Vi visste det redan i september. Allsvenskan Södra är exakt det getingbo vi förutspådde och det spelar ingen roll vem som möter vem för alla kan bli stuckna av alla.
Det kan Visby IBK skriva under på efter att ha kommit till korta mot Östra, Malmö och nu senast Onyx.
Warberg är det enda av de förväntade toppklubbarna som visat någon som helst stabilitet under säsongen.
I kväll kommer den flerfaldiga svenska mästarklubben med sex raka segrar i ryggen till Ica Maxi för sista matchen innan serien vänder. För Visby IBK som har gått bra mot toppklubbarna är det ett perfekt läge att kravla sig upp ur den formsvacka man trampat runt i de senaste fyra matcherna.
Visby IBK ligger på den fjärde och sista kvalplatsen inför matchen och det är där man förväntade sig att klubben skulle ligga.
Men det finns ett men och med tanke på den starka starten borde man ha haft några poäng till.
Jag tycker fortfarande att Visby IBK är ett bättre innebandylag i år än i fjol och har stundtals visat upp en disciplin som jag saknat tidigare år.
Defensivt ser det rätt bra ut och bara två lag har släppt in färre mål. En viktig beståndsdel när det drar ihop sig och som faktiskt funkar bra är spelet i special teams (powerplay, boxplay).
Samtidigt går det inte att blunda för det faktum att om man inte tar sig ur den onda spiralen man hamnat i så blir det inget kval i år heller.
Det finns flera anledningar till varför Visby IBK inte lyckats avfärda bottenlagen i den utsträckning som önskats. En är att Visby IBK är som bäst när det kommer till snabba kontringar. När laget förväntas föra matcherna mot klubbar som inget hellre vill än att dra ner på tempot har man gått i fällan och straffats hårt. Det krävs ingen innebandydoktor för att ställa den diagnosen för så har det sett ut i ett par år nu.
Men den kanske största anledningen är Visby IBK:s effektivitet eller ska vi säga ineffektivitet.
Sedan sensommaren har klubbledningen predikat att man har tre jämna formationer och att det är klubbens styrka.Hittills har det mesta handlat om en formation. Jag skulle snarare påstå att Visby IBK är ohälsosamt beroende av att firma Wilmer Viinamäki/Tommy Bolin bär laget på sina axlar.
Att de ska producera mest är inget konstigt, men det måste finnas uppbackning från andra- och tredjeformationen.
Andralinan har inte heller fått till det bortsett från ett par matcher. Waltter Olavi Mahlberg har i ny centerpositon blivit en annan spelare och snittar 0,4 mål per match i år jämfört med 1,19 i fjol, Marcus Jovic är fortfarande en duktig målskytt men gör med dagens snitt 0,5 poäng mindre per match. Rookielöftet Kasper Broby har efter en tung start rest sig och är på rätt väg.
Tredjelinan med Fredrik Björkman, Jon Lindgren och Oskar Spetsare är en stor besvikelse och har fortfarande efter tio matcher inte gjort ett enda mål. Det håller inte.
Efter tio omgångar bara Malmö FBC är mindre effektivt än Visby IBK baserat på skott och utdelning.
Tränare Niklas Hovivuori har varit tålamodet personifierat under säsongen, men kanske är det läge att vaska om i formationerna.