Ludmila Engquist med dåvarande Johan Engquist efter ännu ett guld.
Häcklöparen Ludmila Engquist blev under senare delen av 1990-talet en svensk nationalhjälte som vann OS och VM innan hon i samband med en OS-satsning i bob fastnade i en dopningskontroll.
Därefter flydde Ludmila Engquist landet och har därefter bortsett från ett par tillfällen hållit sig borta från offentligheten ljus.
Nu är hon aktuell med självbiografin "Ludmila – svenskare kan ingen vara" där hon berättar om den svåra uppväxten i Sovjetunionen, hur hon utsattes för sexuella övergrepp som barn och självmordsförsök.
En som följde Ludmilas karriär från nära håll var Mattias Sunneborn. Han var ett av affischnamnen i svenska landslaget när Ludmila kom till Sverige och tävlade även för samma klubb – IFK Lidingö.
– När Ludmila kom till klubben så vi blev polare. Jag och min dåvarande fru har varit hemma hos Ludmila och Johan flera gånger och de har varit hemma hos oss Först bodde de i Kungsängen, sedan på Lidingö men också i deras hus i Spanien i Alfaz del Pi utanför Benidorm. De var alltid väldigt gästvänliga och ställde upp. Inte alls stöddiga på något sätt.
Hur var Ludmila privat?
– Hon hade en otrolig humor, snabb i huvudet och kom med roliga kommentarer. Hon skrattade mycket och verkade må väldigt bra när vi umgicks och på träningarna. Hon hade en bra relation med Johan som jag märkte av. Johan var även hennes tränare, fixade och donade runtomkring så att hon kunde få koncentrera sig helt på träningen.
Under träningarna med IFK Lidingö häpnades Mattias över nivån på träningarna och dedikationen för att nå framgången.
– Det var en ny dimension av träning. Hon skulle köra ryggresningar och normalt när man är stark brukar man köra kanske 20 kilosskivor på ryggen. Men jag kommer ihåg hur han la på skiva efter skiva och det var nog minst 80 kg.
Under tidiga 1990-talet representerade Mattias Sunneborn MAI (Malmö Allmänna Idrottsklubb) som 1992 bjöd in sex ryska friidrotttare för ett klubbutbyte, men på väg till Sverige fastnade en rysk ledare i tullen och man hittar en väska med anabola stereoider.
Mattias Sunneborn berättar om historien och att han och hans lagkamrater vägrade att träna med de ryska friidrottarna.
– Vi ville markera att vi tog avstånd från det där. En av friidrottarna var Ludmila visade det sig i efterhand, säger Mattias Sunneborn.
Ludmila som då hette Narozijilenko hade då ännu inte gift sig med sin agent Johan Engquist och hade redan vunnit VM och varit avstängd efter att ha testat positivt i en dopningskontroll. Senare tog Ludmilas exmake på sig skulden och menade att han dopat Ludmila utan hennes vetskap och avstängningen hävdes.
När OS i Atlanta närmade sig ville Ludmila Engquist bli svensk medborgare och via genvägar beviljades ansökan i lagom tid för OS.
– Allt strålkastarljus var på Ludmila. Det fanns inte så många andra med medaljchans då, minns Mattias Sunneborn som själv var på toppen av sin karriär.
Mattias Sunneborn tog sig till OS-final i längdhopp och slutade åtta på 8,06.
Ludmila Engquist vann ett högdramatiskt lopp över 100 meter häck och blev folkkär över en natt.
– Hon var så otroligt populär att det är svårt att förstå, men det var kul att följa henne, säger Mattias Sunneborn.
Hur rankar du henne bland svenska friidrottare?
– Som en av de största vi haft. Duplantis är nummer ett, men sedan står det mellan Ludmila och Carolina Klüft.
1999 drabbades Ludmila Engquist av bröstcancer, men kunde trots cellgiftsbehandling vinna DN-galan.
– Det var ett minne för livet. Att hon var tillbaka på tävlingsbanan och dessutom vann loppet. Då kom det tårar från Sunnes ögon, sade Mattias i SVT-dokumentärseie Hall of Fame.
Häckfinalen i OS i Atlanta där hela Sverige höll andan.
Ludmila Engquist i blågult bredvid USA:s Gail Devers under finalen på 100 meter häck i OS i Atlanta.
