Materialförvaltaren är spelarens bästa vän.
Felix Sundh är bara en av alla ideella krafter som plöjer ner åtskilliga timmar i bakgrunden.
Han är inne på sin andra säsong som materialförvaltare i Endre IF, men det här reportaget kunde lika gärna ha handlat om vilken ”materialare” som helst.
– Jag brinner verkligen för det här. Jag tycker att det är roligt att vara med runt omkring och serva spelarna, säger han.
Han är först på plats och sist att lämna Ica Maxi Arena.
En vanlig matchdag ägnar han cirka nio timmar i arenan. Bortamatcher slukar förstås ännu mer tid förstås på grund av restiden.
– Förra säsongen var jag med på alla bortamatcher, men i år har jag skurit ner till varannan. Tiden räcker inte till.
Vi pratar om det där svårlagda pusslet där innebandy och privatliv ska harmonera. Felix Sundh är 22 år och bor tillsammans med sambo och två små barn i en villa i Vibble.
– Ena dottern är tre och ett halvt år och den andra föddes i april så jag behövs hemma också, säger Felix och tillägger:
– Det är mycket pusslande, men jag har en väldigt förstående sambo hemma. Hon är fantastisk och ställer verkligen upp.
Vad får du ut av det här?
– Det är en social grej, man får många nya kompisar och det är kul.
Materialförvaltandets konst är han fostrad i sedan barnsben.
– Farsan (Mikael Sundh) var ju materialare i Visby IBK och jag följde med. När Jocke Sjöstrand blev tränare ville han ha någon som filmade så jag började följa med på bortamatcher också.
Nu är det andra säsongen i Endre, men klubben försökte locka honom redan året före.
– Då tackade jag nej, men jag minns under slutspelet när det var fullt här i arenan att jag ångrade mig. Sen fick jag frågan på nytt av Jonas Åström. Alexander Brinkmann ringde också... på den vägen är det.
Alexander Brinkmann, tränare i Endre har bara gott att säga om Felix Sundh.
– Felix är hur bra som helst. Han är inte bara snäll och serviceinriktad. Och för att vara så ung är han oerhört ordningssam.
Felix skrattar till när han får höra vad Brinkmann sagt.
– Honom får man däremot hålla ordning på. Han glömmer ju saker lite här och var.
Spelarna då?
– Nej det är rätt ordningssamma.
Elin Roos får föra spelarnas talan om Felix betydelse för laget.
– Han får det att gå runt. Han är hela tiden där för oss och fixar det man vill ha fixat även om det handlar att skruva upp en glödlampa hemma hos oss. Han är grym, säger Elin Roos.
I Endres materialrum är det ordning och reda. Transparenta plastlådor med klubblad och lindor, klubbskaften hänger prydligt.
– Jag vill ha ordning, säger han.
Är du pedant även hemma?
– Ibland, ler han.
Ställer spelarna höga krav?
– Nej, när jag kom in hade dom inga direkta önskemål och då började jag arbeta efter en bild över hur jag anser att det ska vara. Spelarna ska inte själva behöva tvätta sina matchställ eller fylla på vattenflaskor. De ska inte behöva tänka på sånt överhuvudtaget utan det fixar jag och jag tror att de var lättade över att slippa tvätta.
Han vet vad varje spelare vill ha.
– Man lär sig efterhand, säger han samtidigt som han lindar Emilia Hammarskjölds klubbskaft.
Han är noga med att påpeka att han har stor hjälp av den tidigare allti-i-allon Peter ”Myrten” Johansson.
– Myrten hjälper fortfarande till med beställningar av material och han är guld värd för klubben.
– Felix, hörs från avbytarbåset. Någon behöver hjälp med något.
När du tittar på idrott som åskådare, håller du även koll på materialförvaltarna då?
– Ja, faktiskt. Det är väl en arbetsskada, flinar han och ilar bort till spelaren som behöver hjälp.
Alltid redo att hugga in.