Vi blir alla Àldre. Men alla upplever inte Äldrandet pÄ samma sÀtt.
Vissa tillbringar halva sina liv i stillasittande, svaga och med i svÄrigheter att fungera i vardagslivet. Andra hÄller sig starka och lyckas hitta tillfredsstÀllelse i Äldrandet.
Veteranfriidrottaren och den före detta vĂ€rldsstjĂ€rnan i lĂ€ngdhopp Mattias Sunneborn, 51, har fördjupat sig i vad som hĂ€nder nĂ€r kroppen Ă„ldras och hormonerna förĂ€ndras â och kontaktat tongivande forskare pĂ„ omrĂ„det för att undersöka vilken trĂ€ning som Ă€r bĂ€st.
UtifrÄn detta har han utvecklat ett antal tankar, riktlinjer och konkreta rÄd för hur man bör trÀna för att hÄlla sin kropp ung.
Sunneborn kallar konceptet föryngrande trÀning.
â FrĂ„n runt 25-Ă„rsĂ„ldern börjar musklerna förtvina, och det gĂ„r fortare och fortare ju Ă€ldre vi blir. För mig, som passerat 50 Ă„rs Ă„lder, Ă€r det ungefĂ€r 1â2 procent per Ă„r som försvinner. Muskler pĂ„verkar vĂ„r hĂ€lsa sĂ„ oerhört mycket. Ăkad muskelmassa motverkar mĂ„nga vĂ€lfĂ€rdssjukdomar, hjĂ€lper till med fettförbrĂ€nningen och förbĂ€ttrar kroppshĂ„llningen. Det Ă€r mĂ„nga positiva saker som kommer med ökad muskelmassa.
â Jag brukar tĂ€nka pĂ„ fem fysiska egenskaper som jag vill utveckla hos motionĂ€rerna som jag trĂ€nar. Det Ă€r snabbhet, styrka, rörlighet, kondition och koordination, men jag lĂ€gger betoningen pĂ„ snabbhet och styrka.
Efter sin aktiva elitkarriÀr har Mattias Sunneborn, parallellt med sin egen satsning pÄ veteranfriidrott, fÄtt tusentals personer att överge lÄgintensiva aktiviteter som lÄngdistanslöpning, lÀngdskidÄkning och golfrundor för att i stÀllet börja med explosiv trÀning.
â De flesta som Ă€r lite Ă€ldre trĂ€nar inte alls och de som trĂ€nar Ă€gnar sig huvudsakligen Ă„t lĂ„gintensiv trĂ€ning. De promenerar, simmar och cyklar. Men om man i stĂ€llet kan fĂ„ den hĂ€r personen att köra powertrĂ€ning â med det menar jag tung till exempel styrketrĂ€ning, korta snabba intervaller och olika former av hopp â som gör att man stressar bĂ„de muskelmassan och skelettet sĂ„ Ă€r oerhört mycket vunnet.
â MĂ„nga motionĂ€rer som jag har trĂ€nat kommer frĂ„n en bakgrund inom lĂ„ngdistanslöpning. Jag vill att alla ska veta att det finns möjlighet att springa kort och snabbt ocksĂ„, fast att man Ă€r Ă€ldre.
Lika viktig som sjÀlva trÀningen Àr ÄterhÀmtningen.
â TyvĂ€rr tar det lĂ€ngre tid att Ă„terhĂ€mta sig ju Ă€ldre man blir. I dag kör jag sjĂ€lv bara tvĂ„ riktiga pass i veckan. Jag kör kompletterande styrketrĂ€ning ocksĂ„, men det Ă€r bara tvĂ„ pass i veckan som jag hoppar och springer. DĂ„ ser jag till att vara utvilad och frĂ€sch i kroppen till de passen ocksĂ„, sĂ„ att jag kan springa fort och hoppa bĂ„de lĂ„ngt och högt.
Genom Ären har Mattias Sunneborn varit förhÄllandevis förskonad frÄn allvarliga skador, men i vintras tvingades han lÀgga sig pÄ operationsbordet.
TvÄ av de tre muskler som löper lÀngs baksidan av lÄret slÀppte helt frÄn sitt fÀste under ett tufft sprintpass pÄ Bosön. I stÀllet för vÀrldsrekordförsök i femkamp vid veteran-EM i friidrott i Portugal blev det kryckor, vila och rehabtrÀning.
Det hindrade inte Sunneborn frÄn att knappt fem mÄnader senare komma till start till veteran-VM i friidrott, som pÄgÄr som bÀst i Tammerfors.
BĂ„gen Ă€r dock inte Ă€r spĂ€nd till det yttersta â som den annars alltid brukar vara â för den flerfaldige veteranvĂ€rldsrekordhĂ„llaren. Den hĂ€r gĂ„ngen tĂ€vlar han "bara" i 400 meter hĂ€ck.
â Det hade varit mycket bĂ€ttre för mig om VM hade legat ett halvĂ„r senare. Jag brukar alltid ha resultatmĂ„l men den hĂ€r gĂ„ngen har jag faktiskt inte det.
Mattias Sunneborn berÀttar att han skyndat lÄngsamt och okaraktÀristiskt lagt band pÄ sig sjÀlv under trÀningen inför mÀsterskapet.
â Det dyker upp bilder i huvudet om jag ska vara Ă€rlig. BĂ„de frĂ„n nĂ€r skadan skedde och frĂ„n operationen.
NÄgra tankar pÄ att trappa ner pÄ tÀvlandet har han inte.
â För min egen del mĂ„ste jag ha en tĂ€vling för att motivera mig att trĂ€na som jag gör och Ă€ven sköta kosten. Jag bokar dĂ€rför alltid in tĂ€vlingarna lĂ„ngt, lĂ„ngt innan. Det Ă€r mĂ„nga av motionĂ€rerna som jag trĂ€nat genom Ă„ren som har börjat tĂ€vla ocksĂ„, och det Ă€r samma sak för dem â nĂ€r man tĂ€vlar gĂ„r det automatiskt lĂ€ttare att sköta trĂ€ningen ocksĂ„.
â SĂ„ lĂ€nge som jag tycker det Ă€r kul kommer jag att fortsĂ€tta, vad ska jag annars göra?