Rebecca Martis, 35 â sedan flera Ă„r boende i VĂ€sterĂ„s â Ă€r hemma pĂ„ Gotland pĂ„ blixtvisit över dagen.
â Schemat Ă€r spĂ€ckat, skall hĂ€mta hem en av mina hundar. Men om vi skall ses sĂ„ hinner jag det, lĂ„ter Rebecca meddela.
JodÄ, vi ses pÄ Almedalsbiblioteket och pratar fotbollsminnen i nÀstan tvÄ timmar. Minnen som tar sin början pÄ LyckÄkersskolan pÄ söder i Visby dÀr Rebecca ofta spelade fotboll med grabbarna under rasterna.
â Jag var vĂ€l lite av en pojkflicka. I början var jag bollrĂ€dd, en riktig fegis. Vill minnas att jag en gĂ„ng fick ett hĂ„rt skott i huvet och det satte vĂ€l sina spĂ„râŠ
Rebecca Martis vĂ€xte upp pĂ„ Myrstigen i Visby, bara ett stenkast frĂ„n LyckĂ„kersskolan. 13 Ă„r Ă€ldre systern Katarina âKattisâ Bogren Ă€r ocksĂ„ ett kĂ€nt namn i fotbollskretsar. Spelade med framgĂ„ng pĂ„ de flesta platserna i P 18:s damlag.
â Fick hĂ€nga med rĂ€tt ofta pĂ„ âKattisâ trĂ€ningar. Sprang och hĂ€mtade bollar som de sköt ut i skogenâŠ
NĂ„vĂ€l, tiden gick och i fjĂ€rde klass fick Rebecca en inbjudan att trĂ€na med jĂ€mnĂ„riga i P18 IK. Det blev med tiden ett riktigt bra â85-gĂ€ngâ. Ăven om Rebecca inte alls vill framhĂ„lla sig sjĂ€lv.
â I början vĂ„gade jag knappt sĂ€ga nĂ„t, var alltid rĂ€dd att göra fel och kanske fĂ„ en utskĂ€llning. Fast syrran har sagt att jag var duktig tidigt i Kvartersligan. VĂ„rt lag döpte vi till âUllas hjĂ€ltarâ, eftersom vĂ„r omtyckta och duktiga lĂ€rare hette Ulla Jansson.
Redan pÄ högstadiet var det dags för Rebecca att börja trÀna med P18:s A-lag, dÀrefter gick det snabbt uppför. Riktigt snabbt! Bara 16 Är gammal 2001 utsÄgs hon till Gotlands frÀmsta fotbollsspelare pÄ damsidan och belönades med den eftertraktade GA-trofén. Samma Är korades hon ocksÄ till Ärets forward nÀr P18 kom tvÄa i division 3.
â Det Ă„ret gjorde jag faktiskt 42 mĂ„l i serien och tre mĂ„l i Svenska cupen. Den dĂ€r rĂ€dslan att göra bort mig försvann mer och mer, istĂ€llet blev jag en vinnarskalle.
I motiveringen till Ă rets forward 2001 stod bland annat: âEn jĂ€ttetalang och mĂ„lskytt av högsta klass och en spjuver med glimten i ögatâ. 42 mĂ„l pĂ„ 18 seriematcher betyder ett snitt pĂ„ smĂ„tt otroliga drygt tvĂ„ mĂ„l per match!
à rets forward pÄ Gotland blev Rebecca ocksÄ 2002, 2004 och 2007. GA-trofén belönades hon med Àven 2004 och 2007. En meritlista som heter duga.
à ren mellan 2002 och 2005 fortsatte Rebecca att ösa in mÄl för sitt P18. Som efter att ha varit topplag i trean i flera Är 2005 Àntligen lyckades att ta klivet upp i division 2. Men dÀr blev man bara kvar i en sÀsong. Och lagets viktigaste spelare, Rebecca, försvann norrut.
NÄgot speciellt minne frÄn de hÀr Ären i P18?
â NĂ€r vi vann DM-finalen mot Dalhem med 2â1 2002. Jag tycker Ă€n idag att det Ă€r mitt bĂ€sta och roligaste minne frĂ„n fotbollen. Vi fick Ă€ntligen vinna mot storasyster, mĂ„nga av spelarna i Dalhem sĂ„g man ju upp till.
Och visst var det Rebecca som avgjorde finalen med sitt 2â1-mĂ„l i förlĂ€ngningen, eller âGolden goalâ som det hette pĂ„ den tiden. Hon gjorde ocksĂ„ 1â1-mĂ„let sĂ„ sent som i 87:e minuten sedan Dalhem tagit en tidig 1â0-ledning.
â Men det var inte bara min förtjĂ€nst att vi vann, det var ett gediget lagarbete som lĂ„g bakom DM-vinsten, Ă€r Rebecca noga att pĂ„peka sĂ„hĂ€r drygt 18 Ă„r senare.
Ja, det dÀr var alltsÄ en minnesvÀrd match mot Dalhem. Men det kom ocksÄ en tid med Dalhem dÀr hon gjorde helt avgörande insatser. Men först en kortis upp till Dalarna.
