Legendarerna
– Jag kan bara skilja på ljus och mörker, i övrigt ser jag inget. Och den lilla, lilla syn jag har kvar försämras hela tiden.
Dubble OS-guldmedaljören Gösta Karlsson, 70, tar emot utanför lägenheten på Baldersgatan i Visby. I högerhanden håller han den vita käppen.
– Den har räddat mig många gånger…
Gösta Karlsson var på 80-talet en av Gotlands mest framgångsrika idrottsmän. Kanske den allra främste. Två OS-guld i kulstötning är ju inte fy skam. En riktig legendar!
– Det där var en både häftig och rolig tid, minns Gösta på sitt sakliga och ödmjuka sätt.
Ni som inte känner Gösta Karlssons historia förstår nu att det handlar om handicapidrott, eller parasport som det numera heter. Nu när den aktiva tiden för länge sen är förbi ägnar sig Gösta istället åt föreningslivet. När tid för den här intervjun skall bokas finns bara en av veckans fem arbetsdagar ledig.
– Det är många möten just nu, säger Gösta. När jag inte skall iväg på ett möte sitter jag ofta här hemma och skriver.
Vi återkommer till föreningsuppdragen.
Gösta Karlsson är beundransvärd på många sätt. Han har hela tiden nära till skratt och humor, drar gärna några historier och klagar sällan. Fixar vardagslivet förhållandevis bra trots att han i stort sett är blind och lever ensam.
– Jag har ett positivt tänkande och umgås mest med vänliga och trevliga människor. Det hjälper.
Gösta föddes och tillbringade de fem första åren i Östergötland innan flytten till norra Gotland. Här gifte hans sig med Signe Des och fick barnen Mikael och Elisabeth, båda bor numera i Uppland. Gösta fick jobb i produktionen på dåvarande LM Ericsson, senare utbildningsavdelning och pluggade även administration och ekonomi.
Idrotten var synnerligen viktig för de över 1000 anställda på LM Ericsson. Det fanns mycket att välja på för de intresserade – friidrott, rinkbandy, fotboll, pingis, orientering och kanske ytterligare något. Och Gösta hakade på.
– Jobbet på LM blev också min inkörsport till idrotten.
Gösta, som är en stark och välväxt man, siktade inte helt oväntat in sig på kula, diskus och slägga. Hans talang upptäcktes snabbt och han började också träna och tävla för IK Tjelvar. Och det blev hårdkörning direkt.
– Minns att jag hade en fruktansvärd träningsvärk efter de första tuffa passen med Tjelvar, kunde knappt gå på två veckor.
En släggträning på Gutavallen höll dock på att göra slut på karriären i förtid. Ett snett kast från en annan släggkastare gick i riktning mot Gösta som ju inte såg något.
– Jag hade hämtat min slägga och befann mig precis utanför kastsektorn när en slägga kom emot mig. Handtaget på släggan träffade precis ovanför ögat och det blev ett fult sår. Efter den incidenten fick det vara nog med slägga.
Satsningen på i första hand kula men även diskus kunde fortsätta. Eftersom synen (Göstas sjukdom är ärftlig) blev allt sämre hade Gösta svårt att hävda sig mot alla med fullgod syn.
– Du vet väl att det finns handicapidrott var det någon som tipsade mig om. Han tyckte att jag kunde åka och testa på ett SM.
Sagt och gjort, succé direkt! Gösta blev svensk mästare i kula vid första försöket med en stöt på 15.58 med 5,5 kiloskulan.
På den tiden tävlade man också med slungboll. Där ställde Gösta dock inte upp, men han gjorde ändå ett provkast utom tävlan.
– Mitt kast var tio meter längre än den som vann…
Framgångarna fortsatte för Gösta och det hann bli sju SM-guld i kula och även några i slungboll.
Så till det allra finaste i karriären, OS-gulden 1980 i holländska Arnheim och 1984 i New York.
– I Holland låg jag trea med en stöt kvar, men fick på en riktigt bra sista stöt och vann OS-guldet med en decimeters marginal, minns Gösta.
För den bedriften belönades han med GT-guldet för 1980 års bästa idrottsprestation här på ön. Han gjorde samtidigt avtryck som en bra ledare och en god kamrat och valdes till kapten för den svenska OS-truppen på 120 aktiva till New York fyra år senare, 1984.
– Vilken ära, tycker Gösta. Det är ju också ett tecken på att man är uppskattad som person. Tillsammans med de två OS-gulden och GT-guldet kan man betrakta utnämningen till kapten som min främsta merit.
I New York motsvarade han också förväntningarna i favoritgrenen kula och tog ett nytt OS-guld. Men vi skall inte glömma diskus där han knep silvermedaljen 1980 och bronsmedaljen 1984. Vilken fantastisk atlet Gotland hade skickat!
Bo Larsson, idag 82 år, och hedersordförande i Gotlands Friidrottsförbund, följde Gösta på nära hand under karriären. Han har bara gott att säga:
– Gösta var en ständig kund på Gutavallen, väldigt ambitiös och träningsvillig trots sitt handicap. Han höll en jämn och stabil nivå genom hela karriären.
Vad låg i övrigt bakom framgångarna?
– Gösta var råstark och hade fin teknik. Tror också att hans goda humör, hans kontakter och personlighet hjälpte honom till framgångarna.
Så till föreningslivet. Gösta är som sagt, snart 71 år gammal, en riktig föreningsmänniska. I elva år har han styrt och ställt som ordförande i Synskadades förening på Gotland med 221 medlemmar.
– Det är en lycka att få jobba i världens goaste förening. Allt funkar så bra, tycker Gösta.
Han är vice ordförande i Funkisam (Funktionshindrade i samverkan) som är en paraplyorganisation för 24 olika handicapföreningar.
– En sagolik förening, tycker Gösta.
Ja, ni hör hur positiv han är…
I Gutakampen med närmare 100-talet medlemmar, är Gösta både vice ordförande och sektionsledare för mattcurling. I den klubben har Gösta också SM-tecken både i lag och individuellt i just mattcurling.
När intervjun börjar gå mot sitt slut kommer Gösta plötsligt också på att han är med i det så kallade Tillgänglighetsrådet som lyder direkt under Regionen. Här jobbar man för att personer med olika funktionshinder på bästa sätt skall kunna utnyttja det som regionen har att erbjuda - bibliotek, vårdcentraler, simhallar, idrottsplatser, gator och torg och annat.
– Och så är jag med i Visby Arbetarförening, ytterligare en del av det goda livet. Och grannarna här i kvarteret, som jag umgås med, är toppen.
Den där vita käppen jag skrev om i början av artikeln har varit till stor hjälp för Gösta. Men på senare år har modernare hjälpmedel tillkommit.
– När jag skall ut och gå idag har jag käppen i höger hand och en GPS i vänster. I GPS:n kan jag lägga ut min färdväg och där finns en högtalare som talar om hur jag skall gå. Det blir som en elektronisk ledarhund, fantastiskt bra!