Förra säsongen gjorde Moa Dynefalk, som sent under sommaren 2023 skrev på för Endre, omedelbar succé.
Forwarden charmade hemmapubliken med sin teknik och sina snabba fötter, och när säsongen var över hade 20-åringen gjort näst mest poäng i hela laget.
Efter en tuffare tid hade hon hittat det letat efter – en plats att trivas på.
– Det var mycket personligt. Jag hade det väldigt tufft under gymnasietiden och det var mycket som levde kvar säsongen innan jag kom till Endre.
Var det att du inte hamnade rätt på RIG (Riksidrottsgymnasiet i Umeå)?
– Dels det, sen var det lite personliga skäl och anledningar till att jag valde att lämna Umeå. Jag ville få en nystart och jag kände att Gotland och Endre hade alla förutsättningar för att jag kunde få börja om.
Moa Dynefalk säger att hon hade "fruktansvärt roligt" förra säsongen, och att hon fort fann sin plats i den nya klubben.
– Jag tror att det är sammanhållningen i laget som har påverkat mig mest. Att ha känslan att du kan prata med alla och att du är välkommen vem du än går till. Alla respekterar och ser varandra. Vi är väldigt snälla mot varandra, säger hon.
Är det ett varmare klimat här än du upplevt förut?
– Ja, det skulle jag säga. Absolut.
– Det vi upplever här, där vi bor så nära varandra, gör att vi kan vi träffa varandra utanför träningarna på ett helt annat sätt. Sen tror jag att båtresorna, och resorna överlag, har bildat en sammanhållning på ett helt annat sätt också. Det tror jag är väldigt viktigt.
Gillar du båtresorna!?
– Alltså, det är ju lite segt att åka hem eller att åka tidigt på morgonen, men jag är nog den i laget som klagar minst på resorna. Man får försöka ta till vara på tiden till annat, så gott det går.
Förra säsongen var något av ett genombrott, och Dynefalks spel har inte gått obemärkt förbi i innebandy-Sverige.
Tidigare i somras fick hon spela i den udda turneringen tre-mot-tre-VM, och för några veckor sen blev hon blixtinkallad till a-landslaget och Finnkampen.
Under en rast i lunchrummet på arbetsplatsen Ica Maxi ringde plötsligt hennes telefon, och det var förbundskaptenen i andra sidan luren.
– Det är ju självklart jättekul att få ett sånt samtal. Först blev jag nog lite ställd – är det sant? Varför ringer de mig? Har de ringt fel? Så tänkte jag, men sen var det bara att tacka ja och tuta och köra.
Att ta en plats i landslaget är och har varit Dynefalks största personliga mål, och den senaste uttagningen blev ett kvitto och en bekräftelse för henne att hon är på rätt väg.
– Det var jättekul att få den chansen, att spela med de bästa spelarna som du kan spela med. Och även få det bekräftat för sig själv att man hänger med. Att jag kan vara på den nivån själv. Det tror jag är viktigt att få känna, säger hon.
Ger det dig extra motivation att fortsätta jobba hårt?
– Alltså. Jag vet inte riktigt om det ger mig motivation att jobba hårt, för där är jag oftast ändå. Men jag tror absolut att det kan vara en ambitionskraft att sträva efter det där avgörande målet. Eller strävan efter att vinna ännu fler matcher, kampen i kampen. Det tror jag kan vara en drivkraft.
Det måste vara en självförtroendeboost?
– Det tror jag absolut. Att faktiskt förstå att man är där man är.
Har du starkt självförtroende annars, eller är du en person som tvivlar?
– Jag har alltid strävat efter att ge mer. Jag blir sällan nöjd och är väl en spelare som ofta letar efter vad jag kan göra bättre istället för att fokusera på vad jag gör bra. Där har jag lite att jobba på. Sen får jag ofta höra att jag är ödmjuk av mig, jag har aldrig varit en spelare som gillat att uttrycka mig mer än vad jag behöver.
– Jag ser upp till personerna som kan säga "jag är bra" eller "jag ska vara på den här nivån", men jag tror aldrig att jag kommer att bli den spelaren.
Dynefalk besitter en stor talang på innebandytalang, och det var faktiskt en legendar inom sporten – tidigare stjärnan och tv-profilen Niklas Jihde – som fick henne att satsa på sporten.
– Det är ju tack vare honom. Det skulle jag säga. Man har stått där hemma i garaget, kört lite matcher och närkamper, skjutit lite, det har varit mycket tips kring allt sånt och att få det som liten gör nog att man får lite mer motivation. När man har det stödet bakom sig.
Jihde är en nära vän till familjen, och har genom åren utvecklats till en viktig person i Moa Dynefalks liv.
– Han har väl varit som extrapappa för mig när jag växte upp. Också i form av innebandycoach. Han har varit lite allt möjligt för mig. En trygg punkt.
– Jag vet att jag alltid kan höra av mig till honom, om jag behöver något tips eller knep. Extra stöd, eller vad som helst. Vare sig det är innebandy eller något personligt.
I förra årets hemmapremiär gjorde Moa Dynefalk mål direkt för Endre, och det skulle hon gärna upprepa även i år.
Men frågan är om forwarden kan vara med i söndagens match mot Warberg. Det är oklart om forwarden, som stukade foten under en träning förra veckan, kommer till spel.
– Då tänkte jag inget positivt, faktiskt, säger hon om situationen när hon skadade sig.
– Det var inte jättekul att dra på sig en sån skada, men med tanke på att jag har varit med om skadan tidigare så tror jag att det kommer att gå snabbare att komma tillbaka. För jag vet vad jag ska göra.
– Annars känns det otroligt kul att vara tillbaka i en ny säsong.
Vad tänker du om Endres lag?
– Jag tror att det är en väldigt positiv och stark trupp i år. Som behöver lite tid bara. Vi behöver spela ihop oss, sen tror jag att vi kan bli väldigt bra.
Hon jagades av olika klubbar inför årets säsong men valde att stanna på Gotland, och hon tror att den här Endre-upplagan har potentialen att gå långt när truppen är hel och frisk och bitarna fallit på plats.
– Drömmen är ju att stå där och tampas om SM-guldet. Sen är det bara vi som kan göra det jobbet, för att hamna där. Nu har vi satt ett gemensamt mål i laget (topp fyra) som vi får sträva efter först, sen får vi se hur långt det räcker, säger Moa Dynefalk.
Helagotland direktsänder Endres hemmapremiär mot Warberg – start 14.30 på söndag.