För en del är det helt otänkbart att ens försöka att köra Novemberkåsan, Sveriges tuffaste och en av världens tuffaste enduro, enligt vissa.
Fem specialsträckor på sammanlagt tio mil på dagsetappen följs av tio sträckor och 20 mil på natten där man snirklar mellan gropar, lerpölar och gyttja, timme efter timme.
Sebastian Cederbrant, Gotlands MF lyckades övervinna allt det jobbiga och kom i mål som 25:a totalt och i klassen Elit/Senior blev han 19:e. Tiden blev 11.31, 08 timmar och målgången blev 05.43 på morgonen.
– Det var jättestort, magiskt och jag var stolt. Jag var långt nere i källaren och hämtade kraft på nattetappen, men lyckades genomföra tävlingen, säger Sebastian.
Den tuffa tävlingen kräver sina ”offer”, det var 125 startande, men bara 43 förare lyckades ta sig i mål.
Efter målgång blev det några timmars sömn innan de plockade ihop alla grejor och tog ner de två tält som man haft med sig.
Sebastian körde även förra året, men då tvingades han bryta på sista sträckan.
– Det var slut på kylarvätska, så hojen stängdes av, det var inget jag visste då. När jag gick och la mig efter tävlingen förra året var jag både ledsen och besviken, helt förstörd, säger han.
Men efter lite sömn hade han andra tankar.
– När jag vaknade upp bestämde jag mig för att köra även nästa år, då jäklar.
Hela året har fokus legat på Novemberkåsan.
– Det har varit säsongens stor höjdpunkt med mycket förberedelser. Och jag har fått många bra tips och råd från bland andra Joakim Ljunggren (vunnit Kåsan 9 gånger), Mats Åkerblom och Robert Kvarnström.
Hur upplever du Kåsan?
– Det är verkligen en speciell tävling, det är ingen direkt ”körglädje” som på andra tävlingar som GGN till exempel där det kan vara kul hela tiden. Här är det mest en prövning och test om man klarar utmaningen, något som jag gillar, säger han.
Dessutom med körning i mörker.
– Jag har lagt ner väldigt mycket tid på att träna i mörker, så det kändes ändå ganska bra.
Fem personer servade honom under tävlingen, en följeåkare samt fyra i depån som fixade mat och tvättning av hojen.
– Man måste sköta allt skruvande själv under loppet, servicefolket kunde tvätta hojen och peka på vad som behövdes bytas, sen fick jag göra det själv.
Under normala tävlingar, så har man med sig kanske, två- tre byten av kläder och stövlar med mera, Sebastian hade 14 ombyten med sig och fyra hjälmar till Kåsan.
– Det blev mycket tvättande efteråt, säger han och skrattar.
Sebastian flyttade från Stockholm till Gotland för tre år sedan.
Och enduro kom in ganska sent i livet för 25-årige Sebastian som har en hockeykarriär bakom sig.
Han slutade med hockeyn så sent som säsongen 2017-18 med spel för Väsby i Hockeyettan.
Han började i Huddinge, sen blev det Djurgårdens U16 och vidare till AIK 2013-17. I AIK tog han bland annat SM-brons för J20.
– Jag tappade sugen på hockey, nu är det bara enduro som gäller, säger han.
Att det blev enduro är ändå inte helt främmande eftersom hans pappa har kört GGN flera gånger.
– Jag har ju varit och tittat när han körde, och 2018 testade jag på GGN själv, sen var jag fast, säger han.
Nu är det full fokus på enduro.
Fotnot: Årets GGN-vinnare Albin Elowson vann även årets Novemberkåsa som var hans tredje vinst i tävlingen.