SM i Helsingborg 1991. GotlĂ€nningen Mattias Sunneborn jagar den dröm han sĂ„ lĂ€nge velat uppnĂ„. Att bli förste svensk att nĂ„ den magiska grĂ€nsen, Ă„tta meter, i lĂ€ngdhopp. Drömmen Ă€r tvĂ„ centimeter frĂ„n att krossas. Konkurrenten och trĂ€ningskamraten Germund Johansson hoppar 7,98 och Mattias förbereder sig för att göra ett sista försök. âJag ska inte hoppa Ă„tta meter imorgon, jag ska inte hoppa Ă„tta meter om en vecka, eller om en mĂ„nad. Jag ska hoppa Ă„tta meter nuâ, sĂ€ger Mattias för sig sjĂ€lv. Publiken skanderar âSunne, Sunne, Sunneâ. Germund Johansson sitter med en handduk över huvudet, det visar sig senare att det enda han tĂ€nkte var âfĂ„ inte en bra planktrĂ€ffâ. Mattias Sunneborn fick inte en bra planktrĂ€ff. Han fick en perfekt planktrĂ€ff.
Mattias Sunneborns hopp uppmÀttes till 8,16 meter. GotlÀnningen blev dÀrmed förste svensk över Ätta meter. Men det dÀr Ättametershoppet var mer Àn bara en dröm. Det var en hyllning. En hyllning till pappa Gunnar.
âPappa tog livet av sigâ, sĂ€ger Mattias Sunneborn. Under hela intervjun flackar han med blicken nĂ€r han svarar pĂ„ frĂ„gorna. Men nĂ€r han berĂ€ttar om sin pappas sjĂ€lvmord tittar han mig djupt i ögonen. Att Mattias Sunneborn skulle sĂ€ga den meningen, att hans pappa Gunnar Sunneborn begick sjĂ€lvmord, 51 Ă„r gammal, vore otĂ€nkbart för bara nĂ„gra Ă„r sedan. I 28 Ă„r ljög Mattias Sunneborn om sin pappas dödsorsak och ville knappt prata om det. Det började med att en klasskamrat frĂ„gade Mattias, som dĂ„ var 15 Ă„r, om hur Gunnar Sunneborn dog.
â Samtidigt som jag hade grĂ„ten i halsen svarade jag instinktivt att han drabbades av hjĂ€rtinfarkt. Det var skönt att sĂ€ga hjĂ€rtinfarkt för dĂ„ fick jag inga följdfrĂ„gor. Lite senare samma dag sa jag till en annan kompis att pappa dog av hjĂ€rtinfarkt. Sedan fortsatte jag att ljuga om det i 28 Ă„r, sĂ€ger Mattias Sunneborn.
Varför ljög du?
â Jag skĂ€mdes helt enkelt för hur han dog. Sedan var det ett misstag att hĂ„lla hemligheten inom mig.
Första gÄngen Mattias berÀttade om sin pappas sjÀlvmord var i tv. MÀstarnas mÀstare Är 2014. Mattias Sunneborn sitter i en soffa tillsammans med de andra deltagarna i tv-programmet. De tittar pÄ en minnesvideo om Mattias Sunneborns karriÀr. Ett klipp frÄn ett nyhetsinslag dyker upp pÄ skÀrmen dÀr gotlÀnningen har en blÄtira. Han har varit i krogslagsmÄl med polisarrest som följd. Före detta hockeymÄlvakten Tommy Söderström sitter mittemot Sunneborn nÀr klippet visas. Han sÀger att han inte förstÄr hur Mattias kunde hamna i trubbel med tanke pÄ hur balanserad han verkar vara idag.
Mattias blir tyst. Han söker efter orden, har glansiga ögon och vrider lite pÄ sig. Plötsligt berÀttar han för första gÄngen den riktiga sanningen, om hur pappa Gunnar begick sjÀlvmord.
â Det var som att en stor sten föll frĂ„n mitt hjĂ€rta. Svaret kom helt spontant och jag tĂ€nkte âsa jag verkligen precis som det var nu?â. Det var sĂ„ otroligt skönt, men ocksĂ„ tungt.
Efter att programmet sÀndes har Mattias liv förÀndrats. Kort efterÄt kontaktades gotlÀnningen av den ideella organisationen Suicide Zero som arbetar för att radikalt minska antalet sjÀlvmord. Organisationen frÄgade om han ville bli ambassadör för dem. Mattias tackade ja. Att vara ambassadör har inneburit att han tillsammans med andra vÀlkÀnda svenskar Àr ett ansikte utÄt för organisationen. Mattias har dock blivit mer inblandad Àn vad han trodde frÄn början.
