Dalhem IF ville ersätta Mikael Waktel med Joakim Lindgren, efter att klubben säkrat division 3-avancemanget i höstas.
Men intresset var inte ömsesidigt.
– Jag kände att jag inte hade tiden, helt enkelt, säger Joakim Lindgren.
Därför lades förhandlingarna ner, innan de knappt hade börjat.
– Jag fick en enkel förfrågan och svarade med omvändande post att jag inte var aktuell. Jag tyckte det var bäst, så att klubben kunde jobba vidare efter andra alternativ med en gång, fortsätter Joakim Lindgren.
I stället nappade han på P18:s förfrågan en kort tid senare. Som assisterande tränare till gamla lagkamraten i Gute och nära vännen Daniel Backéus.
– Det kändes rätt direkt. Vi känner varandra sedan länge och jag ville gärna avlasta Daniel. Hjälpa till med vad jag kan och stötta.
Huvuduppdraget i P18:s division 2-lag, som är nykomlingar den här säsongen, är att få ordning på försvarsspelet.
– Vi har en stor trupp som spelar i tre olika serier. Jag håller i en träning i veckan och sedan får vi se hur många matcher det blir.
Vad hoppas du kunna tillföra?
– Jag har samlat på mig en del erfarenhet genom åren och hoppas kunna dela med mig av den. Jag har fokus på defensiven och vill att spelarna ska känna sig trygga. Komma med tips, utbilda och förbereda spelarna inför division 1.
En roll han trivs utmärkt i.
– Spelarna är väldigt seriösa och suger verkligen åt sig saker. Det är ett roligt gäng att jobba med, fortsätter han.
Lindgren var kapten och Gutes självklara ledare på planen under flera år. Han vann också GA-bollen – priset som Gotlands bäste fotbollsspelare – två gånger, 2001 och 2009.
– Fast spelarna i laget har ingen koll på det där, jag är för gammal, skrattar han.
Han var assisterande tränare till Jonas Björkgren i Gutes A-lag 2014. Efter det har han varit i klubbens U17-lag och en sväng i IFK Visbys F13.
– Jag hamnade i IFK eftersom min dotter spelar där.
Hur vill du beskriva dig som tränare?
– Engagerad och entusiastisk.
Har du någon förebild?
– Ska jag lyfta fram någon enskild tränare som jag själv haft är det absolut Stellan Carlsson i Gute. Han kunde få med sig alla, var taktiska skicklig och kunnig. Han lyckades verkligen förmedla det han ville, säger Joakim Lindgren.
Själv har han inga direkta ambitioner att vara tränare på högsta nivå.
– Det är nog för sent. Man måste bestämma sig efter 20, om man ska vara spelare eller tränare. Jag drömmer inte om att stå och coacha i en Champions league-semifinal, även om det förstås skulle vara väldigt trevligt, säger Joakim Lindgren.