36 lag blev 20.
20 blev 16.
16 blev åtta.
Och nu är vi snart nere på endast fyra.
Drömmen om en lång slutspelsvår, med den nästintill omöjliga biljetten till Hockeyallsvenskan som det yttersta målet, släcks för det ena laget efter det andra.
Men kvar står en jagande och frustande Visby Roma-maskin.
Mål för mål, tackling för tackling biter de sig fast – och hemma i ishallen fullbordades en mäktig kvartsfinalseger på måndagskvällen när Mariestad till slut knäcktes med 3–0 i matcher.
Chansen att lyckas gå upp i landets näst högsta serie brukar liknas vid ett nålsöga, men nu har Säckens gäng gett Visby-publiken anledningar att drömma på riktigt.
Två svåra hinder och matchserier återstår men ju längre det här slutspelet lider desto tydligare blir känslan att Visby Roma kan ha något historiskt på gång.
För varför inte?
Ingredienserna finns där. Visby Roma är ett tungt lag att möta (tyngst och längst av alla lag i ettan), och man är också erfaret (högst snittålder av samtliga). De har en målvakt i toppklass, en backgeneral i Daniel Gunnarsson som får motståndarna att skicka avundsjuka blickar, oömma slutspelsspelare, och en imponerande bredd med flera spetsar.
Ta bara spelare som Karl Påhlsson, Alexander Bjurström och Karl Smedberg. För att nämna några.
När man säkrade avancemanget till semi gjorde man det efter ännu en svängig och målrik match. Mariestad försökte in i det sista att hålla sig vid liv, men jätten Smedberg ville annat och släckte allt hopp med sitt avgörande mål tidigt i sudden.
Det ser ut som att det här Visby Roma-laget, som säsongen igenom plågats av skador till höger och vänster, har hittat ett självförtroende och den där viktiga känslan av att man kommer att lösa uppgiften. Trots att allt inte sitter hundraprocentigt.
Jag vet, jag vet, ännu är det en lång väg att vandra.
Först ska ett mycket formstarkt Troja-Ljungby klaras av. Det kommer, som det gärna heter, vara ”smådetaljer som avgör”, skador ska mörkläggas, närkamper som vinnas och skridskor ska åkas.
Men Visby Roma har hemmaplansfördel i nästa runda och bär på ett psykologiskt övertag på Troja efter två segrar i allettan. Så nog börjar man allt känna att något unikt kan vara på gång.
Gör inte ni?