Gotlands Idrottshistoriska Förening bildades den 16 januari 2003 av några gotländska eldsjälar som gillade att minnas tillbaka till svunna tider. Redan från början har de haft sin samlingslokal i "Badvillan" bredvid Solbergabadet i Visby, men att de hamnade just där är mer av en slump.
– Från början var det så att vi stod några gubbar och lyssnade på musik på öster. Då sa en av gubbarna att vi borde ha något ställe att sitta ner och prata gramla minnen. Jag hade i princip samma dag skrivit hyreskontrakt med Region Gotland om "Badvillan" för att ha som klubblokal för Wisby Simsällskap, men jag drog med gubbarna hit den dagen, och sedan har vi blivit kvar här, säger Kjellåke Nordström, föreningens ordförande, och fortsätter:
– I dag har vi massor av saker här, och det har väl i princip blivit som ett litet idrottsmuseum. Här finns gamla pokaler, placketer, foton och mötesanteckningar.
I föreningens stadgar står att man ska verka för att dokumentera, arkivera och forska inom den gotländska idrottsrörelsen och dess utveckling. Det står även att man ska verka för att minnas idrottens historia i form av utställningar. Utöver de rent formella formuleringarna rymmer föreningen en stor social samvaro mellan medlemmarna.
– Vi träffas varje tisdag, och har gjort det sedan starten. Det har blivit en etablerad samlingsplats. Vi är omkring 30 personer som återkommer, och vi är alltid minst 20 stycken varje gång.
Vad är det ni gör när ni ses?
– Vi träffas ett 20-tal gubbar och löser världsproblemen så klart, haha. Nej, men vi pratar minnen, ser på gamla foton och sådana saker. Ofta får vi bilder från någon förening, men det står varken vilka som är med på dem eller vilket år de är tagna. Då får gubbarna titta på bilderna och kan ofta hjälpa till att datera dem och bestämma vilka som är med på dem. Vi gör någon form av dokumentation av bilderna, som vi sedan skriver ner.
Vad tror du att föreningen betyder för dem som kommer hit och träffas varje tisdag?
– Jag tror den betyder otroligt mycket. Det blir en social samvaro och många av dem som kommer hit lever och planerar sitt liv efter de här tisdagarna. Man ska dock komma ihåg att det är öppet för alla och ingen exklusiv klubb.
Kjellåke Nordström berättar att tittandet på gamla bilder alltid leder till historier och anekdoter. Som när ett gammalt simmardiplom hamnade i Kjellåkes ägo, och som efter en del efterforskningar visade sig tillhöra en man på fastlandet som kom till Gotland på 40-talet som krigsbarn från Finland.
– Jag kunde liksom inte nöja mig med att inte veta vem personen som stod på diplomet var. Det är sådana händelser som kan komma av det här.
Hur viktigt tror du att det är att Gotlands idrottshistoria bevaras på det här sättet?
– Oerhört viktigt. Det finns så mycket som kastas bort när det gäller idrottshistoria. Vi är ett bra komplement till landsarkivet och Fornsalen när det gäller just idrott. Bland våra medlemmar finns otroligt mycket kunskap, och det vore väl dumt att inte utnyttja det och föra det vidare. Det här är ju en kulturgärning i sig.
– Det här är ju ett sätt att ta till vara på de här lite äldre idrottsmän- och kvinnorna som funnits på Gotland, och dessutom sprida deras gärningar vidare till kommande generationer.