Deltagare från 24 öar samlas den här veckan på Gotland för Island Games. Bilder av Visby ringmur och innerstad sprids över världen i betydligt större omfattning än 1999, då ö-spelen senast hölls på Gotland.
– Sättet vi kommunicerar på skiljer sig mycket mot då, säger Per Wallstedt, projektledaren för Island Games 2017.
Han syftar på sociala medier, men också på utländska tv-kanaler som redan under invigningshelgen rapporterat flitigt.
– Jag har varit med i Al Jazeera, bara den exponeringen är enorm, och två eller tre BBC-kanaler, säger han som exempel.
När Island Games är över kommer en utvärdering att göras. Per Wallstedt tror att öns besöksnäring är den stora vinnaren, när en del av de omkring 4 000 hitresta förhoppningsvis vill komma tillbaka.
Bland de deltagare som rest längst finns truppen på tolv personer från S:t Helena. Ön har en befolkning på 4 500 personer, ungefär lika många som det totala antalet hitresta till Island Games.
– Man känner alla till förnamn, säger Damien O´Bey, en av två ledare för truppen.
Deras hemö ligger isolerad i södra Atlanten, 1 900 kilometer väster om Angola och Namibia i Afrika. Sankta Helena är mest känd för att Napoleon tillbringade sina sista dagar i livet där, och för de utsökta kaffebönorna som odlas i det milda klimatet.
Den 6 juni tog truppen farväl av sina familjer på kajen, för den första etappen på fem dygn med fartyg till Kapstaden i Sydafrika.
– De flesta var sjösjuka i fyra dygn, säger Damien O´Bey och berättar om vågor på fem meter och hårt väder.
Förutom de 156 passagerarna tar fraktfartyget, tillhörande brittiska Royal Mail Ship, allt från får och getter till vindsnurror och förnödenheter till Sankta Helena. Fartyget går sällan och turlistan var inte optimal för att passa Island Games.
– Vi fick vänta i nio dagar i Kapstaden, sedan flög vi till Stockholm via Dubai. Vi missade flyget till Gotland och fick ta båten, men då var det lugnt på havet, säger Damien O´Bey.
Till ö-spelen 2019 på Gibraltar kommer S:t Helena att ha fått sin första flygplats. För skytten Simon Henry kommer det att bli sista gången som tävlande. Nio gånger har han hittills gjort sjöresan från S:t Helena för att ta sig till Island Games.
– Det är som att åka till månen och tillbaka flera gånger om, säger han om deltagarnas samlade resor.
Att få representera sin ö, och möta nya och gamla vänner från tidigare spel, gör allt resande värt, menar han och kramar om kompisarna Stephani Piri från Gibraltar och Donald Sinclair från Orkneyöarna.
– Antagligen kommer jag att fortsätta som tränare, säger Simon Henry, utan några som helst planer på att lägga resorna till Island Games på hyllan.
När ö-spelen på Gotland är över påbörjar truppen den långa hemresan igen, för att komma hem fem veckor efter att de lämnade huvudstaden Jamestown på S:t Helena.
– Med minnen för livet, nya vänner och foton, säger golfaren Darren Henry i snålblåsten på Kronholmens golfbana.