Wilmer Viinamäki lämnade SSL-bänken och AIK för att få en nytändning i Visby IBK. Nio år senare är han fortfarande kvar och har sedan länge nått ikonstatus i klubben. Med ett poängsnitt på 2,42 per match och sju segrar av åtta möjliga i den interna poängligan av åtta möjliga är det lätt att förstå varför.I morgon når han ytterligare en milstolpe, men vi tar det från början.

Det är våren 2009 och Visby IBK söker en "lekkamrat" till dåvarande skyttekungen Hampus Dargren som föreningen vill bygga laget kring. Valet faller på Hampus Dargrens vän, klasskamrat och tidigare radarpartner – Wilmer Viinamäki.

– Jag kände att jag vill göra något nytt och Hampus hade pratat gott om Gotland och klubben så varför inte testa, säger Wilmer Viinamäki i dag.

Artikelbild

| Wilmer Viinamäki avlossar ett skott mot Hagunda under division 1-åren.

Tillsammans hade Dargren och Viinamäki vräkt in poäng i Stockholms stadslag och för Hässelby som vann JSM-guld.När Dargren sedan valde Visby återvände Viinamäki till moderklubben AIK där han faktiskt blev svensk mästare 2008-2009.

– Jag fick ett SM-guld, men jag spelade ingenting i slutspelet utan fick heja från bänken.

Efter guldet började Visby att uppvakta Viinamäki, men han valde att stanna kvar och slåss om en plats i SSL. Året därpå gjordes ett nytt försök och nu nappade en 20-årig Wilmer Viinamäki.

Wilmer Viinamäki presenterades som en av två tunga värvningar, men hamnade något i skymundan för den äldre och mer rutinerade Kimmo Eskelinen.

Artikelbild

| Wilmer Viinamäki (vänster) kom till Visby IBK samtidigt som Kimmo Eskelinen (numer sportchef i Warberg).

När det väl var dags för seriepremiär var det däremot Wilmer som stal showen.

– Jag minns den matchen, vi vann mot FBC Uppsala (7–6) och det var en bra match. En del matcher glömmer man inte och det här var en sån.

Artikelbild

| Sviten var på väg att brytas i november när Viinamäki fick problem med lårets baksida och i några matcher höll han den levande genom att bara spela powerplay.

Wilmer gjorde både 1–0 och matchavgörande 7–6 inför 800 åskådare som fått en ny favorit.

– Jag visste att intresset var stort här och det var också en av anledningarna till att jag ville hit. Men att det skulle vara sån stämning som det var i Södervärn var svårt att föreställa sig.

Artikelbild

| Debuten i Visby IBK 2010. Wilmer Viinamäki gjorde två mål, varav ett matchvinnande i 7–6-segern mot Uppsala.

Succédebuten blev starten på en nio år lång kärlekshistoria som lever än i dag.

– Visby IBK betyder mycket för mig. Framför allt känner man för lagkamrater och personer i föreningen. De kommer man att sakna mycket den dag man slutar, säger han.

Artikelbild

Hur var det att återvända till Södervärnshallen i höstas?

– Kul, men det är svårt att spela på den mindre planen. Jag gillar ju Södervärn och framför allt stämningen och så mycket liv som det var i tredje perioden mot Onyx har det aldrig varit i Ica Maxi Arena. Det är något helt annat.

Vad är det som gjort att du blivit kvar i klubben så länge?

– Jag hade kunnat gå vidare om jag velat och jag har pratat med andra klubbar, men jag har alltid gått mycket på magkänsla. Jag hälsade på en SSL-klubb häromåret men fick liksom ingen bra känsla. Sedan har jag har trivts bra här under alla år. Visst, går det upp och ner och ibland när det gått dåligt har man väl tänkt att man bara vill flytta ifrån den här ön. Men så är det i alla klubbar.

Så var känslan när Visby IBK åkte ur allsvenskan 2013.

– Jag ville inte spela i division 1 och fick också bra erbjudanden från andra klubbar, men jag valde att stanna och sedan blev det en av de roligaste säsongerna. Det var kanske inte så seriöst som jag vill att det ska vara, men vi alla bra polare och det var en rolig säsong.

Den där milstolpen var det ja. Wilmer Viinamäki har aldrig missat en tävlingsmatch under sina nio säsonger och kvällens heta möte med obesegrade Warberg blir match 200 i Visby IBK.

– Jag har haft en del skavanker, men det har inte hindrat mig från spel. Det enda jag missat är en träningsmatch för några år sedan.

Sviten hängde dock löst i november när Wilmer drabbades av en överansträngning i lårets baksida, vilket gjorde att speltiden blev knapp under en handfull matcher.

– Det blev några byten och spel i powerplay och sex mot fem. Men uppehållet kom i rätt läge och senast mot Lillån kändes det bra.

Wilmer Viinamäki är klubbens främsta poängplockare genom tiderna och har snittat 2,42 poäng (260+222=482) per match. Allt talar för att han också når 500 poäng den här säsongen. Hittills i år har han gjort 27 poäng (15+12) på tolv matcher och efter en turbulent höst med svaga resultat och en sparkad tränare har Visby nu två raka segrar.

– Vändningen mot Karlstad var väldigt viktig för oss. Vi hade fyra raka torsk så det var en stor lättnad. Nu är vi med igen.

Vad har ni skruvat på?

– Egentligen inte så mycket taktiskt, men det brukar alltid bli en nytändning med en ny röst. Vi har ändrat lite i träningsupplägget och försökt få lite mer kontinuitet.

11–2-segern mot Lillån gav en skön skjuts framåt.

–  Det var ett tag sedan som vi kände att vi hade medstuds. Mot Lillån spelade vi väldigt moget och det behöver vi göra i varje match. Vi kan inte tumma på försvarsspelet och måste vara noggranna i anfallsspelet.

Har det vänt nu?

– Jag måste ju tro på kval och i ett kval på hemmaplan blir vi väldigt svårslagna. Jag är inte rädd för att möta något lag i ett kval. Drömmen har sedan jag kom till Visby varit att hjälpa klubben upp i SSL. Det skulle vara sjukt kul och häftigt.

Vad är det som gjort att ni inte lyckats nå ett SSL-kval?

– Alla har väl olika teorier, men min är att vi har för stor omsättning på spelare och tränare. Man vill ju bygga vidare på något, men det är svårt när det byts ut så mycket folk hela tiden. Det tar tid att bygga ett lag.s

Wilmer Viinamäkis kontrakt med Visby IBK går ut efter säsongen och några förhandlingar pågår inte.

– Jag har inte tänkt på det utan vi får utvärdera efter säsongen. Klubben måste först och främst vilja ha kvar mig. Jag kommer i alla fall att fortsätta spela. Innebandyn är fortfarande för rolig för att vara utan.