Hon bor numera i en röd liten stuga i Västergarn, granne med världsstjärnan och golfesset Alex Norén.

– Fast numera är jag en seg gammal kärring. Men jag orkar i alla fall göra 30 armhävningar, säger Inga medan maken, snart 90-årige Lars-Östen, sitter i soffan bredvid och ler åt hustruns berättelse.

Inga och Lars-Östen (duktig handbollsspelare som även genomfört två klassiker) flyttade till Västergarn för cirka 25 år sedan.

Artikelbild

– Det var Kronholmens golfbana och havet här i Västergarn som lockade oss från Visby, säger Inga. Även om jag på den tiden tyckte att golf var en pensionärssport.

– Men det gick ju så jäkla bra för mig när jag väl kom igång.

Som bäst var hon nere i förnämliga 5,9 i handicap och tillhörde eliten på ön. Massor av golfresor utomlands har det också blivit. Inga har även suttit med i Visby Golfklubbs styrelse.

– Golf är fantastiskt, utbrister 81-åringen. Tänk så många vänner, fina platser och så mycket socialt umgänge man fått genom den sporten. Jag har säkert spelat i minst ett tiotal olika länder.

Artikelbild

Men golfen har ingalunda bidragit till de 118 senior-DM som Inga knåpat ihop. I golf har hon fått nöja sig med fyra DM i de klasser man tävlar i när man kommit upp lite i åren.

Det är heller inte golf Inga i första hand förknippas med för oss lite äldre skribenter. Friidrott, skidåkning och badminton är sporterna där hon samlat DM-tecken på hög och där hon figurerade på tidningarnas sportsidor helg efter helg året runt. Det blev totalt 109 (!) DM-tecken i de tre sporterna.

Artikelbild

Vi går en trappa upp i stugan och tittar på prissamlingen som ligger prydligt uppradad.

– Ja, du ser själv, säger Inga. Det har blivit några DM genom åren. Och kanske har jag glömt något…

Så kan det vara. Hon kontrollräknar gång på gång och vi förstår att det inte är lätt att hålla reda på allt. Men till slut blir det fyra DM i handboll (Gute) istället för sex. Så där blev det 118 istället för 120 som hon först fick ihop. Om det nu spelar så stor roll…

Inga – som hette Siltberg innan Lars-Östen Wallin kom in i bilden – kommer ursprungligen från Fide och flyttade därefter till Barlingbo, där idrottsintresset väcktes.

– Spelade fotboll med grabbarna i skolan och tyckte också om att springa, dockor var inget för mig. Jag cyklade till Roma och började med friidrott i Roma IF.

Men redan i tonåren flyttade familjen vidare till Visby och där började också intresset för fler sporter.

– På förmiddagen kunde man åka DM på skidor vid VOK-stugan och på eftermiddagen var det handboll i Ex-huset. Det var mycket man skulle hinna med under en helg.

Friidrotten var alltså sporten nummer ett – i alla fall sett till antalet DM-titlar. Gotlands Friidrottsförbund har på sin hemsida en förnämlig statistik över alla de bästa resultaten från långt tillbaka i tiden. Och stämmer statistiken kommer vi fram till att Inga fortfarande har kvar ett Gotlandsrekord. Tillsammans med andra snabba tjejer som Ilze Hed, Kerstin Löwin och Britt-Marie Jarlheden står sig än deras tid på 4x200 meter (1.47,9) från 1965 som Gotlandsrekord.

Av statistiken framgår också att Inga fortfarande finns med i toppen i löpgrenarna och längd – fyra på 100 meter 12,7, trea på 200 meter 26,3, trea på 400 meter 59,5, fyra på 800 meter 2.19,4 och sjua i längd 5,37. I löpgrenarna gäller manuell tidtagning.

– Jag var både stark och snabb.

Ett minne från de tidiga åren inom friidrotten:

– Jag vann ett Ungdoms-DM på 1,47. Samma år vann Lill-Babs ungdoms-SM på samma höjd. Vi är jämngamla Lill-Babs och jag. Mycket har jag glömt, men att Lill-Babs och jag hoppade lika högt kommer jag så väl ihåg.

Hälsenan har inte alltid varit Ingas bästa vän. Vid en friidrottstävling på fastlandet sträckte hon högra hälsenan illa och det var dessutom hon som skulle köra bussen till färjan.

– Jag var den enda som hade busskort och det var inte lätt att reglera gaspedalen med en skadad hälsena, så det blev mest gasen i botten hela vägen mot Nynäshamn. Det gick nog lite för fort den gången…

Från friidrott till skidor och badminton kan steget tyckas en aning långt. Men inte för Inga.

– Jag har alltid varit nyfiken och haft lätt för att lära mig något nytt. Gillar också tekniska grenar.

Badminton var den sport där hon låg närmast Sverigeeliten. Ett utmärkt bollsinne och fin rörlighet är också något Inga begåvats med.

– Ett tag hade jag lite dålig konkurrens här på Gotland. Spelade många turneringar på fastlandet och ett år var jag tvåa i Sverige när det gäller att samla poäng från olika turneringar i singel, dubbel och mixed.

På skidor blev det alltså hela 23 DM-tecken. Ingas styrka som bra teknik, kondition och envishet bidrog till framgångarna.

Svåraste konkurrenterna?

– Östergrenarna från Fårö, de hade alltid bra glid. De var duktiga på att valla skidorna.

Vi skulle kunna skriva betydligt mer om idrotter som handboll, varpa, pingis och bandy där denna fantastiska idrottskvinna haft fina framgångar, men utrymmet tillåter inte några större utsvävningar.

De senaste åren har diverse sjukdomar gjort att hälsan inte är lika god som tidigare. Cancer (en bit av ena lungan bortopererade), ledgångsreumatism, cool, artros, hjärtinfarkt, lunginflammation, hälseneinflammation…ja listan kan göras lång.

– Jag är trött och balansen är dålig. Just nu sitter jag och väntar på ett samtal från läkare...

Utanför fönstret skymtar dock golfbilen. Blir det ändå några rundor till våren?

– Vi bor ju bara ett bara ett par hundra meter från hål 5 här på Kronholmens 9-hålsslinga. Jag hoppas att både Lars-Östen och jag kommer ut på golfbanan i vår. Lars-Östen kör och jag får skjuts mellan hålen.

FOTNOT: Ex-huset som nämns i artikeln är nuvarande Innebandycenter på Visborgsområdet.