Med Hans ”Säcken” Särkijärvi kommer Visby Roma ha ett aktat namn i båset.
Kirunasonen hade en fin spelarkarriär som innehöll spel i både JVM och VM. Han har två SM-guld från 80-talet, ett vardera med Djurgården och Södertälje, och två SM-silver. Som coach har han ett stort antal säsonger i SHL med nämnda klubbar, och har även basat för Skellefteå, Linköping och Modo.
Med din digra meritlista, vad är det som lockar med Visby Roma i hockeyettan?
– Det är flera saker. För det första att jag får vara ”hemma” vilket är en väldigt viktig aspekt för jag och min fru är ett team som jobbar tillsammans, och det är väldigt viktigt att det här fungerar för henne också. I det här skedet av livet passar det här mig alldeles perfekt, jag kan bo i huset i Ljugarn och pendla, säger Hans Särkijärvi.
För så är det, Säcken talar om Gotland i ordalag som ”hemma”.
Hur blev det så?
– För tio-elva år sedan så semestrade vi här hela familjen, med barn och barnbarn, och vi hade en riktig toppensemester. När vi hade kommit hem så åkte jag och frun tillbaka en sväng och började leta på plats efter en tomt. Vi hade letat runt lite på andra håll i Sverige, men vi fastnade båda för Gotland. Vi gillar båda somrarna och här är de ju lite längre, även om jag måste säga att jag gillar vintrarna och det karga här...
Han stannar upp i sitt resonemang och skiner upp lite.
– Jag kommer förresten ihåg att jag var här med juniorlandslaget 1976 eller något sånt, det kan ha varit så att det var invigningen av hallen. Jag kommer i alla fall ihåg att det var riktigt jävla kallt och blåsigt, det är det bestående minnet av den resan, säger Säcken med ett skratt.
I Ljugarn hittade han och hustrun Karin den optimala tomten, med närhet både till vattnet och skogen.
– Sedan tycker jag om kontrasterna i Ljugarn, med restaurangliv och full fart på sommaren och sedan hur det lugnar ner sig efter semestrarna. Det är tyst och man hör havet hela tiden.
I fjol fanns han med i kulisserna på deltid i Visby Roma med en rådgivande roll, nu återvänder han till båset och dagligt ishockeyarbete igen.
– På ett sätt känner jag att jag i år kommer tillbaka till mina rötter, till den nivå där jag började min tränarkarriär i Tyresö. Jag tycker att hockeyettan verkligen har utvecklats sedan dess, när jag gjorde mina sista år i Tyresö var det lite som en killarnas syjunta, man var inte seriösa och jag ledsnade.
Som 18-åring flyttade han från lugnet i Kiruna till stora Stockholm och hade sedan en lång och framgångsrik karriär i Djurgårdens IF och Södertälje SK.
– Det blev många säsonger i det nuvarande SHL. Jag var en liten iller som nog var rätt jobbig att möta. Med jämna mellanrum kunde jag göra mål, men framför allt var jag en väldigt hårt jobbande spelare.
Sett till spelstil, du hade passat rätt bra in i dagens Visby Roma?
– Det hade jag nog gjort, framför allt i mina unga dagar. Visby Roma vill ju spela den typen av hockey och det är ett av skälen till att jag är här.
Har din spelstil färgat ditt ledarskap?
– Det tror jag inte direkt att det har, det är nog snarare min uppväxt och mina olika tränare genom åren. Sedan är ju hockey en komplex sport och viljan att arbeta måste alltid finnas med utifrån en spelares olika färdigheter. Man måste alltid jobba hårt för att vinna hockeymatcher, för det är en kampsport.
Hur tuff är du i ledarskapet?
– Hockey är som sagt en komplex sport, så det är viktigt att ha flera dimensioner för ledarskap handlar inte bara om hårda nypor. Det är viktigt att ha en bra kommunikation med spelarna och kunna lyssna också. Men det finns delar där jag är väldigt hård och tydlig, man måste orka jobba hemåt och där finns det inga genvägar.
Vad har du för vision kring Visby Romas spel den kommande säsongen?
– Att vara ett hårt arbetande lag, sedan har vi många unga spelare i laget och jag vill se en bra utveckling på dem. Samtidigt som de äldre tar ett stort ansvar och behåller sin hunger att utvecklas. Kan vi få en bra utvecklingskurva på samtliga så kommer det kunna gå bra. Jag tycker att det här är en väldigt rolig och häftig utmaning.
Hur ser du på truppen?
– VI har tappat en spelare som jag gärna hade behållit, och det är Oskar Lundberg. Det hade varit roligt att få jobba med honom ett år, för där tycker jag att det finns mer att hämta och det hade varit spännande att se om jag hade lyckats få ut det där extra av honom. Sedan tycker jag att det har kommit bra tillskott, både finländske Huttu och kanadensaren Leer kommer från bra ligor där de har producerat bra under flera säsonger. Sedan tidigare finns det också en bra grundstomme i truppen, jag tycker att det är riktigt bra killar.
Vad betyder det att Mikael Adamsson fortsätter?
– Han är en viktig pusselbit att ha med sig så det var skönt att han ville fortsätta. Sedan är han ju faktiskt inte speciellt gammal, jag tycker att Oskar kunde ha hållit på ett tag till också, säger Särkijärvi med ett snett leende.
Med förra säsongen som referenspunkt, var finns den tydligaste förbättringspotentialen?
– Forwards hemgång i defensiven är en sak som behöver bli klart bättre, de hade kunnat jobba hårdare. Stora delar av säsongen var också målskyttet ett problem.
Slutligen, har du några tvångsmässiga vidskepligheter för dig?
– Nej, haha. Snarare tvärtom, om det kommer sådana tankar så försöker jag bryta dem för jag har lärt mig att det inte hjälper att ha samma kalsonger eller samma skjorta varje match. Jag hade en turskjorta när jag var i Södertälje, men vad fan vi förlorade med den skjortan också, säger Hans Särkijärvi.