990828 VM, 100 m häck: Glory Alozie, Nigeria, Ludmila Engquist, Sverige, och Olga Shishigina, Kazakstan
© Bildbyrån - 23481
2000 meddelade Ludmila Engquist i tårar att friidrottskarriären var över, men senare samma höst drog hon och Johan igång en bobsatsning med sikte på OS i Salt Lake City 2002.
– Jag kände de andra som var med i bobsatsningen också eftersom de tränade på Bosön. Jag minns att Ludmila skulle gå upp i vikt för att på så sätt få mer fart på boben. Hon var bromsare och skulle vara den som hoppade i sist. Jag minns att när de hade snabbhetstester så var hon helt plötsligt inte snabbast längre. Det var väl i den vevan hon stack till Ryssland. Hon blev väl desperat, säger Mattias Sunneborn.
Ludmila Engquist mådde allt sämre och vantrivdes med sin nya satsning, men istället för att bara avbryta satsningen åkte hon till Ryssland och köpte så kallade "ryssfemmor".
”Att ge upp hade varit en offentlig förödmjukelse. Dessutom var allt min idé från början. Allt vilade på mina axlar. Det fanns ingen återvändo", skriver Ludmila Engquist i självbiografin och fortsätter: ”Nu skulle dopningspolisen ta mig. Ett självmord genom ombud, som när en desperat brottsling störtar mot beväpnade poliser för att få bli skjuten till döds”.
På en presskonferens i Köpenhamn meddelade Ludmila Engquist att hon testat positivt och att idrottskarriären var över.
Mattias Sunneborn skickade ett sms till Ludmila efter att presskonferensen i Köpenhamn, men fick inget svar.
– När jag inte fick någon respons på mitt meddelande så tänkte jag att hon ville vara själv.
Vad kände du när nyheten att hon testat positivt kablades ut?
– Jag blev jätteförvånad och besviken. Jag tyckte att det var… Det var tragiskt. Då förstod jag att det var slutet eftersom det var andra gången hon åkte fast.
Annica Sandström, Ludmila Engquist och Johan Engquist. under bobsatsningen.
Under hösten 2000 meddelade Ludmila Engquist att hon hittat en ny sport och att hon i bob skulle göra en satsning mot OS o Salt Lake City 2002.
På kort tid hade Ludmila Engquist raserat den gloria hon skapat kring sig själv och valde att lämna landet. Därefter har hon levt en tillbakadragen tillvaro i Spanien. Ludmila Engquist har därefter försökt ta sitt liv och det är något som Mattias Sunneborn har en koppling till. Mattias pappa begick självmord när Mattias ung och numer är han ambassadör i organisationen Suicide Zero och föreläser om självmord och dess konsekvenser.
– Det är en sjukdom och personen kan inte tänka klart. Det kan inte bli mer tragiskt än när personer tänker på självmord. Hon mådde väl så dåligt och kände sig så pressad att hon inte kunde tänka klart och då dök det alternativet upp och sedan blev det kraftigare och kraftigare, säger Mattias Sunneborn.
Mattias Sunneborn är idag aktiv veteranfriidrottare och ambassdör för Suicide Zero.
I dag är Ludmila Engquist 60 år och förutom självbiografin gör Radiosporten en dokumentär om henne.
– Jag har själv gjort misstag i livet, men stått för dom och berättat. Jag har gjort en pudel som det heter. Men hon berättade bara att hon dopat sig. Inga detaljer om hur, när, vad och hur länge. Hon har fått så otroligt mycket stöttning från Sverige och världens friidrottare. På idrottsgalan har hon fått fyra av de största priserna. Hon utsågs även till årets svensk. Hon är skyldig svenska folket en förklaring. Jag hoppas att allt kommer fram hennes bok.
Kommer du att läsa den?
– Absolut. Jag hoppas att den är så naken som möjligt och inte har några filter.
Om du skulle stöta på Ludmila idag. Vad skulle du säga?
– Jag har hört att cancern kommit tillbaka och det är jättetråkigt. Jag skulle ge henne en kram först. Sen skulle jag tacka för de år vi umgicks. Vi var på tävlingar tillsammans och även privat. Det var roligt och värdefullt för hon satte en standard kring träning och mindset som många av oss andra friidrottare tog lärdom av.