Ett presentkort, en pokal och en flaska bubbel fick Michael Callin efter segern i pro touring-klassen .
I somras deltog Michael Callin i Street week Sweden i dragracing. Det är en tävling uppdelad på fem banor där även förflyttningarna mellan banorna räknas in i tävlingen. Det gick så bra att han vann sin klass. Det är inte är första gången han deltar i loppet men materialproblem har hindrat honom att tidigare få kliva högst upp på prispallen.
– Jag har varit med förut och de tre senaste åren har jag varit den snabbaste bilen och legat i ledning några etapper in i tävlingen men sen har växellådan gått sönder.
Banorna som utgjorde sommarens tävling ligger i Mantorp, Emmaboda, Malmö, Vårgårda samt Laxå. Både målgång och start skedde i Mantorp. Förutom loppen på respektive bana (201 meter 1/8-dels engelsk miles) blev det drygt 150 mil på allmän väg där så kallade checkpoints skulle besökas och dokumenteras med ett foto tillsammans med bilen som sedan skickades till tävlingsledningen.
– När man är nöjd med sin heattid på respektive bana åker man vidare till nästa och på vägen dit ska man passera ett antal checkpoints. Det kan vara en utmaning att hitta dem, berättar han.
När han begav sig hemifrån till tävlingsstart i Mantorp hade han fylld släpkärra med sig innehållande tävlingsdäck, extra bränsle samt en del reservdelar. I klassen han deltar i kör de på E85 så det går bra att tanka på vanliga mackar. Tävlingen pågår i en vecka och den snabbaste heattiden från respektive bana räknas samman för att få fram en slutsegrare. Efter första deltävlingen i Mantorp låg han på andra plats men sedan vände det.
– Jag fick ordentligt med stryk av en motståndare på första etappen men dagen efter i Emmaboda var det sämre fäste och ledarbilen gjorde bort sig och hamnade tre tiondelar efter mig.
Vad är din styrka som tävlingsförare?
– Att ha koll på de hala banorna är min styrka och det har fungerat jättebra med den här bilen, säger han nöjt.
I totalledning efter andra etappen väntade i tur och ordning race i Malmö, Vårgårda och Laxå och det gick bra hela vägen för Michael som höll undan för konkurrenterna och vann sin klass.
– När det var en mil kvar till målgång och prisutdelning i Mantorp tänkte jag att blir det några problem med bilen nu så kommer jag knuffa in den i mål, säger han skrattande.
Han har tidigare kört i klassen competition och då var det 402 meter som var tävlingssträckan men då det blev för dyrt så la han 2013 av med riktig dragracing.
– Bara bilen kostade en halv miljon och motorn lika mycket. Sedan tillkom bakaxel, växellåda samt extra motor och extra växellåda så då gav jag upp.
Sedan 2016 kör han i klassen pro touring med halverad banlängd. Bilen han kör med är en Corvette C7 Z06 2015-årsmodell.
– Jag köpte den i original och har därefter justerat och fixat med den för att få den att gå snabbare. Jag hade snittid på 6.25 och de snabbaste i USA har vunnit med snittet 4.04 och med sluthastighet på 283 km från stillastående.
Han menar att det är helt galet och fortsätter:
– Jag har cirka 750 hästkrafter under huven medan dom har mellan 2000–2500 samt dubbla turbomotorer med separata bränslesystem
Allt det här låter väldigt dyrt. Vad är det för prispengar om man vinner?
– I somras vann jag ett presentkort på 600 dollar, en pokal och en flaska bubbel så för att kunna hålla på måste man kunna och vilja skruva själv vilket jag tyckt om sedan jag var grabb.
För nio år sedan gick flyttlasset till Gotland.
– Då svärfar var bördig härifrån så jag har varit mycket på Gotland sedan tidigare och till slut bosatte jag mig här vilket jag trivs väldigt bra med.
Michael Callin gör sig redo för start i Street week Sweden 2023.
Är det fler gotlänningar som kör dragracing?
– Första året jag var med och körde var det nog fem-sex gotlänningar som åkte till tävlingar på fastlandet. Bland annat en som kört speedway tidigare som jag inte minns namnet på nu.
Har du varit med om någon olycka?
– Ja, faktisk en gång här på Gotland. Jag ledde när plötsligt bilen började jazza och jag snurrade men jag klarade jordvallarna runt banan så det gick bra.
Han fortsätter:
– En annan gång i Finland råkade jag under loppet köra på en kon som slog sönder fronten men hade jag vetat hur mycket som skulle gå sönder hade jag kanske försökt att styra undan och då kunde det ha gått mycket värre. Tur i oturen så att säga, sammanfattar han tillbudet.
Kör du fort även utanför tävlingsbanan?
– Nej det gör jag inte.
Det får han inte!, hörs sambon Lilian ropa från ett angränsande rum. Nu har hon slutat att åka med på tävlingarna men under 25 års tid följde hon med och såg tävlingarna på nära håll.
– Det var en fin sammanhållning och det blev som en stor familj där man lärde känna de flesta säger hon.