Pauline Mårtensson och Alice Salomonsson spelar åter ihop.
Med sitt straffmål – som innebar 3–2 – i den fjärde tilläggsminuten mot Degerfors på Gutavallen i oktober säkrade P18 IK platsen i division 1.
Sedan har inte Alice Salomonsson funnits med på fotbollsplanen.
I stället har hon fokuserat på sina studier och dragits med en skada.
Mot Dalhem B tidigare i veckan gjorde hon comeback – i systerföreningen P18 DFF som nyligen bildats för att ta klivet upp i seriesystemet.
– Jäkligt roligt att vara tillbaka. Jag älskar att spela fotboll, säger 27-åringen.
P18 DFF som inlett våren lysande med två segrar åkte på första förlusten i division 4 mot Dalhem B med 1–3.
– Kul att spela igen, men också trist att förlora. Jag hatar verkligen att förlora.
Trots en tidig ledning och ett mål av kompisen Helena Liljeström räckte inte P18 till på Dalhem IP.
– Nej, jag vet inte riktigt varför och har lite svårt att uttala mig eftersom jag inte varit med innan. Vi känns lite halvtama och jag tar på mig en del av det, fortsätter Alice Salomonsson som tog plats på det centrala mittfältet.
– Jag är kritisk till min egen insats och kände mig ganska lost på mitten. Det var länge sen jag spelade där. Jag har mest varit i backlinjen i A-laget, men det är väl egentligen på mittfältet jag vill vara. Kanske spela ännu lite högre upp i planen. Som tia eller så hade varit roligt. Vi får se framåt. Nu spelar Palle (Pauline Mårtensson) i en friare roll och jag ska täcka upp lite bakom.
Dalhems Hilda Gustafsson vräker sig fram.
P18 DFF åkte på dingel.
Om det blir något spel i division 1 verkar tveksamt.
– Just nu känns det inte aktuellt. Jag vill mest springa runt och ha kul. Inte känna press, utan kunna umgås mer med familjen och vänner. Men jag vet inte till hösten och ska väl aldrig säga aldrig. Skulle det krisa ordentligt så kanske.
Vad tror du om DFF:s chanser att vinna serien och ta klivet upp?
– Jag tror de är goda. Kan vi bara steppa upp lite så ska det nog kunna gå vägen. Jag hoppas att jag ska kunna komma in och bidra med något i alla fall. Det var länge sen jag spelade med Palle och Helena och det är verkligen roligt att göra det igen. Helena är ju riktigt målfarlig och öser in mål trots att hon är back. Många av de andra yngre tjejerna i laget har jag tränat i Visby Bois flicklag förr i tiden.