I slutet av sommaren gick den legendariske fotbollstränaren Sven-Göran "Svennis" Eriksson bort, efter en längre tids sjukdom. Han somnade in 76 år gammal och "Svennis" hyllades före och efter bortgången av en hel fotbollsvärld.
Fotbollstränaren berättade öppet om sin obotliga cancer i bukspottskörteln i början av januari, och hans sista tid i livet var mycket uppmärksammad. En som följde den perioden närmare än de flesta andra är den gotländske filmfotografen Leif Eiranson.
Eiranson har under i princip hela 2024 filmat en stor dokumentär i två delar som snart sänds på SVT.
Dokumentären skildrar hela "Svennis" liv och karriär, från uppväxten till begravningen i Torsby.
– Förutom att det här kommer att bli en dokumentär om fotbollstränaren "Svennis" så tror jag att det kan bli en parallell berättelse om hur man kan hantera en svår situation här i livet. Att det kan inspirera folk hur man kan attackera något fruktansvärt.
– Han valde att se det positiva och var tacksam över livet. Det vet man inte själv om man skulle orka, säger Leif Eiranson.
Eiranson fick frågan om att filma i början av året av regissören Christian Arnet och produktionsbolaget Warner, och har sen dess gjort en stor mängd resor och intervjuer runtom i Sverige och Europa.
Han var bland annat flera dagar i Portugal och Italien och ett antal gånger hemma hos "Svennis" på Björkefors herrgård.
Eriksson, som firade stora triumfer som tränare i bland annat IFK Göteborg, Benfica och Lazio, har blivit berömd för sin skicklighet att möta människor och alltid vara sig själv, och det blev påtagligt för Leif Eiranson under alla deras timmar tillsammans.
Vilka de än träffade och var de än befann sig möttes Eriksson av en stor respekt och vördnad, berättar Eiranson.
– Det som är häftigt med "Svennis" är att han är genuint intresserad av människor. Det är verkligen så. Vi hade en dag med honom i Torsby när vi var ute på byn, och då satt han där på torget. Folk gick förbi och han morsade på alla som vem som helst från den där parkbänken. Han var oförstörd trots allt han varit med om. Det blev så påtagligt. Det är äkta.
Till vardags är Eiranson också känd på Gotland som sportchef i FC Gute, och han fick chansen att prata mycket fotboll med "Svennis". De kunde prata om hur man bygger ett lag och hittar rätt personer med rätt spetsegenskaper till rätt positioner. Och efter att ha kommit den världskände tränaren nära kunde Leif Eiranson förstå varför han tidigare i livet inte uppskattade "Svennis" insats som expertkommentator i tv.
– Det enda han pratade om var hur bra spelarna var och hur de gjorde vissa saker. Men det var noll taktik och analys. Han var ju inte värdelös på det och kunde så klart göra förändringar, men hans styrka var att bygga laget och se spelarna. Så jag förstod nu varför han inte var så bra som expert, som till exempel Glenn Strömberg. Han pratade om spelarna och vad som var bra. För det var så han var.
Under arbetet med dokumentären intervjuades en rad kända fotbollsprofiler, och Leif Eiransson har under produktionens gång varit med och träffat internationella stjärnnamn som Clarence Seedorf, Alessandro Nesta, Andrea Pirlo och Robert Mancini.
Men kronan på verket var nog när filmteamet fick träffa David Beckham, ex-stjärnan som var lagkapten i engelska landslaget under "Svennis".
– Beckham står nära "Svennis" familj och även barnen, så det var Lina ("Svennis" dotter) som fixade det. Hade det gått den normala vägen via agenter och management vet jag inte om det hade gått.
Beckham var och hälsade på "Svennis" i Torsby under sommaren och närvarade också på begravningen i mitten av september.
– Han var en otroligt fin människa, säger Leif Eiranson och fortsätter:
– Tillmötesgående, och noll diva. Jag förstår verkligen att han och "Svennis" blev genuint tajta. De är samma skrot och korn. De är världskändisar men det har inte stigit dem åt huvudet och de är fortfarande sig själva. Det var fint att se att han var sån.
Leif Eiranson har många fina minnen av arbetet med den stora dokumentären och slogs av att "Svennis" var en fin människa som man kunde lära sig mycket av.
– Jag fattade inte riktigt hur han orkade. Vi hade mycket kontakt med hans barn, Johan och Lina, och det var dem man kollade av med om det var bra eller inte. Men även om det inte var bra – nog fasen orkade han träffa oss. Han bet ihop och beklagade sig inte ett enda dugg. Det var ju så han valde att attackera den här sjukdomen. Han beklagade sig absolut ingenting.
Samtidigt visste alla att slutet närmade sig för Sven-Göran Eriksson. Han blev sämre och sämre, och när han somnade in en måndag i slutet av augusti var känslorna starka och speciella.
– Även fast man visste att han skulle dö så var det en jäkla stark chock. Det var jobbigt och så konstigt. Plötsligt var han borta, säger Eiranson.
Den första delen av dokumentären kommer att sändas 28 november och den andra 5 december. Leif Eiranson har ännu inte sett slutresultatet, och kommer heller inte att göra det i förväg.
– Jag tycker det är roligare att se på tv, att sitta som tv-publik hemma i soffan.
För Eiranson har arbetet med "Svennis"-dokumentären varit något stort rent känslomässigt eftersom han själv är så pass fotbollsintresserad.
– Jag har gjort större och häftigare produktioner, men det är jättekul att få filma den stora "Svennis"-storyn. Jag tror att väldigt många kommer att titta på det här.
– Jag tror att min morsa kommer att titta på den här. Din morsa också, eller hur?
Säkert.
– Även om man inte är väldigt fotbollsintresserad kommer man att se den. Jag tror att det kommer att bli jättefint och jättebra, säger Leif Eiranson.