Tillsammans med ett 70-tal andra svenska deltagare är Jimmy Andersson just nu nere i Förenade Arabemiraten för Special Olympics. Sedan juni i fjol har han vetat om att han är en av två dressyrryttare som får äran att representera Sverige.

– Det är ganska otroligt egentligen. Att jag som var rädd för hästar från början nu får den här chansen, och jag som inte ens tycker om att resa, säger han.

Förberedelserna har varit rigorösa, bland annat har de inneburit en viktnedgång på nästan 20 kilo.

Artikelbild

– Min tränare sade att jag började bli för tung för ridning och kanske borde satsa på körning istället. Då bestämde jag mig definitivt för att dra ner på godisätande och framförallt all läsk som jag drack dagligen.

Gotlands medaljhopp tycker att hans längd på över två meter är en fördel i ridningen då den hjälper honom att hålla balansen, men den kräver också att han är stark själv.

– Det ska mycket till för att jag ska ramla av men jag har tränat på gym fem dagar i veckan för att stärka upp bål och rygg, det behövs för att jag ska få en snygg sits, säger Jimmy.

Förutom att stora delar av släkten möter upp nere i Abu Dabi är hans personliga tränare Helén Erlandsson, Lummelunda, med som coach för det svenska dressyrlaget.

– Helén är den bästa coach man kan tänka sig och det kan egentligen inte sluta på något annat sätt än succé.

Själv deltar han i två klasser under spelen och på onsdagen skedde en så kallad horsematching där ryttarna får lära känna den häst de kommer att tävla med. Jimmy hade på förhand klart för sig vilken typ av häst han ville ha för att lyckas med sin föresats att knipa en medalj.

– Den skulle helst vara ganska stor och väldigt stark och det stämmer jättebra in på Athlone som han heter. Han passar mig perfekt och jag längtar redan efter att få rida honom igen, säger han.

Den stora öppningsceremonin sker i dag torsdag och själva tävlandet inleds under morgondagen för Jimmy och de andra ryttarna. Han säger sig vara samlad inför start och är egentligen inte orolig för någonting.

– Jag har immunförsvar som en viking och kommer inte att bli sjuk. Jag blir aldrig särskilt nervös heller och oavsett hur det går så har jag ju min egen Andersson-hejarklack på plats.

24-åringen hoppas att hans deltagande i Special Olympics ska kunna öppna dörrar för honom, och andra, i framtiden.

– Jag önskar att folk ska förstå att man duger bra även om man har en lindrig utvecklingsstörning som jag. Och att fler ska tycka att alla människor är lika mycket värda, säger öns senaste olympier.