Alice Salomonsson peppar lagkamraterna inför avspark.
I dag är Alice Salomonsson 25 år och fortfarande P18 trogen.
– Visst börjar jag känna mig lite gammal. Vi har ju ett väldigt ungt lag. Det är skönt att några äldre ännu kör. Som "Starken" (Frida Starkenberg) när hon kan, det gillar man ju, säger Alice Salomonsson.
Själv kallades hon upp i A-laget redan som 14-åring.
– Vi kvalade till division 1 det året och jag minns att jag fick hoppa in. En häftig känsla. Sedan var jag med och spelade i ettan året efter.
Hon slog igenom med dunder och brak och gjorde fem mål som mittfältare på 21 matcher. Samma år utsågs hon till Gotlands bästa spelare på damsidan och tilldelades GA-trofén.
Nu är hon en av lagets tre kaptener, tillsammans med Lina Appelgren och Vendela Karlsson och har tagit steget ner i försvarslinjen. Just nu som mittback bredvid nya japanskan Natsumi Taketa.
– Jag trivs nog rätt bra där bak. Det klart att jag kan sakna det offensiva, samtidigt kan jag ännu få in det även i den här positionen tänker jag. Ju mer jag kommer in i det. Jag känner att jag utvecklas.
Hur är du i rollen som ledare?
– Jag vill stötta mina medspelare och pratar mycket. Det är skönt att vi är tre som delar på uppdraget som kapten. Det gör också att vi kan snacka ihop oss och bolla saker när det är tufft.
Alice Salomonsson och hennes P18 jagar ännu första segern.
För våren har varit jobbig för klubben. Det började med 0–10 mot Husqvarna i seriepremiären. Sju omgångar in i division 1-serien väntar P18 ännu på första segern. Laget ligger sist med två inspelade poäng. För en vecka sedan blev det 0–1 mot topplaget Tyresö i Stockholm. Helgen innan fick P18 nöja sig med 1–1 i en spelmässigt bra match mot Boo FF som ännu inte har förlorat.
– Förlusten senast var tung. Nästan värre än matchen mot Husqvarna. Det var stor frustration efteråt, eftersom vi gjorde en så bra insats. Vi kände att vi var bättre men förlorade ändå, fortsätter Alice Salomonsson.
Hur ser du på er start?
– Vi har varit nära flera gånger, men inte fått med oss så mycket. Vi kan inte ge upp nu.
Hur går snacket i laget?
– Vi pratar mycket förstås och har väl landat i att vi gör mycket rätt. Vi vågar hålla i bollen den här säsongen och rulla runt den inom laget.
Vad är det som inte fungerar främst, skulle du säga?
– Det är sista tredjedelen. Det har vi sett på flera klipp efteråt också. Vi kan till exempel komma fyra mot två i ett anfall, men lyckas inte utnyttja det och komma till bra lägen. I stället för att gå för det vänder vi kanske hemåt.
Efter premiärsmällen har P18 börjat få ordning på försvaret och släppt in åtta mål på sex matcher. Framåt har det bara blivit tre totalt.
– Vi känner oss ganska bekväma i defensiven och i Natsumi har vi fått ett annat lugn. Vi börjar känna oss samspelta och flyttar inte runt lika mycket i positionerna i år.
Hur ser du på tabelläget?
– Det känns som att alla slår alla i den här serien. Vi kan också vinna mot alla. Jag tror vi kommer klättra i tabellen.
I dag väntar tabellnian Älvsjö i lagets första match på Gutavallen.
– Äntligen. Vallen börjar kännas som hemma eftersom vi även spelade där i fjol. Sedan har jag som varit med länge ännu en speciell relation till Visborg. Generellt gillar jag också att spela på gräs, även om underlaget inte är så bra just nu. Gutavallen känns mer som en riktig arena och våra åskådare kan se ordentligt.