En talang som Rebecca Martis gick förstÄs inte obemÀrkt förbi hos de större elitklubbarna pÄ fastlandet. Efter P18:s degradering frÄn division 2 2005 hörde flera klubbar av sig, bland annat BÀlinge (allsvenskan) och OrnÀs (division 1). Det blev provtrÀning med bÄda lagen.
â KĂ€nde mig mest vĂ€lkommen i OrnĂ€s. Det gick hyfsat dĂ€r, vi blev tvĂ„a i serien och jag gjorde nio mĂ„l.
Men du valde ÀndÄ att flytta hem till Gotland igen efter bara en sÀsong?
â Saknade faktiskt den rĂ€tta motivationen och har ocksĂ„ en skada i ena armen som inte vill bli bra. Dessutom hade jag ett ganska trĂ„kigt jobb dĂ€r uppe och flera av tjejerna i laget festade rĂ€tt mycket mellan matcherna. Det stĂ€mde inte med mitt sĂ€tt att se pĂ„ en elitsatsning.
Hemma pÄ Gotland igen var det kanske lite ovÀntat Dalhem som vann dragkampen om Rebecca. AlltsÄ storasyster som hon var sÄ lycklig över att fÄ spöa i DM-finalen nÄgra Är tidigare. Dalhem hade dÄ halkat ner till division 3.
â Det var rĂ€tt mĂ„nga som drog i mej nĂ€r jag flyttade hem. Fick ocksĂ„ ett brev frĂ„n Pia Sundhage dĂ€r hon hĂ€lsade mig vĂ€lkommen att trĂ€na med allsvenska KIF Ărebro.
Med imponerande 20 mÄl och 15 assist bidrog hon starkt till att Dalhem vann sin division 3-serie 2007 i överlÀgsen stil, med elva poÀngs marginal till tvÄan.
Men samtidigt hade ett annat stort intresse kommit in i Rebeccas liv.
â Jag köpte min första hund, tyckte jag var klar med fotbollen och redo för nĂ„got nytt. Hundarna blev istĂ€llet mitt stora intresse.
Rebecca flyttade till VÀsterÄs dÀr jobb och pojkvÀn vÀntade. Det gick tre Är utan nÄgon fotboll. Men hösten 2010 hade Dalhem hamnat i knipa i division 2. Laget behövde en poÀng i sista matchen mot klara seriesegraren Stuvsta för att rÀdda division 2-kontraktet.
Flera av Dalhems nyckelspelare kunde inte vara med i sista matchen och en otrĂ€nad Rebecca Martis kallades in. Hon fick förtroendet frĂ„n start och gjorde Ă€ven gjorde Dalhems 1â0-mĂ„l i mitten pĂ„ första halvlek.
â Jag var punktmarkerad frĂ„n start, minns Rebecca. Men sĂ„ kom Ă€ndĂ„ chansen, jag hann se att mĂ„lvakten var lĂ„ngt ute och jag hade inte krafter att driva bollen lĂ€ngre, sĂ„ det fick bli ett lĂ„ngskott som gick in över mĂ„lvakten.
Stuvsta utjĂ€mnade till 1â1, men poĂ€ngen rĂ€ckte för att Dalhem skulle sĂ€kra division 2-kontraktet. Rubrik i tidningen pĂ„ mĂ„ndagen: â MARTIS FRĂLSTE DALHEMâ.
2007 sÄg hon alltsÄ till att fÄ upp Dalhem i division 2 och tre Är senare rÀddade hon laget kvar i samma serie.
Men det Àr ju i P 18 du tillbringat mesta tiden. NÄgra andra fina minnen dÀrifrÄn utöver DM-vinsten mot Dalhem?
â Att Frida Liljegren och jag var ett bra radarpar dĂ€r framme, vi visste precis var vi hade varandra. Gjorde inte jag mĂ„len sĂ„ var det hon som var sist pĂ„ bollen. Alla matcher i P18 cup nĂ€r man var lite yngre Ă€r ocksĂ„ fina minnen. Man sprang mellan olika planer, kĂ€kade godis och var hemma och sov en stund mellan alla matcher.
Alla, Àven de som inte sett dig spela, förstÄr av den hÀr artikeln att du var en riktigt vass mÄlskytt. NÄgot du var dÄlig pÄ?
(Rebecca funderar lĂ€ngeâŠ)
â Min sĂ€msta sida var nog huvudet, det kunde stĂ€lla till det. Jag kanske gjorde tio bra saker under en match, men kunde grĂ€ma mig mer över nĂ„gon enstaka miss.
Idag Àr det alltsÄ hundar som gÀller för henne.
Du Àr Àgare till fyra taxar och har vunnit massor av priser för dina vÀlskötta och vackra hudar pÄ olika utstÀllningar och tÀvlingar?
â Jo, jag kan numera prata betydligt mer om hundar Ă€n om fotboll. Men det Ă€r mycket jobb och passning, jag rastar hundarna tre gĂ„nger om dan - pĂ„ morgonen, under lunchrasten och pĂ„ kvĂ€llen efter jobbet. Det Ă€r en livsstil, jag offrar absolut inget. Fotbollen följer jag knappt nĂ„gonting numera.