â Det hĂ€nder att mĂ€nniskor hör av sig till mig som mĂ„r psykiskt dĂ„ligt. Visst, meningen Ă€r inte att det Ă€r jag som ska prata med dem, men jag kan Ă€ndĂ„ försöka hjĂ€lpa och vĂ€gleda dem till bra organisationer, sĂ€ger han.
Hur ofta hÀnder det att du blir kontaktad?
â Det Ă€r nog tolv, tretton stycken som hört av sig till mig och sagt att de velat avsluta sina liv, men som sedan har lĂ€st nĂ„gon intervju med mig och Ă„ngrat sig och sedan ringt eller skrivit till mig. NĂ„gra av dessa har jag fortfarande kontakt med, och de skriver ibland för att berĂ€tta om hur de mĂ„r.
â För nĂ„gra veckor sedan var det en mamma som skrev till mig. Hon berĂ€ttade att hennes 14-Ă„riga dotter hade sjĂ€lvmordstankar och att hon bestĂ€mt sig för vilket tĂ„gspĂ„r hon skulle stĂ€lla sig framför. Men jag kunde hjĂ€lpa dottern att fĂ„ kontakt med organisationer som gav henne stöd och som pratade med henne. Hon mĂ„r mycket bĂ€ttre nu, sĂ€ger Mattias.
Mattias erkÀnner att det pÄverkar honom nÀr han fÄr sÄdana samtal och meddelanden, men att det kÀnns givande att kunna hjÀlpa till.
â Jag vill inte att nĂ„gon ska uppleva det jag har upplevt, att ha en anhörig som tagit livet av sig. Men det Ă€r en form av terapi Ă€ven för mig att kunna hjĂ€lpa till. Det Ă€r sĂ„ viktigt att förstĂ„ att hur dĂ„ligt man Ă€n mĂ„r sĂ„ kommer det alltid att vĂ€nda. MĂ„nga jag pratat med som funderat pĂ„ att ta sitt liv sĂ€ger att de inte kan förstĂ„ hur de kunde tĂ€nka sĂ„na tankar dĂ„. Det Ă€r inte konstigt att mĂ„ dĂ„ligt, det Ă€r lika naturligt som att mĂ„ bra, men det kommer alltid att bli bĂ€ttre nĂ„gon gĂ„ng.
Mattias har Ă€ven startat en egen insamling som heter âIdrottare förebygger sjĂ€lvmordâ, och de har samlat in ungefĂ€r 1,6 miljoner sedan föreningen skapades 2014. Dessutom förelĂ€ser Mattias via Suicide Zero, dĂ€r hĂ€lften av arvodet gĂ„r till föreningen.
Det har dock funnits en tid dÄ Mattias hade liknande mörka tankar som de personer som idag hör av sig till honom.
â Bara en vecka efter att pappa dog flyttade jag till VĂ€xjö för att gĂ„ i friidrottsgymnasium. Det var skönt pĂ„ ett sĂ€tt eftersom jag inte ville vara kvar i FĂ„rösund, men det var ocksĂ„ en total katastrof. Jag grĂ€t mig till sömns varje kvĂ€ll. Första dagen i mitt inackorderingsrum pĂ„ Södergatan 25 sĂ„ satt jag pĂ„ sĂ€ngen med ansiktet nedgrĂ€vt i hĂ€nderna. Framför mig hade jag tvĂ„ vĂ€skor, det var det enda jag Ă€gde. Rummet var sĂ„ tragiskt. Det var mörkt, gamla gardiner, gamla överkast och furumöbler. Otroligt deprimerande. Och jag satt dĂ€r pĂ„ sĂ€ngen, min pappa, min stora förebild, hade precis dött, och jag kĂ€nde inte nĂ„gon mening med livet. âVarför ska jag trĂ€na? Varför ska jag gĂ„ till skolan? Varför ska jag ens leva?â, tĂ€nkte jag.
RÀddningen för Mattias blev friidrotten. PÄ friidrottsarenan kunde han fly sin tillvaro och för en liten stund tÀnka pÄ nÄgot annat Àn sin pappa.
â Jag kunde hĂ„lla pĂ„ med det som gjorde mig mest trygg vilket var friidrotten. Jag Ă€r vĂ€ldigt tacksam för det. Friidrotten rĂ€ddade verkligen livet pĂ„ mig, sĂ€ger Mattias.
PĂ„ gymnasiet, under den tid som Mattias mĂ„dde som allra sĂ€mst, fick alla elever en vit papperslapp. DĂ€r skulle de skriva ned en mĂ„lsĂ€ttning med sin karriĂ€r. Mattias skrev âjag ska bli förste svensk över 8 meter i lĂ€ngdhopp innan jag Ă€r 25 Ă„râ. Mattias klarade det nĂ€r han var 20.
