Kjellåke Nordström, 72, är nostalgikern bestämde sig för att Gotland skulle ha ett eget idrottsmuseum.
– Jag minns att Lennart Svennefelt sa: ”Kan vi inte träffas en gång i veckan på Märtas café och prata idrott?”. Jag svarade: ”Nej, vi ska inte träffas där en gång i veckan där utan vi ska vara här”, säger han och slår ut med armarna.
GA träffar Kjellåke eller ”Kjellis” som han kallas i badvillan, bredvid Solbergabadet på Skolportsgatan i Visby.
Den gamla vaktmästarbostaden är sedan många år öns eget idrottsmuseum och en gömd pärla för den som är intresserad av idrottens evolution på Gotland.
– När vi flyttade in här hade det stått tomt i många år, men på morgonen samma dag som Lennart ställde den där frågan hade jag skrivit ett avtal med Region Gotland, säger han och ler.
En dag i veckan träffas föreningens medlemmar i badvillan.
– Vi fikar och löser alla världens problem, skrattar Kjellis.
Redan i entrén slår historiens vingslag mot dig och affischer från en tid då speedway på Gotland var lika självklart som bandy på Gutavallen och pärk på Stangmalmen.
Gotlands idrottshistoriska förening bildades redan 2003 och Kjellis har varit ordförande sedan starten.
Det är ingen överdrift utan bara att konstatera: Utan Kjellis hade det inte funnits ett idrottsmuseum.
Hur började det?
– Det började med Wisby simsällskaps prisskåp och sedan fick vi Wisby IF:s veteraners prisskåp, säger han och pekar mot en stor monter med glasdörrar.
– Den hade stått på gamla A7. Allt var bara nerkastat. Då kände vi att vi kanske ska göra något riktigt bra av det här.
Pokaler, pokaler, pokaler... Överallt pokaler.
– Ibland blir man smått förälskad i en del prylar och då vill man ju visa upp dom, säger Kjellåke Nordström som i dag är pensionär men knappast lutar sig tillbaka i gungstolen för det.
Han är i stort sett på plats dagligen i badvillan.
– Jag lägger 25–30 timmar i veckan och jag skulle kunna lägga lika mycket till. Det finns obegränsat att göra, säger han.
Hustrun Elsie har hört samtalet och sticker in huvudet i dörröppningen.
– Du lägger ner mer tid än så.
I källaren finns mängder med grejer som fortfarande väntas på att plockas upp. Föreningen jobbar stenhårt på att digitalisera gamla nyhetsurklipp.
– I källaren har vi samtliga Gotlands Allehanda mellan 1935 till 2005. Det är en guldgruva för oss Vi har varit fyra personer som suttit och scannat gamla urklipp, säger han.
Gotlands idrottshistoriska hjälper också föreningar.
– Vi hjälpte bland annat VOK (Visborgs OK) att scanna in 36 pärmar med tidningsurklipp. Det tog en tjej två månader att scanna. Det är ett jobb som blir liggande ute i klubbarna.
Hur ofta får ni in prylar?
– Hela tiden, varje vecka får vi in nya grejer.
Föreningen tar gärna emot bortglömda prylar och de behöver inte skänkas.
– Vi behöver ju inte äga prylarna och vill visa upp sina grejer så kan man deponera det här.
Mörkertalet för idrottspriser och memorabilia ute i klubbstugorna är stort.
– Många föreningar samlar på sig prylar och sen blir det stående. Sedan byts styrelser ut och då hamnar grejerna till slut i någon låda i en lada eller en källare. Det här är en del av den gotländska idrotthistorien som förtjänar att visas upp, resonerar Kjellis.
Sedan 2015 har Gotlands idrottshistoriska förening också två montrar i Ica Maxi Arenas foajé.
En rejäl silverpjäs tronar på kakelungen, den ligger Kjellis varmt om hjärtat.
– Läkerolpokalen sattes ihop 1918. Ahlgren som står bakom Ahlgrens bilar hade anknytning till Gotland och han skänkte den till IF Varpa och där gick den fram till slutet av 1960-talet. Nu har vi den här och den är värdefull idag.
På väggen mittemot hänger en tavla med Mattias Sunneborns guldmedalj från EM i Stockholm 2006 inramad. Sunneborn hoppade 8,06 i sitt fjärde hopp och hade tre centimeters marginal ner till silvermedaljören Bogdan Tarus från Rumänien.
– Han skänkte den till oss och det är vi stolta över. Häng med här!
Kjellis leder oss in i nästa rum. I taket hänger löpar- och fotbollsskor. Här finns bland annat IF Gutes prisskåp, en mintgrön tävlingscykel och på bordet står klassiskt Sven Tumba-ishockeyspel med plåtgubbar.
– Det fick jag av Peter Lindström (ishockeyspelare och tränare i Roma IF). Titta på den här, säger han och sträcker fram en lätt nopprig pärkboll.
– Den här bollen var med på OS 1912 i Stockholm. Två pärklag från Gotland spelade en uppvisningsmatch på Stockholm Stadion.
Det är väldigt många pokaler här, vet ni verkligen storyn bakom alla?
– Nej, men det mesta går att kolla upp tack vare att vi har tillgång till så många tidningar. Då spelar det ingen roll hur stor eller liten en pokal är utan att det finns en människa bakom och det är människan som är intressant. Det är där historien börjar.