Matchkrönika Skämmes ta mig fan, var det någon äldre Robinsondeltagare sa för 20-talet år sedan. Jag skulle vilja säga samma sak med Visby Romas spelartrupp som adress. Insatsen mot Mariestad var inte värdig. Matchen var svängig med chanser hit och dit, men den otakt som gotlänningarna visade upp är alarmerande.

Det blev dock en utmärkt start för ett Visby Roma som törstar efter mål. Målkung Mikael Adamsson gav snabbt laget ledningen med sin första efterlängtade kasse i Allettan. Därefter kunde man stängt av sändningen och gjort något bättre med sin tid.

Kvitteringen kom omgående efter mycket trafik framför Marmenlind, ett backskott tog på någon i röran framför mål.

Första perioden bjöd förvisso på en chanskavalkad, men organisationen var minimal.

Andra perioden bjöd inte på någon kvalitetshöjning, snarare motsatsen.

Daniel Marmenlind gjorde med råge sitt för att hålla laget kvar i matchen och ingen skugga över honom. Det var räddade frilägen hit, rappa sidledsförflyttningar för att avvärja direktskott dit, därtill någon rapp plockhandske.

Vissa skulle kalla det chansrikt, men det var rejäl Hawaii-hockey enligt mig.

Einar Engström flippade in en kvittering i andra perioden som gav 2–2 inför sista perioden.

Härligt utgångsläge och en möjlighet att höja sig och visa i vilken omfattning man ville ha tre poäng från tillställningen.

Det blev dock Mariestad som tog initiativet, gjorde 3–2 och Visby Roma skulle återigen jaga.

Desperationen sakandes dock för att ens kunna kalla det kvitteringsjakt. Någon vettig forcering var det inte tal om.

Efter den här insatsen så har Visby Roma en del att fundera på inför de återstående hållplatserna på bortaresan. Just nu kuggar inte spelet i mer än fläckvis. Det är dags att ta sig samman, för den här nivån motsvarar inte det förtroendekapital som klubben byggt upp över en längre tid.

– Det var massor av små misstag och det var sådana som slutligen kostade oss matchen.

Jag är inte nöjd, det kan nog ingen som såg matchen vara, säger coach Mike Beharrell.