Måndagar är lika med bowling för stora delar av öns funktionshindrade idrottsutövare. I hallen vid Wisborg samlas ett 40-tal spelare och samtidigt, i Stångas bowlinghall, runt 25. År ut och år in. Just den här gången är det lite extra då det väntas juluppehåll. Detta faktum visar sig ligga bakom en av veteranernas klädval.

– Jag har skjorta i dag. Det är bowlingavslutning ju, säger Mats Bergman som har varit med ända sedan starten.

Det innebär i sin tur att han började spela redan som 9-åring.

Artikelbild

Per Pettersson skickar iväg det tunga bowlingklotet med en målmedveten min. Jennie Dunstrand tittar på i bakgrunden.

– Ja, nästa år firar vi 30-årsjubileum, faktiskt lika länge som vi har varit ett par, säger initiativtagaren, Bo Ax, och syftar på sin käresta Britten Sjöndin.

Bo, som själv har ett förflutet som bowlare fick frågan om han kunde dra i gång en liten grupp och när Britten, som jobbat många år inom särskolan, fick höra talas om det var hon snabb att haka på.

– Vi började in en källare i stan med bara tre banor, och titta nu på det här, säger de och pekar ut mot den stora och välfyllda hallen ute på Wisborg.

Vid en av alla dessa banor spelar Jennie Dunstrand och Per Pettersson. Att det just är de som spelar tillsammans är en ren tillfällighet, även om de mötts många gånger förr.

Artikelbild

Ett strävsamt par. Britten Sjöndin och Bo Ax har hållit ihop lika länge som de drivit måndagsbowlingen, i snart 30 år. Här får de ett ”God Jul” från Anna Juhlin.

– Det spelar ingen roll vem man spelar med, det blir den det blir, säger Jennie.

Hon går hit varannan måndag och förutom bowling så blir det många promenader i veckan. Bland annat till jobbet hon har på Stora Coop.

Artikelbild

Mats Bergman har varit med från början. Att han den här dagen bär skjorta har sin självklara förklaring ”Det är ju bowlingavslutning”.

– Det är viktigt att röra på sig. Hit kommer jag för att träffa kompisar och för att det är roligt med bowling.

Hennes tips till oss som inte är lika duktiga som hon är glasklart.

Artikelbild

Simon Hedman och Ludvig Guy brukar ses både på jobbet och vid bowlingbanan.

– Man ska tänka på att bara kasta rakt fram.

Per å sin sida säger att han går på gym en gång i veckan och att han spelat bowling sedan han var riktigt liten. Och det märks.

– Nu träffade jag åt rätt håll, jublar han efter att just ha slagit ännu en klockren strike.

IF Gutakampen heter föreningen som Britten Sjöndin jobbar ideellt för och hon har sett hur antalet utövare bara blir fler och fler med åren. Och att hon inte kan se något slut på deras verksamhet.

– De är så fantastiskt duktiga och tycker att det så roligt. Det skulle bli ramaskri om vi lade ner det här.

Några som tycker att måndagsbowlingen är en av veckans riktiga höjdpunkter är Simon Hedman och Ludvig Guy. De är jobbarkompisar till vardags och ofta blir det just de två som spelar på samma bana.

– Det är viktigt med fotarbetet. Man måste stå rätt för att få till den rätta skruven, berättar Ludvig.

Som många andra ideella föreningar brottas IF Gutakampen med en stram budget. Något som har fört med sig att det inte blivit något seriespel eller turneringar på fastlandet under de senaste åren.

– Licenskraven på spelarna har höjts och vi har inte råd helt enkelt. De får betala allting själva och för många är bankostnaderna de här måndagarna fullt tillräckligt, säger Britten.

Vartefter spelarna blir klara rapporterar de in sina resultat till henne och hon för ner alla siffror prydligt med sin blyertspenna. Därefter ska ett snittresultat räknas ut så att var och en av deltagarna ska hamna i rätt klass och få rätt handikapp när det ska anmälas till årets höjdpunkt, åtminstone för de som gillar att tävla, nämligen GT-klotet.

– Många har redan börjat tjata om det men först ska vi ha ett juluppehåll ända fram till den 7 januari, vare sig de vill det eller inte, säger Britten samtidigt som hon får ännu en kram och ett ”God Jul” från en av alla måndagsbowlare.