Det har nu gått sju år sedan Endres backklippa Ewa Jansson slutade sin långa och framgångsrika innebandykarriär. Hon har under de åren avancerat från lagkapten i Endre IF till vd i ett företag med cirka 45 anställda. Ewas efternamn hörs dock än idag bland lagen i Endre "Nu gjorde jag en Jansson” säger många under matcher och träningar.
Vi återkommer till det.
Ewa Jansson, idag 38 år, är inte spelaren som fick de stora rubrikerna. Det är ofta så med de som har en defensiv roll i laget. Vissa av er som läser den här artikeln kanske rent av glömt bort henne. Men Ewa fanns med redan när Endre IF började sin framgångsresa och bidrog starkt till det berömda Endre-hjärtat. Alltså sammanhållningen mellan spelare, styrelse, funktionärer, sponsorer och andra som hjälper till. Sin egen ibland något undanskymda roll förklarar hon:
– Det är ju oftast målskyttarna och de som blir uttagna till landslaget som syns mest, säger Ewa när vi träffas i hennes fräscha trerummare i ett av alla nybyggda bostadsområden på A7-fältet i Visby. Jag accepterade min roll, för mig har alltid laget varit det viktigaste. Har aldrig haft behov av att synas.
Ett bevis på Ewa Janssons storhet hittar vi i ICA Maxi arena. Där har hennes tröja nummer 18 hissats tillsammans med Anna Jakobssons och Emma Järlös. Bevis nog.
– Det känns väldigt ärofyllt, tycker Ewa.
Hon spelade också 18 säsonger i det gulsvarta laget och hann med 284 matcher i högsta serien, Svenska Superligan och slutspel åren 2004-2005 till och med 2013-2014.
– Oj, blev det så många, skrattar Ewa när hon får höra siffran.
Som sagt, försvaret kom alltid i första hand för Ewa Jansson och enligt statistiken blev det måttliga 10 mål och 39 assist under de tio åren i högsta serien. Lägg därtill 90 minuter på botbänken. Det gör ett snitt på nio utvisningsminuter per säsong. Inte mycket för en defensiv hårding som Ewa.
–Hon var tuff, men smart. I början, när Ewa var riktig ung, åkte hon ut oftare, minns Endreprofilen Göran Nährström.
Arbetskamraten och Endre-tränaren Joakim ”Jocke” Sjöstrand känner Ewa mycket väl, han har coachat henne i massor av matcher.
– Ewa är ett utmärkt bevis på att träning ger färdighet. Ewa blev bara bättre och bättre för varje säsong, är Joakims omdöme.
Idag jobbar de på samma arbetsplats med Ewa som vd och chef och Joakim som kvalitetsingenjör. Ombytta roller minst sagt. Arbetsplatsen är Sweprod graphics i Visby som tillverkar olika typer av skyltar som exporteras över hela världen. Ewa tar några exempel:
– Skyltar som syns på flygplatser kommer ofta härifrån. Vi tillverkar också mycket för industrin och emblem till bilar.
Ewa har jobbat på Sweprod graphics i sex år – först som säljare, därefter som försäljningschef och numera som vd. I sin chefsroll vill hon vara specifik, tillgänglig och engagerad.
– Jag har nog tagit med mig lite av rollen jag hade som lagkapten i Endre, lagidrott är fostrande. Jag är tacksam att Henrik är så modig och vågar satsa på en ung vd.
Henrik är Henrik Svensson, företagets grundare och ägare. Också han en stor vän av innebandy.
Ewa Jansson växte upp vid Nickarve i Vänge. När jag får höra det går tankarna till Vänges storhetstid i fotboll med bröderna Jansson, Olsson, Björnlund, Jacobsson med flera. Går det möjligen att spåra någon släktning till Eva där bland alla namnen?
– Åke Jansson var min farfar, svarar Ewa snabbt. Han var visst rätt duktig på fotboll.
Duktig är bara förnamnet, 1958 fick Åke Jansson GA-bollen som Gotlands bäste fotbollsspelare. En mittfältsspelare av hög kvalitet!
Ewa provade också på fotboll i unga år. Även ridsport och pingis.
– Men det var inga sporter jag fastnade för.
Hon kom istället i kontakt med innebandyn eftersom hennes pappa Göran jobbade tillsammans med Endreprofilen Göran Nährström på Arla i Visby.
– Minns att jag ringde och frågade om jag fick vara med i deras lag.
Det fick hon förstås. De hade jättekul där på träningarna i Dalhems lilla gympasal.
– Vi var i första hand ett kompisgäng som hade roligt tillsammans. Emma Järlö och jag var med på hela resan.
En resa som gick ända upp till högsta serien.
Finaste minnet?
– Säsongen när vi gick upp i Elitserien och även när vi mötte IKSU i semifinalserien. Vi fick visserligen stryk med 3-2 i matcher, men det var så nära att vi nådde final. Det var innebandyfeber på Gotland och Södervärnshallen var utsåld. Minns också en slutspelsmatch när publiken klappade in oss på banan redan när vi skulle värma upp.
Din styrka som spelare?
– Jag var brytsäker, stark i närkamperna och kunde täcka skott. Därför passade den defensiva rollen mig.
Ja, då kommer vi till det där med att göra en ”Jansson”. Det är när man offrar sig och täcker skott med kroppen. Ewa Jansson var en mästare på detta, ungefär som Börje Salming i ishockey.
Din svaghet?
– Offensiven, sen har jag aldrig varit särskilt teknisk.
Ewa fick heller aldrig någon chans i landslaget.
– Sverige är så bra offensivt så det behövs inga backar med min spelstil.
Karriären var över efter säsongen 2013-2014.
– Kände att jag var färdig då, motivationen och energin saknades. Var inte beredd lägga den tiden som krävs för att spela på högsta nivån.
Flera av de spelare som varit med och bidragit till Endres framgångar träffas än idag. Förutom Ewa är det systrarna Anna Jakobsson och Maria Zillén, Eva Didriksson, Sabina Wedberg, Emma Järlö och Hanna Sihlman. Välkända innebandyprofiler alla sju. Ett härligt kompisgäng.
– Vi var faktiskt med på en utomhusturnering sommaren 2019 i Västervik, då kom vinnarskallarna fram igen. Fast vi åkte ut mot Täby i semifinalen.
Ständigt detta Täby…
Emma Järlö finns som sagt med i kompisgänget. Hon beskriver Ewa:
– Det fanns ingen som kan täcka skott som Ewa. Hon var den defensiva backen som nästan aldrig släppte förbi någon. Kände mig alltid lugn när jag hade Ewa bakom mig. Väldigt brytsäker, hon gav allt.
– Ewa är också en fin vän som jag känt i många år, en förebild som numera visar vägen inom arbetslivet istället för på innebandyplanen. Ett roligt minne är när vi bilade till Tyskland i en minibuss och såg VM i fotboll. Vi trodde vi bokat på en campingplats, men det var istället en stor parkering där vi fick sova i bussen…