â Jag tĂ€nkte pĂ„ den dĂ€r mĂ„lsĂ€ttningen varje dag. Jag blev helt besatt. Det gjorde att jag fann motivation till att orka leva vidare. Jag trĂ€nade mycket, satsade allt, och det var otroligt nĂ€r jag vĂ€l klarade det. MĂ„lsĂ€ttningen var sĂ„ förknippad med pappa. Jag satte upp den dĂ€r mĂ„lsĂ€ttningen nĂ€r jag mĂ„dde som sĂ€mst och den var min rĂ€ddning. Ă ttametershoppet var verkligen för honom.
DÀrefter följde en strÄlande karriÀr, och gotlÀnningen lyckades bÄde vinna EM-guld, VM-silver och samla ihop flest SM-medaljer av alla svenska friidrottare genom tiderna. Ett av framgÄngsrecepten var att han aldrig var rÀdd för att misslyckas och att han alltid har haft högt uppsatta mÄl. Tidigare kallades Mattias för kungen av kaxighet.
Inför ett mÀsterskap bjöd Mattias Sunneborn in till guldfest innan mÀsterskapet ens startat, och en annan gÄng, i SM i Sundsvall 1997, lÄg Mattias Sunneborn tvÄa. Peter HÀggström ledde tÀvlingen pÄ 7,97. Mattias Sunneborn gjorde dÄ nÄgot som bÄde var kaxigt och roligt inför sista omgÄngen.
â Jag sprang fram till resultattavlan och dunkade fram en Ă„tta innan jag hade hoppat. Sedan hoppade jag 8,18 och vann. Jag gillar att mĂ„la in mig i ett hörn och jag blir peppad av tanken att jag mĂ„ste vinna. Det fĂ„r mig att prestera pĂ„ max, sĂ€ger Mattias.
Mattias Sunneborn la spikskorna pÄ hyllan Är 2002, men kÀnde ganska snart att han inte trivdes med ett liv i tv-soffan.
â Jag hade tĂ€nkt att jag skulle kĂ€ka semlor, Ă€ta Snickers och dricka öl varje dag. Men jag mĂ€rkte efter fem dagar att jag var trött pĂ„ det. Efter ett tag saknade jag att sĂ€tta upp en planering med mĂ„lsĂ€ttningar. Jag mĂ„ste kĂ€mpa innan jag fĂ„r belöna mig. Jag trivs inte med mig sjĂ€lv om jag inte gör det, och dĂ„ började jag med veteranfriidrott.
Sedan han Ă„terupptog friidrotten 35 Ă„r gammal har han gjort succĂ©. Sex vĂ€rldsrekord och 14 VM-guld har han lyckats ta hem i veteransammanhang â hittills. För han har inga planer pĂ„ att sluta.
â Jag blev helt besatt igen, och hittar stĂ€ndigt nya vĂ€rldsrekord att försöka slĂ„. NĂ€r det blir mer seriöst och mer tĂ€vling tycker jag det blir roligare. Nu Ă€r jag snart 48, men jag vill hĂ„lla pĂ„ till jag Ă€r 50 Ă„r minst. Jag har skrivit upp alla svenska rekord och vĂ€rldsrekord jag vill slĂ„ som femtioĂ„ring, och i höst Ă€r det veteran-VM i Madrid som jag kommer att delta i, sĂ€ger Mattias.
Finns det nÄgon rÀdsla hos dig att slÀppa taget om friidrotten?
â Jo, kanske, det var ju den stora rĂ€ddningen nĂ€r pappa dog, och hade jag inte haft idrotten som trygghet vet jag inte vad som hade hĂ€nt. Friidrotten ger mig rutiner som gör att jag mĂ„r bra vid sidan av, vilket Ă€r det allra viktigaste. Sedan trĂ€nar jag Ă„tta veterantrĂ€ningsgrupper varje vecka, ute pĂ„ Bosön vid Lidingö dĂ€r jag bor. Att se deras resultatutveckling Ă€r lika roligt som att tĂ€vla sjĂ€lv, sĂ„ det kommer jag att fortsĂ€tta med.
Kommer du aldrig att flytta tillbaka till Gotland?
â Jag kan mycket vĂ€l tĂ€nka mig att flytta hit igen. Men jag trivs bra pĂ„ Lidingö och har byggt upp mitt liv dĂ€r. Men jag flyr inte hĂ€rifrĂ„n lĂ€ngre. Nu har jag vĂ„gat berĂ€tta om pappas sjĂ€lvmord och Ă€r trygg med det. IgĂ„r var vi ute vid pappas grav, och jag har inte lĂ€ngre nĂ„gon Ă„ngest förknippat med Gotland.