Lina Havrén, 47, gör sitt tredje ö-spel. På meritlistan finns två silver och två brons för den forna WTA-spelaren.
– Jag hoppas att det blir en annan kulör på medaljen den här gången, men det kommer att bli riktigt tufft. Hon är väldigt stabil och duktig, men å andra sidan har jag ingenting att förlora, säger hon.
I semifinalen visade hon sin klass när hon inledde med 6–0 mot Isle of Mans Laura Feely som vid underläge 0–3 i andra set valde att bryta.
Därmed var Lina Havrén klar för final mot WTA-spelaren Amanda Carreras från Gibraltar.
– Erfarenhet är viktigt, men inte tillräckligt i den här typen av matcher. Jag är inte lika snabb som jag en gång var. Men, det är bara att slappna av och spela, säger Lina Havrén.
Tillsammans med maken Alec tog hon sig fram till semifinal i mixeddubbel, men där blev Antonija Sokic och Jeremy Cross för svåra även om Alec och Lina rubbade dem i första set. Jerseyparet vann med 6–4, 6–1.
– Vi hade alla chanser. Flera gamebollar, 40–15 och min serve så slarvar vi bort det och gör enkla missar. Men så är det i tennis ibland, säger Alec Havrén.
Han dras fortfarande med sviterna efter nackskadan han ådrog sig 2014 när han bröt nacken mellan fjärde och femte ryggkotan efter att ha hoppat studsmatta.
– I dag har jag inte ont, men jag är svagare. Men när jag vaknade på Karolinska efter operationen funkade alla andra extremiteter men inte högersidan. Jag fick börja från noll och kunde inte knyta skosnörena och jag kunde inte säga "god dag". Läkarna sa att jag borde ha dött så jag hade tur. Jag känner att jag blir bättre för varje år trots att jag blir äldre så riktningen är åtminstone åt rätt håll. Jag får fortfarande göra väldigt mycket rehabilitering.
Ändå tog han sig tillbaka till tennisbanan efter ett år.
– Det är inte lika roligt längre. Jag har inte samma endorfiner och njutning när jag spelar. Man blir lite less när man inte spelar som man tycker att man borde spela.
När olyckan skedde var han och Lina europamästare i mixeddubbel 40 plus.
– Då spelade vi hela tiden. I år har vi spelat två tävlingar i Thailand och en i Kalifornien, säger han.
Både Alec och Lina är dock okej med ett brons.
– Det är bara ett spel, friendly games. Jag har fått vänner genom det här som man bara träffas vartannat år, säger Alec.