Isabella Ström tar rygg på en motståndare.
Isabella Ström var tveksam till en fortsättning redan inför hösten.
Men hennes starka säsong 23/24 och känslan i laget gav mersmak – hon bestämde sig för att köra ytterligare ett år.
– Jag kom tillbaka från en skada där på hösten -23 och kom snabbt in i det. Fick mycket speltid, ett ökat självförtroende som resulterade i att bollarna började studsa min väg. När försäsongen drog igång i maj visste jag att det skulle bli min sista. Jag hade bestämt mig och ville njuta av allt en sista gång, säger Isabella Ström.
Hon drömde om en SM-final med Endre och fanns ytterligare några milstolpar som lockade.
– Jag hade gjort nio säsonger i Endre inför den senaste och var nära 300 SSL-matcher i Endretröjan. Nu har jag spelat tio säsonger och passerat 300 matcher, det känns ändå lite fint. Som ett fint avslut. Sedan hade en final varit pricken över i:et.
Dessutom är hon gravid med sitt och sambon Jesper Steens (materialförvaltare i Endre) första barn.
– Det är lite mer än halvvägs in i graviditeten och känns bra. Jag tror och hoppas inte att det synts utåt. Träningen har rullat på och jag har mått bra. Jag kunde spela klart grundserien, men sen blev det tuffare. Det var därför jag inte gjorde några matcher i slutspelet.
– Kroppen började säga ifrån och jag kunde inte längre få ut det jag ville och behövde i det fysiska spelet. Kan jag inte ge allt och verkligen gå in i situationerna som krävs blir det svårt i ett slutspel. Sedan var det otur att vi saknade så många under en period och det var tufft att inte kunna stötta laget. Men just matchsituationerna hade inte funkat.
Även Isabellas sambo Jesper Steen som varit materialförvaltare slutar.
Hon värvades till klubben tillsammans med målvakten Sophia Lundmark och Anna Karlsson 2014. Ström hade under flera år varit en poängspelare i plantskolan RIG Umeå. Första säsongen i Endre blev också succé och forwarden smällde in 14 mål och totalt 19 poäng på 26 matcher. Året efter gick det tyngre och hon valde att testa lyckan i seriekonkurrenten Västerås Rönnby. Redan säsongen efter var hon tillbaka på Gotland.
– Som ung var jag mer en poängspelare. Sedan har jag anpassat mig och fått andra roller på planen. Men jag har trivts med det också och kunnat spela på flera positioner. Center eller på båda kanterna. Det har kanske varit både till min för- och nackdel. Man får ju inte riktigt den där spetsen, men jag har fått spela mycket och med många olika spelare.
När har du känt dig som bäst?
– Jag skulle nog säga förrförra säsongen (23/24). Det var en knepig skada och tog tid. Väl tillbaka spelade jag med ett självförtroende som jag inte haft tidigare, säger Isabella Ström som då svarade för åtta mål och 12 poäng på 20-talet matcher och som oftast i lagets tredjekedja.
Något annat som sticker ut under de här tio åren?
– Kvartsfinalserien mot Falun 21/22 var något speciellt. Vi låg under med 0–2 i matcher, men vände och vann sen tre raka. Bland annat efter straffar i Falun i match fyra. Det är nog den största känslan och där visade vi verkligen Endrehjärta. Vi hade också ett fantastiskt stöd från vår publik. Jag har också fått uppleva Södervärn och spelade där under min första säsong. Jag fick äran att göra Endres första seriemål i Ica Maxi arena, vilket var en häftig upplevelse. Jag har trivts väldigt bra och framför allt sista åren när allt blivit ännu mer personligt.
”Det känns som ett fint avslut”, säger hon.
Det är först nu som Isabella Ström valt att prata om sitt beslut och om framtiden.
– Ibland känns det ändå svårt att förstå. Det är ju det här jag hållit på med hela livet och det jag vet. Men att jag hade bestämt mig inför säsongen har nog hjälpt mig att kunna ta in det. Jag har kunnat njuta fullt ut.
I helgen var hon och ett gäng lagkamrater på plats i Avicii arena för att se SM-finalen mellan Thorengruppen och Pixbo.
– Vi var säkert tio stycken från laget som var där. Jag åkte med Elin (Roos), Terese (Ahlqvist) och Erika (Nilsson). Att inte få uppleva en final med Endre är något som grämer mig. Vi har kämpat för det och när vi satt där pratade vi om hur häftigt det hade varit att få göra det med Endre. Jag har alltid varit väldigt målinriktad och haft det som mitt stora mål.
Ta oss tillbaka till Ica Maxis innerplan och 4 april i år, när det var över. Berätta om känslorna?
– Det blev väldigt känslofyllt, mer än jag trodde faktiskt eller var beredd på. Tårarna började rinna direkt efter slutsignalen. Och sen med den underbara publiken vi har som stod och klappade. Det var fint, ett fint avslut på något sätt även om jag mest av allt hade velat stå i med glädjetårar och ett guld i Avicii arena.