Silver-Simon: "Alla känslor som kommer"

Skräll, förresten. Simon Pettersson visste att han hade chansen, även om den var liten.

– Jag har ju känt att jag har varit lite sämre tekniskt och känslomässigt den här säsongen jämfört med förra säsongen, men jag vet att kapaciteten har varit högre.

– Jag har gått in med högre självförtroende och kände att det här kunde vara kvällen, förklarar han.

Eftersom han låg tvåa och därmed skulle kasta näst sist i den sista omgången kunde han följa hur alla konkurrenterna, förutom Ståhl, kastade och kastade – och kastade – utan att nå ifatt honom.

Tårögd

Silvret var säkrat innan han ens kastat sitt sista kast.

– Det är ett ögonblick man aldrig tror att man ska få uppleva. Att gå in som garanterad silverpeng. Det är de ögonblicken man kommer att komma ihåg och det man jobbar för.

– Alla känslor som kommer är helt otroligt. Att gå in (i diskusringen) och vara lite tårögd.

Daniel Ståhl och Simon Pettersson har ett stark relation och har tränat ihop sedan 2013.

I tv-intervjun med Discovery efter tävlingen berättade Daniel Ståhl om deras första möte, när Pettersson skulle börja i kastgruppen under tränaren Vesteinn Hafsteinsson.

– Simon kom till min förra lägenhet i Växjö 2013 när han skulle börja med träningsgruppen. Man såg en ung kille som var från Sixarby och var hungrig och ville kasta diskus.

Extremt tacksam

Simon Pettersson skrattar när hans påminns om det:

– Jag vägde 86 kilo då och är 120 nu, så det har hänt lite grann. Det känns som att det har växt undan för undan.

Daniel Ståhl har betytt väldigt mycket för honom och visat vägen.

– Jag är extremt tacksam för att ha honom kring mig. De minnena vi skapar tillsammans kommer vi att komma ihåg för evigt.

Några andra som har betytt mycket för honom är hans familj. Simon Pettersson tystnar och börjar till slut gråta när han pratar om hur mycket hans nära och kära har betytt för hans satsning.

Till slut, säger han:

– Jag är extremt tacksam för allt min familj har gjort för mig.

Tidigare har Simon Pettersson sagt att OS i Paris 2024 skulle vara det stora målet.

– Nu kanske vi får ändra det efter det här, säger han och skrattar.

– Jag känner också att jag har bitar kvar, jag är inte fulländad. Jag kan gå upp i vikt och bli starkare och bättre tekniskt.

Men först:

– Nu ska jag njuta av det här och hem och jobba vidare.

Han är nu en OS-hjälte livet ut:

– Det kommer att ta ett tag att sjunka in, innan jag förstår det helt och hållet.