ses som ett problem. Att uppträda väluppfostrat inför andra verkar numera ses som att föreställa sig, att ljuga om sig själv.
Ibland upplever jag att just de personer som till fullo utnyttjar denna ”rättighet” tycker att lagens ramar är för snäva. Att, så att säga, ”tala sanning” ska inte kunna förhindras av staten. Att smäda och hata har blivit något som ses som en rättighet. Respekt verkar numera ges till dem som talar mest ”sanning”, de som är minst PK (politiskt korrekta). Kränkningar av de man inte gillar är numera vardag för många. Politiker, kvinnor som ”tar för sig”, hbtq-personer och många andra upplever detta dagligen. Att använda ett förlegat namn på ett bakverk är inte samma grova kränkning som att önska någons död, men det är ett steg på samma väg och bort från ett i mina ögon anständigt sätt att förhållas oss till varandra.
Är det vi nu upplever slutet för hyfs och att respektera andra för vilka de är? Jag vill inte tro det, men just nu känns det inte hoppfullt.