Carl Jakobsson är stortalangen som var bofast i juniorlandslagen fram till J20 och som debuterade i SHL som 18-åring.
2020-2021 gjorde han 22 poäng (5+17) på 49 matcher för Färjestad, men med det stora genombrottet runt hörnet föll han för konkurrensen i ett guldsatsande Färjestad.
De senaste säsongerna har det gått tyngre och efter bara tio månader i Finland som inte alls blev vad han hoppades vände han i förra veckan hem till Sverige och Västerås IK.
För Helagotland berättar Visby AIK-fostrade Carl Jakobsson om hur utebliven speltid påverkar en spelare och varför valet slutligen föll på Västerås.
– Det gick snabbt, nästan lite för snabbt, men nu är det skönt att vara på plats, skrattar Carl Jakobsson när vi når honom på telefon.
De senaste dagarna har varit röriga, men nu börjar han varva ner i klubben där pappa Peter Jakobsson under åtta säsonger var en uppskattad spelare.
Det var i förra veckan som Västerås intresse blev konkret och under tisdagen hade han ett första samtal med Västerås sportchef Niklas Johansson. På onsdagen pratade han med VIK-tränaren Karl Helmersson och på torsdagen skrev han på.
Det är den korta versionen, men riktigt så enkelt var det inte utan det var en intensiv vecka på resande fot som ledde till att övergången gick i lås.
– Jag var på roadtrip i Finland den veckan och sportchefen sa att de ville att jag skulle spela redan dagen efter. Samtidigt som jag satt i Helsingfors var flickvännen kvar i Uleåborg. Det var bara in och leta flyg, men både flyg och tåg var fullbokade. Så jag fick stanna med laget, se matchen och sedan åka buss sju timmar tillbaka efter matchen.
Samtidigt packade flickvännen hela natten och när bussen stannade vid ishallen i Uleåborg mötte hon upp och tillsammans gjorde de klart det sista i lägenheten innan flyget till Stockholm lyfte 07.40.
– Jag blev hämtad på Arlanda och kom till Västerås lagom till matchmötet vid elva på fredagen. Det blev inte mycket sömn det dygnet men jag fick 2-3 timmar i Västerås innan matchen. Knappast de optimala förberedelserna under en matchdag.
Västerås ställdes samma kväll mot AIK och vann med 8–3 trots ett tidigt 0–3-underläge och Carl gjorde ett av målen som betydde 1–3 och starten på vändningen.
– Skönt att vi vann trots en dålig start och kul att det blev ett mål också, säger Carl Jakobsson som inledde i fjärdelinan.
Carl Jakobsson är på det klara med att de senaste säsongerna inte blivit vad han hade hoppats på.
När han på eget initiativ på grund av utebliven speltid valde att bryta med Färjestad efter åtta år föll valet på finländska Kärpät i Liiga. Kärpet kändes som ett bra steg och starten lovade gott.
– Jag fick spela mycket och i en toppkedja, men ju längre säsongen gick fick jag spela mindre och mindre. Jag fick ingen förklaring heller. När du spelar 6-7 minuter per match är det svårt att göra avtryck.
Den här säsongen har han bara funnits med i matchtruppen vid ett tillfälle trots att han varit skadefri.
Du är ung och utvecklas fortfarande. Hur är det att sitta på läktaren?
– Det är jobbigt. Jag åkte ju inte till Finland för att det är roligt. Jag åkte dit för att spela hockey och min flickvän följde med. När jag inte får spela blir det tråkigt för alla. Jag är glad för att jag hade henne, hon har varit guld för mig. Vi var 3-4 spelare som satt utanför men försökte hålla humöret uppe.
Självförtroendet har fått sig en törn.
– Jag försöker jobba med mig själv och undvika negativa tankar och att hamna i en ond spiral. I Finland kände jag inte att tränaren trodde på mig. Då blir du försiktig och vågar inte för gör du ett misstag vet du att du inte får spela. Då spelar du enkelt, men du behöver ibland våga misslyckas för att lyckas.
Det var också något som Västerås sportchef Niklas Johansson tryckte på i de första samtalen.
– Han sa rakt ut att han hade kollat de senaste matcherna och såg att jag inte litade mig själv när det kommer till att göra saker med puck. Han sa att det var det Västerås ville hjälpa mig med. De vill att jag ska bli en spelare att lita på.
För Carl Jakobsson handlar det om att hitta sig själv som spelare och tro på sig själv.
– Först och främst måste jag hitta tillbaka till känslan av att det är roligt att spela hockey. Ju roligare du har det ju mer kommer det andra att komma som självförtroende att våga göra saker. Det var inte roligt varje dag i Finland, men samtidigt är det en del av hockeyn att det går upp och ner och jag hoppas kunna komma starkare ur det här.
– Västerås har en bra plan för mig och klubben har en ambition att gå upp i SHL. För mig är speltid viktigast nu och jag behöver spela mycket. Det har inte blivit så mycket speltid de senaste 2,5 åren och jag har inte utvecklats som jag hade velat.
Blir du stressad av det?
– Nej, jag har spelat hockey på hög nivå väldigt länge, men samtidigt är jag bara 23 år. Jag har förhoppningsvis 10-13 år kvar.
Varför valde du Västerås?
– Västerås har haft bra koll på mig och ser mig som en skridskostark tvåvägsspelare med en uppsida i offensiven. Så har jag sett mig själv, men de senaste säsongerna har jag inte haft självförtroendet och vågat göra något med puck. Sedan passar också det geografiska läget bra.
– Till onsdagens match kommer mamma och syrran på besök sedan åker jag och flickvännen till Karlstad i helgen för att träffa vänner och hämta lite grejer till lägenheten. I Uleåborg tog det två dagar bara för att planera en resa.
Det låter som du har hittat rätt...
– Det känns bra. Det är väldigt skönt att det blivit som det blivit.
Västerås ligger femma i hockeyallsvenskan och möter under onsdagskvällen Västervik hemma i ABB Arena.