Innan Sveriges riksdag gick på julledighet presenterade talman Anders Norlén sitt körschema. Av de två möjliga omröstningar som återstår blir den första den 16 januari och om den misslyckas en fjärde och sista omröstning 23 januari. Nu har samtliga partiledare tid fram till 10 januari att tänka och förhandla samtidigt som avstämningar ska ske efterhand. Säkert är att det kommer fler utspel innan den här långköraren är i mål och vi har antingen ny regering eller ett extraval i april. Hur stora möjligheterna är att nå kompromisser eller bryta en förlamande blockpolitik hänger helt på den faktiska viljan. Stefan Löfven gick den 21 december i Dagens Nyheter ut och sade att han är villig att förhandla om arbetsrätten. Han fick svar direkt av Annie Lööf. Hon gav budskapet att centern ska vara konstruktiv och spelbar. Frågan är sedan om vad och till vilket pris. En kärnfråga är arbetsrätten.
Sant är som Stefan Löfven säger, att arbetsmarknaden har förändrats och att vi ser en allt snabbare ”omställning”. I det ligger underförstått att också arbetsrätten behöver ses över. Men kvar står frågan hur och av vem? Är det verkligen önskvärt att arbetsrätten ska anpassas till att än mer backa upp en utveckling på arbetsmarknaden mot allt färre fasta anställningar, allt fler i olika projektanställningar, allt fler visstider och fler av arbetsgivarna kortade (“hyvlade”) arbetstider?
Vem har bäst kunskap om praktiken på arbetsmarknaden? Är det Annie Lööf och centern eller Stefan Löfven och parterna på arbetsmarknaden? Ska arbetsrätten förändras som centern vill genom borttaget anställningsskydd (LAS-regler) i företag med under 50 anställda? Den svenska modellen där parterna på arbetsmarknaden format villkoren har hittills tjänat Sverige väl. Vill folket se en ordning där Löfven och socialdemokraterna säljer ut viktiga delar av arbetsrätten för att få behålla regeringsmakten och med centerns stöd kunna regera vidare i mitten av januari?
Den stora majoriteten löntagare ogillar det. LO har förklarat att man hellre ser ett nyval än att socialdemokraterna viker ner sig om arbetsrätten. Samma reaktion finns från fler. Inte ens Teknikarbetsgivarna med flera gillar tanken att Lööf-centern lagstiftningsvägen ändrar på arbetsrätten. Kunskapen om tänkbara förändringar har “vi parter” på arbetsmarknaden, inte riksdagen.
För socialdemokraterna och Löfven som gammal facklig förhandlare borde det inte finns någon möjlighet att tillmötesgå Lööfs kravlista. Han kan inte ”sälja ut” arbetsrätten och den svenska förhandlingsmodellen för att få Lööf, C, att känna sig som vinnare och vilja släppa fram en s-mp regering. Om Lööfs kravlista fortsatt är villkoret lär det nog inte bli någon uppgörelse ens till 23 januari. Däremot lär vi snarare få ett extraval i april.